konstaplarnes åtgärder och ställde till ett af dessa ej sällan förekommande uppträden, som sluta med ett riktigt tumult. AF den om händelsen ingifnå rapporten inhemtas, att en bagargesäll vid namn Liljedahl förenämnde afton, inne å bagaren. Bruuckmans bageri i huset n:r 7 vid Götgatan, uppfört sig så vildsint och oregerligt, under rusigt tillstånd, att handräckning för hans utförande begärdes af der igrann-: skapet patrullerande konstapeln Ekbom. Denne begaf sig in i bageriet och tillsade Liljedahl att derifrån aflägsena sig; men då denne d efterkom tillsägelsen, utan fortfor med sina våldsamheter, tog Ikbom honom med sig ut på gatan. Dit utkommen, slet sig Liljedahl, sedan han omkullskuffat Ekbom, lös samt sökte nndkomma, en fasttoga åter med biträde af stadsbudet vid björnsonska kåren Nyström samt, på ettannat stadsbuds (vid namn Lund) kallelse, tillstädeskomna poliskonstaplarne Berglund. Larsson och Andersson. Då dessa nu skulle afföra Liljedahl till vaktkontoret, skockade sig folket omkring dem, och några arbetare insulterade polisen samt isynnerhet stadsbudet Nyström, hvilken erhöll flera slag och sparkar. Bland dem, som af konstaplarne angifvi.s såsom de värsta orostiftarne, befinna sig en åkardräng vid namn A. Andersson, som påstås ha slagit stadsbudet Nyström, bagarlärlingen Robert Boden, som likaledes angifvits ha slagit nämnde Nyström samt knuffat konstapa Berglund, och mureriarbetaren Carl Alfred indblom, som är angifven för att ha tilldelat Larsson en knuff, så att högmössan fallit af, hvarjemte skräddaren Wallensten, som kom åkande under uppträdet och steg ur åkdonet, fen ha deltagit i tumultet i så måtto, att han attat konstapeln Larsson i armarne samt uppretat folkmassan att taga Liljedahl ifrån polisen. Utom dessa nu nämnda personer äro äfven en arbetskarl vid namn Ekenberg och en uppassate vid namn Jonsson m. fl. inblandade i saken, Vid i dag härom hållet förhör voro MR vittnen inkallade, nemligen: mnotarien Tollsten, slagtarnfästaren Törnqvist, landtmätaren Frisk, stadsbuden Lund, Svensson och förenämnde Nyström, kusken Lönqvist samt trädgårdsmästaren Lindgren, och ådagalades af vittnesmålen, att polisen blifvit oqvädad af massan samt att de förenämnda personerna lagt sig i dessas åtgöranden, hvarunder bland annat konstapeln arsson af Lindblom fått det slag, hvarom förut är nämndt, Två vittnen intygade derjemte, att hr Wallensten skulle tagit konstapeln Larsson i armen samt ställt till oreda genom att yttra till konstaplarne, att de skulle släppa lös Liljedahl. Detta bestreds af hr Wallensten, som å sin sida begärde att tå virtnen hörda. vad angår Liljedahl, för hvars skull hela oväsendet nppstod,. så kan nämnas, det han vid ransakningen uppgifvit att han vid tillfället var så öfverlastad, att Han ej hade minsta reda på hvåd som förefallit. ; Dagens förhör slutade så, att Lindblom blef i häkte inmanady och ålades de öfriga i tumultet delaktiga att komma tillstädes annan dag, vid äfventyr af hemtning. Stadsbudet Nyström, som verksammast understödt polisen, erhöll en beIöning af 20 rdr, och stadsbudet Lund, som äfven biträdt densamma, 10 rår. En qvinsperson vid namn Sahlberg, hustru till en timmerman vid flottan samt boende i timmermanskasernen, var i dag kallad till inställelse i poliskammaren, för att höras öfver qvinspersonen Blomdals död. Såsom vi förut omnämnt, drunknade Blomdal för några dagar sedan vid Skeppsholms tvättbrygga under det att hon der var sysselsatt med att skölja en mindre tvätt. Polisen har sökt att få uppdagadt, om Blomdal hade några slägtingar, som kunde besörja hennes begrafning, och bland annat hade poltiskommissarien Uner infunnit vig hos förenämnde Sahlberg, hos hvilken den drunknande sednast varit. Sahlberg hade emellertid då uppgifvit sig allg icke känna den drunknade, hennes slägtinar eller lefnadsförhållanden, utan hade Blom al händelsevis kommit till henne och vistats några dagar hos henne kort förän olyckan timade. Hustru Sahlberg hade helt och hållet fört kommissarien bakom ljuset och förorsakat ho: nom åtskilligt onödigt spring kors och tvärs, för att få reda på någon slägtinre till Blomdal. Till slut upptäckte han Zenom anställda efterforskningar en s-dan, som då befanns vara Sahlberg sjelf, hvilken var — syster till Blomdal. Denna hade också bott hos henne emellanåt. Skälet för Sahlberg att dölja sin slägtskap till Blomdal, som omkom under det hon var sysselsatt med arbete åt systern, var naturligtvis hennes fruktan: att få vidkännas några koutnader för den dödes begrafning. Det förordnades nu, att den döda skulle begrafvas på stadens bekostnad. — Gardisten n:r 86 Holmberg vid Andra lifgardet och kapten Pontins kompani hängde si I natt i gardeskasernens arrestrum. Han hade dit blifvit insatt för fylleri. Genom att slita en remsa af öfvertyget den dyna, som fanns å britsen i cellen, hade han beredt sig en snara. Då man inkom till honom, låg han död utsträckt på golfvet, ty snaran hade brustit, men sannoikt först efter det han redan var, qväfd: OE—R——