. Den preussiska tidningen StaateanzeigerX innehåller flera officiella meddelanden från krigsskådeplatsen. Enligt dessa var den 4 Februari intet anfall påtänkt — de preussiska gardesdivisionerna skulle blott besätta Lille-Reide med sina förposter. Detta skedde tidigt. på. dagen, efter en kort fäktning. Samma dag hade danskarnpe armerat en nyanlagd skans, liggande mellan skansen n:r 11 och bangården, med groft artilleri, samt öppnade från densamma och skansen n:r 10, under ett trefaldigt hurrarop, en häftig kanonad mot Kongshöi. Det kejserliga österrikiska batteriet hade svarat med omkring Bex skott, då det på general Nostiz befallning upphörde att skjuta. Danska elden mot Kongshöi förnyades sedan, när det blef klart väder, flera gånger, så snart någon flende visade sig på höjden. Granatsplittror (från 84-puodiga bombkanoner) dödade och sårade några man af den vid foten af Kongshöi liggande österrikiska bataljonen. Om eftermiddagen blef allt stilla på hela linien. Med kongl. preussiska armekåren träffades förberedelser till de för nästa dag bestämda operätionerna. Natten till den 5 Februari inträdde frost med stark snöyra, som underlättade Kongshöis armering med preussiska refflade 12-pundiga kanoner. Den österrikiska brigaden Thomas har från kyrk backen vid Fartorp med hjelp af sitt briadartilleri bragt en dansk skans vid Sollus (en del af Slesvigs stad) till tystnad. Det danska krigsråd, som fattade beslut om Dannevirkes utrymmande, bestod af fölfn offieerare: öfverbefälhafvaren, generalöjtn. de Meza; stabschefen, öfverste Kauffmann; souschefen, kapt. Rosen; generallöjtnanterna Littichau och Hegermann-Lindenerone, generalmajorerna Steinmann, Duplat och Caroc, öfverste Dreyer och major Schröder af ingeniörerna samt major Wegener, stabschef hos chefen för artilleriet. Af divisionsgeneralerna var således Gerlach icke tillstädes. Den 6 Febr. kl. 12 på middagen blef Augustenborgaren under kyrkoklockornas ringning högtidligt proklamerad som landsherre från staden Slesvigs rådhus, i närvaro af borgarerepresentationen. Då denna på morgonen gjorde baron Gablenz sia uppvaktning, för att helsa. honom som befriare, svarade generalen på dertill gifven anlednicg, att hvarken hertigens proklamerande eller de danska embetsmännens afsättande anginge honom; det förra var förbundets, det sednare de slesvigska borgarnes ensak. Slecvigs. ständerdeputerade, köpman Petersen, och några dertill utvalde borgare hafva redan afgått till Kiel, för att hylla hertig Fredrik. Från Tönning, Husum, Hohn Herrad, Nörre Brarup i Angel och ännu flera ställen i Sydslesvig tillkännagifves, att Augustenborgaren blifvit utropad. Ceremonierna äro öfverallt desamma. Sachsiska generalen Hake och fältmarskalken Wrangel synas nu vara på vippen att blitva oeniga i fråga om de så mycket omordade sex byarne vid Eidern: General Hake skall nemligen af fältmarskalk Wrangel hafva fordrat dessa byars utlemnande, hvilket Wrangel dock icke rätt velat gå in å, såsom det heter, af strategiska skäl. eue Preussische Zeitung anmärker vid meddelandet af denna underrättelse: ?8å vidt denna fordran verkligen blifvit framställd, vet man i sanning knappast hvad man skall säga derom. De allierade armåerna hafva eröfrat området på andra sidan FEidern, och behöfva detsamma nödvändigt, på grund af den smala terrängen mellan Eidern och Dannevirke. Och nu kommer ett sådant yrkande från det håll, hvarest man hittills icke tänkt på att taga dessa byar.?