VINCENZO.7. ROMAN I TVENNE DELAR Ar GIOVANNI RUFFINI, (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Kyrkoherden lofvade att han skulle komma till Lundeoy så snart: hän kunde stjäla undan någon stand från de trägna öromål, som den instundande julen och nyårsdagen ålade honom: Julen förflöt temligen fredligt inom Lunden, Ambrogio var den enda gästen, och för hans värdiona icke en af de mest välkomna. Hans julgåfva till. signoran — en bukett af vackra årithosblommor, som hade kostat bonom en half månads sold — mot togs med köld och lemnades att vissna ien vrå. Vincepzo tog emellertid efter en stund spp blommorna: och satte dem i en vas full med vatten, samt: sökte fästa sin hustrus upptuäkenmhet på haru vackert de röda och hvita kameliorna med sina mörkgröna blad representerade Italiens färger. Likgiltigheten för blommorna var för öfrigt icze det enda bevis på bristande sympati, som Ambrogio erhöll från signoran. Qvinnor bafra utan tvifvel tusende fina sätt, hvarpå de kunna visa sin sympati, och de hafva äfven minst lika många att visa sin antipati, utan att dock göra sig skyldiga till anklagelse för ohöflighet och dålig uppfostran. Kort sagdt, Åmbrogio bade fått nog deraf; och sedan han väl gjort sin visile de digestion, såg Rosenlund honom icke vidare nom sina våBgas Vinceozro t6 nu leta tupp sin vän. äHvad kommer åt dig, min hedersvän? Jag. började frukta för att du mådde illa. ej, men jag är ovanligt mycket upp-. tagenX, svarade Ambrogio. öBe A. B. nr 1—17, 19—34 och 38 -40.