VA HEY VU VEMDAAD RV RYFPPNT) MON MPN att höra och se fosterlandets försvarare an: gripna af de sjukdomar, som äro menniskornag lott, men hvilka man ogerna ser beröfva armen de krafter, af hvilka den har stort behof. Utanför slotteis port rörde sig ett liktåg. Tolf simpla, svarta kistor, burna af soldater och följda af en talrik militäreskort, fördes ut till kyrkogården, som kanske åter skall bli många dauska krigares sista hvilorum. De fyra af dessa döda soldater hade bortryckts af sjukdom, förmodligen ådragen genom den ansträngande tjenstgöringen, de åtta hade för ett par dagar sedan fallit i patrullfäktningen vid Torv: mossegaard ; att de tolf hade offrat sioa lif för fäderneslandet, det skall vara en tröst för dem, som nu gakna dem. I närvarande stund marscherar ett regemente, sjungande och hurrande för en omtyckt officer, förbi mina tönster. Det kommer från förposttjenst, det har spejat efter fienden, men icke sett honom, det har haft trenne svåra dygn, varit utsatt för regn och blåst, men det är gladt och belåtet, och nu marscherar det ut på landet för att hvila sig. Ett annat regemeute har intagit dess plats. Det skall måhända få se mera af de preussare och österrikare, med hvilka alla härstädes längta efter att få mäta sig. Vi shola nog bita ifrån oss, derom kan man vara öfvertygad, och det vet fienden; kanske det är derföre den betänker sig.t Sönderborg den 17 Febr. AF en korrespondent vid armen kan läsaren med skäl fordra meddelanden, hvilka åtminstone hafva en. viss militärisk prägel; men då bemälte korrespondent är en civilist och derjemie ett lugn råder liksom i fredstid, är det svårt att tillfredsställa detta anspråk. För att emellertid, så framt omständigheterna det medgifva, låta den ärade läsaren följa armån, vill jag bedja honom med mig deltaga i en tur till våra förposter. Jag företog en sådan i går eftermiddag i sällskap med en officer från högqvarteret. Våra snabba hästar förde oss i raskt traf ntåt vägen, förbi skansarne. Öfverallt rådde militäriskt Hf och militärisk verksamhet. Här mötte vi en afdelning sol dater, som kom hem från arbete, der kom en rad vagnar körande -— dessa vagnsrader som utgöra alla vägfarandes förtviflan — der inne på en äng stodo gevären uppställI da i pyramid, under det deras egare spisa-: de sin vesperkosit, Vi uppnådde snart de byar, der förposterna stodo, men dermed var vårt mål ingalunda ernådt; ty utanför förposterna stå piketeraa och aldraytterst fältvakten och vedetterna. Vi redo längs obanade vägar, öfver sumpiga ängar, för att komma den genaste vägen; våra hästar sjönko än ned i snön, än 1 smutsen, tills vi slutligen uppnådde piketerna. Mörkret hade börjat falla. Sänghalm låg utspridd längs ett gärde. Här lågo soldaterna med pipan i munnen och diskuterade dagens händelser, talade om hem och fränder, om Danmarks och eget öde. Rundtomkring på marken flammade små eldar. Elden sprakade på den fuktiga jorden, röken hvirflade upp mot bimlen, det var en pittoresk scen, Har du kaffet, Rasmus?4 — Se här! — Kitteln puttrade, om ett ögonblick kokar vattnet, och då skall den varma drycken tillredas, kanske med en tillsats af rom eller bränvin, för att sätta kryddan på soldatens aftonvard. Vi helsade på den vakthafvande officeren, kastade en blick bort öfver scenen, fingo veta, hvar fä tvakten var och redo vidare. På vägen lågo rishögar — det var tt konstgjordt skydd mot fiendens kulor, hvilket våra soldater anordnat åt sig. Ännu ett stycke, och vi voro framme vid fältvakten. En soldat fäller kajonetten emot oss. SHvem der? — Officer från högqvarteret.4 — Ver god anmäl er hos vaktbefälhafvaren.4 Vi redo in på en äng. Ett par dragoner höllo utkik, på lämpliga afetånd från hvarandra stå vakter på gärdena och kasta spanande blickar ut öfver trakten, lyssnande efter hvarje ovanligt ljud, som kunde bebåda fiendens närmande. Han hade visat sig på förmiddagen och skott hade vexlats, en af de våra hade blifvit lätt sårad i axeln; men nu kommer han icke. Vi taga lokaliteterna i ögnasigte, vi se marketentaren uteskänka sina varor, vi beundra ett par små trelliga hydder, byggda aft trädgrenar, täckta med halm, vi tala med jourhafvande officeren, fråga honom om han sett fienden, erhålla svar, taga afsked och begifva oss hemåt. Vi passera åter piketerna, det har blifvit mörkare, en munter sång ljuder, och med ett vänligt intryck af hela scenen rida vi hem. I det vackra vädret tog fältlifvet sig mycket romantiskt och till en del behaglgt ut; men i natt har det regnat, i dag är det dimmigt och grått, och nu har ro-. mantiken utan tvifvel flugit sin väg. Det är afskyvärdt detia skjutande mellan förposterna! Häromdagen i täktningen vid Torfmossegården hade vi en förlust af omkring 30 man i döda oeh sårade, fienden minet ett lika stort antal, i förgår fanns efter en sådan skottvexling en preussare död, i går hade vi en sårad. et är krigets sed, att få se döda och sårade, och de lif, som offras i kampen, äro nödvändiga offer. Men det finnes intet skäl till detta skjutende mellan förposterna; dermed uppnås intet annat, änatt menniskor bli skjutna eller lemlästade; man skjuter blott för att skjuta, för att döda, utan att dermed hafva nägot mål för ögonen. Det är en lek med menniskolif, som borde uppgitvas. Vid Mysunde hade, efter hvad det säges, ingåtte en formlig öfverepskommelse med fienden om, att förposterna ej skulle skjuta på hvarandra; önskligt vore, om en sådan äfven här ingicks. På förmiddagen hafva fiendens soldater oat sig med att från Sandbjergs skog skjuta öfver Alssundet på våra å skavsarne vid Rönnebave arbetande soldater, hvilka besvarat elden, naturligtvis utan annatresultat på någon at sidorna, än att man spiller kulor och krut. En preussisk desertör (schle sier) anlände i dag till våra förposter och har förts hit. At Times ser jag, att grekiska officerare och irländska soldater vilja tilibjuda oss sin tjenst. Ar detta allt det aktiva deltagande vi kunna vänta i Euronva? Det är