rieros, är beredd att mäta sig med den rasande tjuren från Atapacabergen i en strid på lif och död. Ett naivt sätt att förherrliga ryktbara per gonligheters namn, anmärkte jag till min vän. Ja, men ett som fullkomligt svarar mot förhållandena och folkets egendomligheter, fick jag till svar. 4Tro mig, det är många som icke skulle vilja fara öfver Mississippi för att bli af med en balf dollar, om de stridande, i stället för att. benämnas med dessa populära namn, endast hade blifvit kallade Sokrates och Penelope. Namnet gör här mycket till saken, och de verkliga egarne af namn, som på detta sätt föras ut bland folket, ja äffen bland djuren, ha säkerligen intet skäl att beklaga sig öfver att icke bli med vänligbet ihågkomna. Jag är öfvertygad att man till och med icke skulle väga benämna en skabbig hund med namnet på en man, som genom förbund med främmande makter sökte att göra sig till förrädare mot sitt fädernesland; ty icke blott att den olyckliga hunden snart blefve ihjälslagen, utan äfven den ännu olyckligare egaren skulle löpa fara att vid första tillfälle blifva tjärad och rullad i fjäder. Deremot fann jag nyligen i ett menageri namnen på alla presidenterna, alltifrån Washington ända ned till general Pierce, ja, till och med flera europeiska namn, som äro tillräckligt berömda för att ega klang på denna sidan oceanen, använda till att beteckna de der befintliga djuren, och i det hela är ett väldigt och välskapadt djur lika värdigt en sådan ära som ett berg eller en ångbåt. Under detta samtal hade vi kommit öfver etrömmen, och burna och knuffade af den skrattande och svärjande menniskomassan, bland hvilken det ena vadet ingicks efter det andra, nådde vi lyckligt stranden, der en mängd af de mest olikertade åkdon stodo färdiga att mot god betalning föra de ankommande till stridsplatsen, som låg en engelsk mil längre bort. Vi valde en cab, etalte det begärda priset, och tio minuter derefter höllo vi framför den af ohyflade bräder uppförda circus, som på sina amfiteatraliskt böjda bänkar rymde vid pass fyra tusen menniskor och inneslöt en arena, som var omkring hundrafemtio fot i diameter. Vi betalte vår halfva dollar och stego in; de öfversta bänkarne voro redan så fulla, ett vi föredrogo att stanna nedanför och ställa oss bakom det fem fot höga skranket, hvarifrån vi, om oekså stående, förträffligt voro i stånd att öfverskåda den väntade striden. Vid första ögonkastet upptäckte jag björnen, som låg midt i circus, bunden med en tjugo fot läng, stark, men utomordentligt smidig kedja. Det var en väldig krabat, som väl kunde väga sina tusen skålpund, och det fordrades säkerligen en utsökt tjur för att med något hopp om framgång inlåta sig i strid med en så förfärlig fiende. Tjuren syntes ännu icke till; ty man hade vis-. ligen fört den i ett mörkt brädskjul, för att sednare, i det man begagnade sig af det bländande solljuset, med större lätthet bringa den inom håll för björnen. Oaktadt en talrik musikkår sökte att underhålla folkmassan, strandade dock dess ansträngningar helt och hållet mot den otålighet, hvarmed man väntade på att striden skulle börja; ofta kunde trumpetstötarne knappast urskiljas till följd at de dånande rop, hvarmed man omvexlande helsade nya skaror af åskådare eller uppgaf ett hurra för björnen eller fordrade att tjuren skulle visa sig. Allt tätare fylldes de vacklande brädställningarne, allt högre dånade träverket under folkets tramp och otåliga stampande; sjelfva rummet bakom skrankorna blet så uppfyldt, att vi stodo liksom inklämda i ett skrufstäd. Då ljöd ändtligen en högljudd tanfar, åtföljd af ett halft dussin bösskott, och dörren, bakom hvilken tjuren så länge hade varit dold, öppnades på vid gafvel. Lefve general Kossuth!2 tjöt massan, och väl förtjenade djuret en sädan helsning. Ino på arenan skred långsamt och varligt en ung rödbrun tjur, som med rätta kunde sägas vara en bild af fysisk kraft. Den korta sammanträngda halsen tycktes vara af jern och stäl. Det runda hufvudet med de spetsiga hornen och de stora flammande ögonen motsvarade fullkomligt den väldiga kroppen, under hvars glänsande hud de framspringande musklerna smidigt sköto fram och tillbaka. Det var ett verkligt nöje att be trakta detta djur, medan det, liksom i medvetande af sin kraft, med ett doft bölande skred midt in i circus. (Forts.)