från åhörereplatsen utbragdtlefve Danmark!? helsades från alla håll med dånande och entusiastiska bifallstop. Monrads försklaring en timme sednare i landsthiovget var af ungefär samma innehåll, Dock förekom deri en vigtig punkt: Visserligen kan ofta den, som står händelsen närmast, bäst bedöma, men motsatsen kan äfven vara fallet; det är icke så, men det kunde ha varit fallet, att det skulle haft en afgörande diplomatisk betydelse, om ställningen hållits några dagar längre.? För öfrigt förklarade han, att Danmark ej skall svika sin ära: all vår tanke skall vara för svar. Landsthinget antog samma adress som Folkethinget. Ploug utbragte ett lefve armen! hvilket kraftigt besvarades från thinget och åhörareplatsen. 33 landsthingsmän hafva utfärdat följande proklamation till Köpenhamns medborgare, hvilken i söndags uppslogs på gathörnen: Medborgare i Köpenhamn! Beklagliga oordningar hafva i går afton begåtts på edra gator. Vi bedja eder ifrigt om, ett framför allt bevara den lagliga ordningen och uppmana alla till lugn. Vi bedja eder derom i vårt fäderneslands heliga namn. Dess fara är stor, men den skall bli större, om I icke efterkommen denna uppmaning. Förliten eder uppå, att den nu församlade danska riksdagen har fullt medvetande af ögonblickets allvar och är redo att använda alla lagliga medel till att värna vår frihet och sjeltständighet. Gatuupploppen i Köpenhamn i lördags och natten till föndagen hade en vida allvarligare karakter, än man först trodde. De många mindre skaror, som under aftonen drogo genom gatorna, samlades slutligen i Amaliegade till en tätt sammanpackad hop, hvilken stojade, hvisslade, utstötte hotande rop och begingo ännu wera fördömliga excesser. Polismästaren sjelf i spetsen för en afdelning konstaplar måste slutligen, efter att i konuogens och lagens namn förgäfves hafva uppmanat till lugn, åtaga sig att rensa gatan, för att hindra ny blodsutgjutelse, och vid detta tillfälle använde polisen sina mankiller. Polisen spärrade derpå gatan bäde mot Amalienborgs kolonnad och mot S:t Annaplatsen, men nu samlades på denna plats den från Amaliegade fördrifna massan, som ständigt ökades, och oväsendet började åter värre än någonsin. Polisen förmådde ej spränga massan, som stod lik en tjock och ogenomträvglig mur; deremot måste konstaplarne sjeliva uthärda ett bombardement af stora stenar, hvarigenom ej få blefvo skadade. Folkmassan bestod mest af sämre klädda personer, lärpojkar o. d.; man upptäckte äfven en hel mängd af det inkallade förstärkningsmanskapet, gardister och rekryter i hopen, men endast få personer ur de bildade folkklasserna. Båda gardeskårerna mäste omsider kallas till hjelp; iotgardet förhöll eig dock nästan passivt, men en afdelning af hästgardet gjorde choque i kort galopp, som skaffade nägorlunda luft; en del reds härvid omkull! och några blefvo skadade, men äfven några af hästgardisterna fingo blessyrer. Icke så få blefvo arresterade. Oväeendet fortfor tills längt ut på natten, och först fram på morgonen kunde polisen få någon hvila. Af kouastaplarne blefvo 12—14 stycken sårade. Afven isöndags förmiddag egde ett aylikt uppträde rum; men på aftonen var staden lugnare. Landsthingsmännens uppmaning (se ofvan) och riks dagens sessioner hade utöfvat en gagnelig verkan. Till Soällposten skrifves från Köpenhamn den 8 Febrnari: Stämnivgen är obestridligen tung. Casino stängdes i går afton, dock endast för att förhindra tillströmning till Amaliegade. De ndra teatrarna (i den kongl. spelade fru Heiberg) voro nästan toma. Deremot voro kyrkorna öfverfyllda af folk utaf alla stånd, äfven soldater. 1 Vartou blef ingen predikan, då Grundtvig förklarade sig ur ständ till att tala, hvaremot ban utdelade nattvarden till de flesta af församlingens medlem mar. Från krigsskådeplatsen meddela vi efter danska tidningarne för i måndags följande detaljerade telegrammer: Sönderborg den 7 Febr., kl. 2,35 e. m.: Fredags afton utrymde vi Dannevirke uten strid och drogo armån tillbaka till Flensborg. Vi anlände dit efter aderton timmars mödosam marsch. Om natten rädde stark köld med en bitande blåst och snöfall. På de halkiga vägarne arbetade de trötta menniskorna och utmattade hästarne sig snubblande framåt. Dock voro goldaterne, oaktadt deras ledsnad öfver Dannevirkes uppgifvande, ihärdiga och raska. 5. D. kl. 3 e. m.: Så snart fienden upptäckt vårt återtåg, slog han en bro öfver Slien vid Kappel (nära Sliens mynning) och förföljde oss med en ansenlig styrka och 16 batterier. S. D.: En förpostkamp egde i går (lördagen) eftermiddag rum med den snabbt förföljande fianden vid Bilskovs Kro, trefjerdede!s mil söder om Flensborg. Vi hade i elden 1:sxa och 11:te infonterirege-( nientena, en syvadron dragoner och tvenne kanoner mot en öfverlägsen fiendtlig styrka med 16 känoner. Vi gjord2 stora förluster, isynnerhet 1:sta regementet; mest of