från öfverbefälhafvaren ingångna rapporten och fordrade upplysningar härom af den tillstädeskowne departements-direktören major Ankjer, som derefter på sitt hedersord försäkrade, att meddelandet öfverensstämde med den under natten ingångna depeschen, och tillika uttalade sin personliga öfvertygelse, att krigsrådet fattat sitt beslut endast såsom krigsråd och utan någon icke-militärisk påverkan. Verkan häraf — säger Dagbladet — var obeskriflig; sorg, förtviflan och harm målade sig på allas ansigten och mången tår vittnade om den djupa rörelsen. Gångarne och trapporna vid krigsministeriet voro i flera timmar öfverfyllda af folk, som väntade att få nya underrättelser. Affrämmande gesandter märkte man sir A. Paget och grefve H. Hamilton, hvilka begge voro mycket gripna at tidningen. På slottsplatsen, i riksdagen, på börsen 0. s. v. såg man talrika grupper samlade, gatorna hvimlade af folk, som ville höra bekräftelsen på det sorgliga ryktet, och inom kort utkommo från de flesta bladen löpsedlar, som meddelade underrättelsen. Då det började mörkna drogo stora skaror, hvilka tillväxte under vägen, genom gatorna under allehanda rop: Passionerna voro på sina ställen i stark röelse; hotelser och eder hördes, och flera bekanta mäns försök att hejda och upplösa skarorna misslyckades, medan enskilda uppetsande tal besvarades med jubel. I Amaiegade föreföll mycket svåra excesser, och let blef slutligen nödvändigt att afspärra satan på båda ändarne med en polisstyrka. Tumultet fortfor länge, tilldess det omsider portdog.