Ider goda hållpunkter för den framskjutna förpostlinien, men som å andra sidan, när den är i fiendens hand, erbjuder ett stöd för hans tiraljörlinier, i fall danskarne göra utfall från sjelfva ställningen. Befästningarne bilda en linie af skansar, hvilkas centrum är belägen på den ofvan omtalta platån och alltså kröner höjd-partiet, hvars venstra flygel stödjer sig på hafvet (viken Venningbond), och hvars högra flygel närmar sig Alssundet något öster om gården Suurlökke, hvilken finnes utsatt på de flesta specislkartor öfver Sundeved. Liniens sträckning är i det närmaste från norr till söder, med något tillbakadragna flyglar och dess hela längd är något öfver 4000 alnar. De 10 ssansarne på Dyppelhöjden, af hvilka de flesta äro slutna, hafva för ändamål att tjena såsom fasta och skyddade uppställningspunkter för det svåra artilleriet, medan de öfriga vapnen och fältartilleriet strida emellan dem och framför linien, dels inåhända skyddade at för tillfället uppkastade szyddsvärn och skyttegrafvar, dels på öppna fältet, genom att göra utfall på särskilda punkter af linien, alltid understödda af det svåra artilleriets eld. De vägar, som leda in i positionen, nemligen Flensborgs-chaussån och Aabenraa-vä gen, och hvilka förena sig bakom verken, ungefär halfvägs mellan väderqvarnen och sundet, hafva båda blifvit på sådant sätt omlagda, att de på länga sträckor bestrykas af verken, medan den närmast framför fronten liggande terrängen blifvit så vidt möjiigt röjd, på det en anryckande fiende skall på hvarje punkt vara utsatt för en kraftig) och korsande artillerield. Det faller af sig sjelf, att de svagaste punkterna på en beföstningslinie, sådan som den här beskrifna, äro de yttersta flyglarna, der man hufvudsakligen blott har elden från ett verk att lita på. För att stärka försva ret på dessa punkter har man emellertid på Als, d. v. s. på andra sidan om sundet, uppfört batterier, hvilka med sina svåra pjeser kunna rensa stranden och om så behöfves förnya scenen från den 13 Apri! 1849, då de tyska kolonnerna vägade sig fram inom de äfven då på Als upprättade batteriernas eld och inom några få ögonblick förlorade omkring 150 man och 2 kanoner, hvilkas anspann i blinken blefvo nedskjutna, och hvilka till följd deraf togos af danskarne. I. Det är sannolikt att, för venstra flygelns ytterligare betryggande en eller annan örlogsman kommer att hållas klar, hvilken kan löpa in och understödja försvarslinien med sitt artilleri. Pansarskonerterna skulle t. ex. här kunna blifva till mycket gagn, då deras 24, tums plåtar väl alltid böra kunna hålla fiendens fältartilleri stången. (På venstra flygeln kunna äfven kanonbåtar och andra lågt liggande fartyg, hvilkas besättvingar skyddas med en förekansning af sand säckar, nu såsom i det förra kriget göra fienden mycket afbräck från viken Venningbond). Omedelbart framför bron, eller måhändal rättare broarna, ty det kommer säkerligen att släs en till, fianas ännu ett par verk, två starka brohufvuden, hvilka i nödfall kunna tjena som repli-punkter, ifall första linien skulle blifva forcerad. Det ären för del, att terrängen på Als, omedelbart framför Sönderborg, stiger mycket brant från sundet, så att man är i tillfälle att kunna uppkasta batterier som kunna bestryka broarne och det omedelbart ofvanför dem liggande området, och hvilka således med full kraft kunna verka emot den fiende, som li rycker utföre backen för att förfölja sedan han tvungit första liniens försvarare till re: trätt — alltsammans omständigheter, som tyskarne nog erinra sig från förra kriget. Dyrpelpositionen har två egenskaper, hvilka måhända isypnerhet för en flankställning äro af väsentlig betydelse; den ena är att den är mycket kort och följaktligen, om så erfordras, kan hållas med temligen ringa antal trupper — man beräknar omkring 10,0v0 man — och den andra är, att den är jemförelsevis mycket djup, d. v. s. man kan på terrängen bakom den egentliga för1. svarslinien samla och utveckla mycket be-j tydliga stridskrafter, utan att fienden kan nå dem med direkta skott eller ens märka att de äro der förrän de plötsligen bryta fram på förskansningslinien och kasta sig öfver hans förposter. Detta är en icke ovä-1 sentlig olägenhet för fienden, ty det tvingar. honora att alltid hafva en mycket stark be vakningsafdelning, och det tröttär och ut-j mattar manskapet i hög grad. I detta ögonblick torde på Als och iDyp pelställniogen finnas mellaa 20 och 30,000 man, men det är ingenting eom hindrar att denna styrka kan bvilket ögonblick som belst betydligt förstärkas, ifall de danska befälhafvarne besluta sig för att gripa till offensiven, t. ex. om tyskarne skulle begå den oförsigtigheten att icke qvarlemna till-1. räckliga trupper för positionens inneslutande, utan låga norrut med en större styrka. Divistonen Hegermann-Lindencrone har i förening med nästan hela kavalleriet gått: öfver Kongeån, för att pnlingen någon tid taga position på Jutlands sydgräns eller för . att öfverföras till Fyen och der tjena såsom reserv för hufvudarmen på Als med Assens: till inskeppningsort. Öfverskrida tyskarne verkligen jutländska gräneen med någon betydlig styrka, skall den danska kåren alltid hafva valet mellan en fortsatt reträtt mot norr med Helgenäs såsom inskeppningspunkt, eller en marsch till Fredericia, hvarigenom den åter kommer i omedelbar beröring med Fyen och med hufvudarmån. Man bör lägga väl märke till, att tyskarne genom hvarje steg, som de taga mot norr, försvaga sig på den långa linie, geom de då nödgas intaga, och att det derigenom blir allt lättare och lättare för danskarne att med flottans tillhjelp koncentrera sina krafter hastigt och obemärkt och kasta sig öfver någon enskild punkt med öfverlägsen styrka — kortligen, förnya samma manöver, som 1849 ledde till så lysande resultater vid Fredericia. Det är visserligen temligen tvifvelaktigt om tyskarne nu skola försöka ett allvarsamt anfall mat NDyuynsclinasitinnen arch