gårdegens kamp utanför Bustrup hade kap-! ten Fallesen med 2:ne kanoner djerft besatt ett placement knappast 500 alnar från fienden och hade med sina granater beskjutit! några hus i Vedelspang, bakom hvilka de fientliga kolonnerna stodo. Här påträffades: i dag af våra soldater några sårade österrikere, hvilka deres kamrater ej hunnit medtaga, innan de drogo sig tillbaka. I nära 24 timmar hade dessa stackare i sina tunna uniformer (de österrikisks uniformerna se bra ut, men äro af mycket tunnt kläde och alldeles olämpliga för ett vinterfälttåg) legat sårade på bara marken, innan de blefvo upptäckta och af sina fiender erhöllo den värd, de så väl beböfde. Deras fiender! Nej, blott deras motståndare. Man tilltalade dem på tyska; de ristade på hufvudet: Snichs versteben4; på franska, ja, till och med på latin, men nej, intetdera af språken begrepo de. SUngaren4 sade då den ene. Det var ungrare, Kossuths landsmän, tyskarnes och tyskeriet dödsfiender, som hitsändts attl kämpa för det stora fäderneslandet? och dess Sstammverwandte4 slesvig-holsteinska bröder. Med hvilka känelor måtte de icke hafva gått i kulregnet, som de med glädje skulle trotsat, om det varit tyskar de haftj emöt sig, och om det gällt deras fäderneslends sak och ej tillskapade tyska idter eller I herrsklystna planer hos deras egna förtryckare! Det är hårdt att vi skola strida mot sådana män. sEfter hvad det säges blefvo Vesterhafs slasserne i går öppnade och en del at Ei derdalen satt under vatten. Det är sorgligt, sit så mycket jord skall förstöras af det ala hafvet, men nöden är högsta las, ochi krig gäller det som första regeln att skada fienden så mycket Bom möjligt. Hade vi följt denna regel, alla dess konseqvenser och icke fästat något afseende vid mensklighet, skulle preussarne och österrikarne nu visst icke stå annevirke så nära, som de göra. ?H. M. konungeo lemnade tidigt i morse staden med sin svit och har begitvit sig till Flensborg. Om H. M. skall komma hit tilibeka, vet jag icke; hans rum på slottet äro emellertid alldeles utrymda, så att det väl knappast är troligt. 4Under de sista dsgarne har Times kor respondent, mr Galenga, uppehållit sig här städes, och som han bor vägg om vägg med mig, har jeg nästan hela dagen igenom till fölle att tala med honom. Han är en kunskapsrik, skarpt iekttagaude man, som sett mycket, upplefvat mycket och tyckes hysa verklig sympati för det lilla Danmark, som så modigt kämpar mot öfvermakten. Slesvig, fredagen d. 5 Febr., kl. 104, aftonen. (Detta bref har kommit Dag bladets redaktion tillhanda, skrifvet med N erts på små papperslappar och bär såväl till stilen som till ela sin form och anda vittne om den stämning hvaraf korrespondenten såväl som alla andra varit gripen.) 4I afskedets ögonblick skrifver jag, förbryllad och djupt skakad, dessa sista ord från Slesvigs stad. Hufvudet svindlar aftusendetals tankar. Armån är på återtåg, Dsnbevirkeställningen är uppgifven, de dyr: bara verk, vid hvilka så mången stolt för hoppning var knuten, stå nu med föroaglade kanoner, och då dagen randas i morgon, skall fienden triumtersnde hålla sitt intåg i Slesvig, der allt är förberedt till att festligt mottaga de tyska trupperna. 1 eftermiddag spred sig den underrättelsen, att kanonerna på Mågeön blifvit kastade i vattnet; kort derefter heite det, att kanonerna bortföris från verken vid Ellingsted, och den bråd ska, som fram mot aftonen rådde i högqgvarteret, gef bekräftelse åt ryktet om, att vår arm verkligen skulle vika, vika utan svärdslag, vika med vanära, vika, medan den, utmattad som den ver af de föregående dagarnes ansträngningar, dock ännu brann af begär efter att mäta sig med fienden. År det diplomatien, som spelst oss detta puts, efter hvad-man här vill påstå, så varde den förbannad! Hvru många förbannelser hafva. icke i afton ljudit öfver den trån våra tappra officerare, hurui mycken nedslegenhet, huru mycken bedragen förväntan, huru mycken förödmjukelse skall ej gripa menige mans hjerta, Äonu i denna stund veta vära soldater icxe hvad som förestår dem i natt. De stå ännu i ställningen och vänta kanske alt ivom kort få mottaga det angrepp, som man vet att fienden påtänkt till i morgon, men när så signalen ljuder, skall det icke vara: avancez! utan revrex! Stackars soldater, at: ckars officerare, stackars Danmark! tMan gör ailarm till. uppbrott. Farväl Slesvig! Farväl, du dyrbara Dannevirke, hvars namn väcker så kraftig genklang i hvarje danskt bröst !5 Den af Folketbinget och Landsthinget antagna adressen till danska armån är sf följande lydelse: l sDavonevirke är uppgifret! Den danska riksdagen har blifvit öfverraskad och bedröfvad at denna underrättelse; men riks daxens förtröstan till fremtiden haricke försvagats, och härens skall ej heller vara det. sDen danska hären måste utan svärdslag lemna Holstein, utsatt för fiendens och befolkningens hån, men den bibehöll under återtåget follkomlig ordning och värdigt lugn. Inpå sjette veckan måste den derefser fördraga köld, strapatser och försakelser, men förblef dock sig lik och motsåg med läng: tan stridens dagar. Kampen, begynte, och i de sammandrabbningar, som egde rum, gjorde hvar och en sin pligt och gick med gladt mod i elden. Det danska Folkethinget (Landsthinget) tackar den danska hären! ZCDannevirko är uppgitvet, men det danska Folkethinget (Landsihinget) förlorar aldrig. sin tillit till den danska hären, aldrig sitt förtroende till sina söver och bröder, det lefvande Danvevirke. Lelve hären! Så snart omständigheterna det tillåta, skall den åter gå framåt — framåt med Gud för kovon och fädernesland! Vi förtrösta uppå den let. vande Guden, vi lita på vär här, öfver hvilken denna ande sväfvar.