Article Image
SIREN Engelska regeringen, bedömd af prins Napoleon. Vid en bankett, som nyligen i Paris gafs af ett boleg som har till föremål Sueznäsets genomskärande — ett företag, hvilket, som ekant är, England på allt sätt söker förhindra — yttrade prins Napoleon i den skål han för berörde bolag föreslog åtskilligt om Englands politik såväl i denna särskilda fråga som 1 allmänhet, hvilket befanns vara af den natur, att det endast med vissa modifikationer fick återgifvas i tidningarne. Oaktadt dessa vidtagna förmildringar, innehåller dock den berömde talarens3 yttrande, äfven sådant man finner det refereradt i de franska bladen, ganska träffande saker rörande denna politik, om hvilken La Franc? med skäl yttrar, att den ej kan besluta sig hvarken till att handla eller till att göra ingenting4. Vi meddela här ur det sex spalter långa talet de ställen, som afse Englands politik. Låtom oss nu tala om England, ehuru detta är ett ömtåligt ämne och ganska obehagligt att vidröra, jag medger det, men om jag dervid använder lika mycken moderation som uppriktighet, så hoppas jag kunna lyckas uttala hvad jag tänker. Till en början får jag öppet förklara, om ock denna öppenhjertighet skulle misshaga några bland eder, att jag alldeles icke här tänker yttra någonting emot engelska nationen. Jag gör alltid en stor åtskilnad emellan denna stora nation, som för mig har något tilldragande... Ja väl, hvad vill ni mer? det är någonting der på andra sidan kenalen, som högligen fröjdar mig; det är en hägring, frihetens hägrin :, denna frihet, som jag så högt älskar, och eom för mig bar någonting så tilldragande. (Från alla häll af salen höras ropen: frihetens hägring jemte upprepare bifallsyttringar.) Ja, det är frihetens högring! Jag älskar de: na fribet, jag älskar den hos alla, som utöfva densamma. Men vid sidan afengelska n tionen och engelska opinionen står engelska regeringen. (Hör, hör!) Men låtom oss ej vara alltför stränga, icke ens emot engelska regeringen. Hon är emot edert företag. Jag vill ej påstå, att detta motstånd är helt naturligt; jag ogillar detsamma, men jag finner det lätt förklarligt. Engelska regeringen a griper ericke öppet; hon älskar i detta fall att begagna sig af mer eller mindre slingrande utvägar. En öppen opposition behöfven I icke från hennes sida betara. Hon har aldrig i denna fråga aflåtit några diplomatiska noter, icke en enda; hon har alltid skjutit Turkiet framför sig. Och jag räknar nenne detta till en förtjenst. Men det gifves ett sätt att förklara den engelska politiken. tVeten I väl hvar jag finner denna förklaring? Icke uti Biue Book (den blå boken) utan i Book of Peerage (Adelsmatrikeln). Då man öppnar sistvämnde bok, och der finner, att de ädla lorder, som nu sitta vid statsrodret, äro 65, 70, 80 år gamla, så begriper man bättre, att de jemte sin stora erfarenhet ha hjertan en smula förfrusna. Man begriper deras lugna likgiltighet för de ädlaste intressen. Och man kan då förklara huru engelska aristokratien kunnat inför Europas ansigte öppet säga, att den icke ville gifva en enda man eller en enda shilling för den mest maktpåliggande, den rättfärdigaste sak, för Italien, för Polen. Tron derföre icke m,h. att denna samma regering någonsin skulle vilja gå ända till ullima ratio för att bekämpa en rättvis sak. Tron icke, att England skulle vilja gå till kamp emot Sueznäset. Jag vill här upprepa den åtskilnad jag nyes sade böra göras emellan engelska folket och dess regering. Engelska regeringen, hvilken uppgifvit rättigheter, grundade på historien och på traktaterna; engelska regeringen, som en gång kanske torde få erfara samvetcagg att hon lemnat i sticket de båda folk jag nyss nämn de; engelska regeringen, som öfvergifvit Polens ädla sak, skulle väl hon våga draga in sitt land i ett krig för Suezkanalen? Välen! viljen I, att jag skall säga er hela min tanke? Om hon vågade detta (hvilket hon aldrig skall våga) så blefve det icke vi, som hade att försvara oss emot henne, uten hon, som hade att försvara sig emot engelska folket. Hon skulle då falla, förkrossad under dess förakt, dess ätlöje.s (Stormande bifallsrop.)

25 februari 1864, sida 3

Thumbnail