VINCENZO ) ROMAN I TVENNE DELAR 4 GIOVANN! RUFFINI (Vörf. ap Doktor Antonio, Lövinia m. fl.) Som klockan nu var nära åtta, blef soptn eerverad ; men I trots at de mest enträgna uppmaningar från både far och dotter tog don Pio farväl, likväl först sedan han genomgålt en serie af trågor, rörande det närvarande tillståndet af hvarje del af herr advokatens väldiga lekamen, samt slutat med ett framställa signora Candia såsom det säkrasfe botemedlet för alla hentes fore åkom mor. Denna examen gef herr advokaten (sedan don Pio aflägsnat sig) anledning att uppräkna alla siva kroppsliga krämporyhvilka voro legio, samt äfveniedes att beskrifva hura mycket hen hade att tacka don Pios ömma omsorg och förträffliga råd; genom bvilka hans plågor i betydlig mån hade blifvit lindrade. Don Pio hade mer än fen ytlig kännedom af medicinen och kände allt gom hörde till helsoläran. Trots alla sina sjukdomar såg herr advokaten gauska frisk ut och hade en förträfflig aptit; också var haa den enda som gjorde någon heder åt anrättaingen, Eadast hans gamla fiende, fetman, hade vunnit något litet på honom. Den flyktiga konversation, som egde rum under supgn — Savoyen, sysslan och atskedsansökan voro trenne ämnen som sorgfälligt andvekos — hölls hafvudsakligen mellan far och dotter. Få och längt emellan voro de tillfällen som gåfvos Vincerzo att dehaga i hvad som sades; och för att sjelf söka göra det, dertill var Vineenzo alls för mycket ;pbragt; han satt der sålunda mellan hujåtip och svärfar, i den obehagliga ställninj hos en som känner sig sjelf vara de 0 Å Be A.B. nir 117, 19-34, 36-41, 43-36.