Myltrade för honom målningar för 11,000 dr. — Summa 29,000 rdr under loppet af 10 månader! — Men det var sista glimten af hans lyckas sol. Sjuklig till kropp och ande, gaf detta instrument, som förr gifvit så harmoniska toner, nu blott skärande dis30nanser, tills slutligen, den 25 Janusri detta år, miseljuden upplöste sig i de melodier, som intet dödligt öra hört. Frän ettfattigt folks hem i City bortfördes stoftet af et utaf Sverges största mälaresnillen och nedlades den 1 Februari i den engelska jorden. ; Larcsons största etyrka såsom mälare låg i den ytterst briljanta, kraftiga färgen, den djerfva, lefvande uppfattningen af naturen och den breda saftiga -penseln. Sin palett kände han så noga som Paganini gripbrädet vå sin fiol, och sina flesta taflor målade han prima utan föregående teckning, börjande vid öfra hörnet af taflan; dä han hunnit till det motsatta nedersta var den nerendels färdig. Han målade med otrolig skyndsamhet och lätthet, dervid understödd. af. sitt makalösa minne, som troget behöll längesedan sedda detaljer och fenomener i npatusen. Huns största fel och som hindrade honom ernå en varaktig, europeisk ryktbarhet, var en okuflig fallenhet för öfverdrift, särdeles i elairobscuren och en för stor vårdsiöshet i utförandet under de sednare åren. hvilka fel ofte urartade till råhet i behandliogen. Dessa fel hade sin grund i hans allmänna lynne såsom. menniska. Denna vulkaniska nator kände ingen måtta i glädjen eller nöjet. Passionerna, i stället för att tyglas af förnuftet, gaf han lösa tyglar; också förvärfvade nan ovänner och belackare i mängd. Bokliga studier föraktade han, blott en bok hade värde för honom naturens stora bok; men i denna kunde han jäsa, och hans reflexioner på detstormande hafvet eller bland klippblocken i den öds liga skogen ötver de mötande naturföreteelserna voro alltid snillrika. Hans briljanta nufvud: och frapperande omdöme ersatte äfven till. god del den brist på uppfostran, som han aldrig vårdat sig om att afhjelpa. dot unga aruster var han ytterst bjelpsam med råd och dåd, men den sig förhäfvande medelmåttan hade i honom en oblidkelig tiende. Musiken älskade han med passion och kunde de flesta nyare operor utantill. logen svensk mälare har fått sina taflor så säl betalda som han, men det ekonomiska -kötte ingen sämre. Han hörde i detta så: väl som i många andra fall till. denna klass svenska snillen, hvilka, i likhet med er Lidner, Stagnelius m. fl, med sitt snille usrålar värma och hänrycke oss, men plöts. sgt sönderbratra försviona från skådeplat sep, lemnande 0ss biott de lysande frag nenterna af en. verksamhet, som, harmo siskt utvecklad, skulle väckt beundran öfve! hela jorden. Marcus Larson blef af Fria konsterna skademi kallad till agråerad och sedermrer: ill ledamot samt erhöll titeln af Kongl. hof nålare, medaljen Memoriee pignous och Wasaorden. Han var vid sin död blott 3! år gammel. —