Civua nal. — En scen ur det amerikanska folklifvet. Af Baldwin Möllhausen. sKom och låt oss fara öfver och se på har:Jenny Lind strider med general Kossutb ! Vädret är förträffligt, det blåser en frisk vind från viken och färden på Mississippt är ensam värd sin halfva dollar. Dessa ord ställdes till mig af en bland mina vänner, en liflig, ung kreol, i det han en söndags eftermiddag trädde in i mitt rum iTehapitoula-hotellet och kastade sin bredskyggiga panamahatt i ena vrån, sin lätta röck i den andra och sig sjelf i min beqväme rörsoffa. Striden skall således verkligen ega rum i dag?4 sade jag. tJa visst, svarade min vän, Soch en otalig menoniskomassa strömmar redan ned till ångbåtarne för att i rättan tid försäkra sig om en plats i cirkus, som denna gång är uppförd på andra stranden. Betydliga vad Karen blifvit ingångna. :På hvilken sida äro de högsta buden?4 frågade jag. SHittillg har man knappast kunnat upptäcka någon skilnad, sade den unge kreolen ifrigt. SMan anser visserligen Kossuth vara starkare; men så skall Jenny Lind deremot vara mera vig och qvick i rörelserna. Jag för min del skulle vara mest fallen för att hålla på dem sistnämnda, och det redan af det skäl att hon endast för tre veckor sedan besegra1le presidenten Fillmore i är lig tvekamrp, och tilltygade honom sä med sina skarpa tänder och hvassa klor, att han äonu i dag kan betraktas såsom patient.4 Jjag trodde att Filtmore hade gifvit Jenny Lind en så våldsam stöt i refbenen, att hon blifvit lam. Nej, stöten endast snuddade vid henne; den rispade knappast huden, och Jenny är nt så rask och liflig som någonsin. Jag häller på henne så: högt du vill. Oeh jag håller -obesedt: på Kossutht, svarade jag; förutsatt att han icke strider med slös vapen. Topp! Hvad hålla vi om? sOm tre flaskor åf det du vet.Z Här är min hand; och låt oss vu gifva 088 af. Fem minuter derefter sutto vi på taket af en fullproppad ommibus, och rullade raskt framåt Tehapitoula-gatan, till dess vi nådde det sund, som för ned till Mississippi. Ej utan fara för Hf och lemmar klättrade vi ved från vårt höga säte, slöto oss till den ström af menniskor, som rörde sig ned mot färjorna, och befunno oss snart midt iträngseln framför slagbommen på en ångbåt, der den ena efter den andra, mot erläggande af tio cents, blef tagen ombord för att sättas öfver tVattnens fader. nogfärgorna, hvilkas egare hade sin hand med i spekulationen, hade i anledning at degens högtidlighet iklädt sig en festlig drägt: talrika flaggor prydde tåg och skorstenar; jättelika affischer, som voro lika brokiga som den der församlade publiken, voro uppslagna öfverallt der det endast fanns en yta om tolf qvadratfot; men ofvanför, på masttoppen, fladdrade muntert stjernbaaeret; som hvarje äkta amerikanare måste ha att se Lö antingen det är fråga om strid och slag eller oskyldigt skämt och fastlagsmunterhet. Sedan vi hade trängt och knuffat oes fram, nådde vi slutligen den mellersta deler af skeppet; som emellertid satt sig i gång, och: befaonno 038 midt för tvenne ofantliga pappersytor, den ena eldfärgad, den andra himmelsblå, som buro afbildvinpärt af destridande; och: påhvilka tillika deras nam samt en uppräkning af deras firest framstående dygder och egenskaper stödo att läsa. På den röda (grunden sågs en pråktig tjur och nedanför denne läste man: sGöneral Konssuth!!! En af Atacapa-beretig vildaste-tjurar, hvilken, då den fångades, dödade en menuiska och fyra hästar, gätnt särade sex menniskor och fem hästar, skall, i strid på lif och död, möta jättebjörnen Jerny Lind; dess horn ha för detta ändamål blifvit skarpfilade. Bäledes med skarpa vapen! sade min vän, t-det han stötte till mig i sidan. Med skarpa vapen, svarade jag; vadet står fast. På den himmelsblå affischen sågs en upp rättstående björn, som bade kastat en häst öfver Högen. Nedanför sted: Jenny Lind, den förfärliga kaliforniska björnen, gfom vä ger tolfhundra skålpund och länge var en skräck för guldgräfvarne vid Sacramentooden, och fill hvars gripande: måste utsändas ett Nelt kompani af de mest öfvade ar-;