Bladet vänder sig ). Det kom ett budskap — ej från fjerran länder — Nej ifrån vänners, ifrån bröders land; Det var ett segerbud från Eiderns stränder, Och Svea lyssnade med bröst i brand, Till hälften lyftande i vanda händer Sitt svärd, som folkens öden styrt ibland; Det svärdet var just icke att förakta Fast endast vandt att slå och ej att slagta. Men slipas skulle först bepröfvad klinga Den gamla skölden skuras blank ocks Som solen blank, förrän man kunde tvinga Den djerfve röfvarn att tillbaka gå; Att minan under tiden kunde Springa. Och gnistan upp i höga flammor sl Då Svea blott om fordna lagrar drömde, — Man trodde ej: kan hända man det glömde. Förr var det icke så: med villigt öra Till andras klagan lyssnade vi då, Och en och hvar som kunde svärdet föra För rättvis sak i striden ville gå; Man dröjde icke så som nu vi göra Att se om fienderna voro få, Om andras fördel låg vår egen nära Man stridde, segrade och vann — blott ära!