med mera känsla än han gjorde om den gamle mannen.4 Att tala och handla äro tvenne olika saker, min söta Rosa. Don Natales motvilja vittnar temligen tydligt mot adjunkten. Gamla män, som blifvit barn på nytt, äro i mänga afseenden hkt verkliga barn; och barn känna instinktlikt och älska dem som hålla af dem, likasom de känna och hata dem som inte göra det. Rosa åtnöjde sig med att visa sin skiljaktighet från hennes mans tanke genom en li ten uttrycksfull axelrycekning, och Vincenzo efhöll sig af höflighet från att vidare fortsätta detta ämne. Det unga parets plötsliga försvinnande på deras bröllopsdag hade naturligtvis till deras återkomst uppskjutit mottagandet och återbetalandet af de visiter hvilka vanan i dylika fell upphöjt till en pligt. Ibella och dess grannskap kom nu för att göra besök hos bruden och brudgummen, och bruden och brudgummen foro på besök till Ibella och dess grannskep; och de tvenne följande veckorna upptogos uteslutande af middagsbjudningar och andra tillställningar. Utom då frågan om den inre politiken kom jå ta peten, något som ovilkorligen förmådde herr advoaaten att med häftighet falla öfver Cavour och hans frihancel — ty han afskydde åtgärden lika mycket som dess befrämjare — utom vid dessa sällsynta tillfällen, säga vi, var palatsets herre vid det bäsa lynne; så voro äfven Rosa och Vincenzo, och så var i sjelfva verket en hvar. Rosa, som spe lade en husmoders roll, var här i sitt rätta element; man kunde icke annat än b-undra henne för den omtänksamhet och den obesvärade, intagande sjelfbeherrekning, hvarmed hon giorde les hononeurs i palatset. Vincenzo var icke litet stolt öfver sin unga hustru, och i hettan at sin. förtjusning gjorde ban det löftet att hon, sä snart de väl voro i Chambery, skulle 1å ett förjusande hem utt herrska och lysa uti. L Det var endast i en punkt i hvilken det