STOCKHOLM den 15 Febr. Vär telegrafkorrespondent i Hamburg meddelar, att England skall ha gjort förslag till ett vapenstillestånd på det vilkor, att danskarne skulle utrymma hela Slesvig med undantag af ön Als, samt tillägger att Ryssland, Frankrike och — Sverge skulle understödja detta förslag. Vi känna icke ur hvilken källa telegråfkorrespondenten hemtat denna uppgift, men det är temligen klart, att den icke kan till alla delar vara riktig. Vi betvifla visst icke, att det Russellska kabinettet kan ha blifvit så uppmuntradt af Dannevirkes utrymmande, att det ännu hoppas komma ifrån saken utan krig, endast med uppoffrande af sådana småsaker som Danmarks frihet och dess eganderätt till Slesvig, mot ett erkännande af konung Christiens dynastiska rättigheter. Det är mer än troligt att det hängifver sig till hvilka illusioner som helst, oaktadt det sjelf sett, på hvad sätt tyskarne först utfört den 8. k. exekutionen i Holstein och på hvilket sätt de nu bedrifva ockupationen af Slesvig, och oaktadt Russell sjelf inför parlamentet måst medgifva, att Preussen och Österrike, på förfrågningar, huruvida de ännu stå fast vid 1852 års traktat, endast gifvit undvikande och tvetydiga svar. Russellska kabinettet, som förut lockat och trugat Danmark till det ena skadliga, dess rätt och ställning försvagande, medgifvandet efter det andra — allt under den falska förespegliagen, att det derigenom skulle kunna påräkna kraftig hjelp af England — kan mycket väl nu ha velat göra ett försök att få Danmark att uppgifva halfön Sundeved och sin dervarande fasta position på Dyppelhöjderna, genom hvilken tyskarne ständigt äro hotade, så att de måste ligga koncentrerade, lida af klimatet, ha svärt att proviantera och icke kunna lugnt sprida sig öfver och utsuga hela landet; det är likaledes troligt att detta kabinett kan vilja förmå Danmark att afstå från blockaderna och från uppbringande aftyska fartyg och att sålunda med lugn ona sig i den tyska våldsinkräktningen, betrakta den såsom en feit accompli och såsom en utgångspunkt för blifvande förhandlingar, hvilka det naturligtvis etode Österrike och Preussen fritt att afbryta när de så behbagade, och när de hunnit hvila, ordna och rusta sig så att de med fördel kunde fortsätta och vidare utsträcka sin iovasion. Vi kunna också mycket väl tänka oss, att Ryssland understödt ett sådant förslag, som naturligtvis tenderar till slutresultatet: upp-: rätlande af ett Schleswig Holstein? och det lilla -ryssvänliga resktionskotteriets allmakt i Danmark, med störtande af all konstitutionalitet. Men deremot våga vi i det längsta betvifla att Frankrike inlåtit sig på att understödja, vare sig detta eller något annat förslag från Russeliska kabinettets sida. Af allt hvad man erfar synes det ovedersägligt, att Frankrike ,ill hålla sig alideles passivt och icke medverka till något slags upp görelse af det ena eller andra slaget, att det vill visa det nuvarando engelska kabine:tet dess vanmakt i fråga om att på egen hand reda sakerna, och att det först då vill gripa in, när detta kabinett fallit, och England, sjelf nödsakadt till ett aktivt uppträdande, icke kan lägga hinder i vägen för kejsar Napoleons krigiska planer. Att det svenska kabinettet icke kunnat understödja ett för Danmark så skadligt och nesligt förslag, anse vi så klart, att vi på gendrifvandet af den uppgiften icke anse 088 behöfva spilla några ord. Emellertid är det ganska klart, att äfven om dylika förslag, uteslutande till fördel för de tyska stormakterna, från engeleka kabinettet göras och vinna verkligt eller skenbart understöd af andra makter, så kan å desamma intet afseende fästas af danska regeringen. Ett sjelfvilligt utrymmande af den danska positionen å Slesvigs fastland samt afslutande af ett vapenstillestånd skulle öfver hela Danmark med skäl betraktas så som andra akten i Dannevirkes utrymmande och ge bekräftelse åt de misstankar, som redan förut äro så allmänna och vunnit så mycket insteg, att detta utrymmande innerst och i grunden föraniedts af politiska, icke af militäriska skäl. Mon erfar också, att vid första ryktet om sådana vapenstilleståndsförslag ett geneimestatsrådsmöte blifvit hållet uti Köpenhamn, i hvilket man fattat beslut derom, att nationens hela kraft skalle tagas i anspråk för Slesvigs befriande, och att de tillbud, som före krigets utbrott på diplomatisk väg gjordes af danska regerinen, numera äro att betrakta säsom annulerade. Och ministeren har icke nöjt sig med detta besluts fattande, utan genomdritvit en formlig kongl. resolution härom, som förmodligen genom et öppet kongl. bref meddelas nationen till dess lugnande. Ett märklist vittoesbörd om sinnesstämningen i detta fall inom hela danska folket är ett uttalande från Nord-Slesvig. Det sista nummer vi erhållit af den i Haderslev utkommande tidningen Dannevirke är för i tisdags, då tyskarne ännu icke hade hunnit besätta denna stad, hvilket numera skett, hvadan det torde dröja länge innan vi åter få se något nummer af denna tidning, som utgör en ädel och kraftfull organ för norra och mellersta Slesvigs befolkning. Detta blad uttalar sig i en ledande artikel öfver situationen på följande sätt: 4Besättandet af Slesvigs fasta land är i dessa ögonblick på väg att blifva en fait accompli, med undantag af den lilla land strimma som kallas Dyppelställningen. Härigenom har den svälvande frågan genom: lupit ett förut betecknadt stadium, och vi äro derföre icke helt och hållet hänvisade till det ovissa när vi fråga hvad som kan väntas. Hvad kan då först och främst väntas från de ockuperande makternas sida? De skola sannolikt söka att afsluta sin fait accompli utan krig, eller, enär ett krig dock måste