VINCENZO.. ROMAN I TVENNE DELAR Ar GIOVANNI RUFFINI (Förf. af Doktor Antonio, Lävinia m. fl.) Det är tillräckligt att nämna, att republikens territorium och dess hufvudstad voro besatia af trettio tasen österrikare. En trupp af dessa soldater släpade i skymningen den 5 December 1746 genom Portoria en stor mörsare, då steniläggniogen gaf vika för dess tyngd och mörsaren nedsjönk i marken. Ur ständ att med egna krafter upplyfta den, begärde eskorten bistånd af det kringboende folket och af dem som händelsevis passerade förbi, men utan påföljd, och då truppens korporal märkte detta, tog han sin tillflykt till käppen, detta österrikiska öfvertalningsmedel par excellence; hvarvid en fjortonårig pojke, en färgarlärling, med binamnet Bahlla, mot korporalens hufvud slungade en sten, som fällde honom till marken. 1 den strid, som ou uppstod, blef en soldat dödad och sju svårt sårade; de öfriga flydde, för att återvända, understödda af flera hundra kamrater, hvilsa dock måste skyndsamt draga sig tillbaka för de stenar, taktegel, möbler samt det sjudande beck och olja, som från taken och fönstren kastades ned på dem. Detta var förspelet till en häftig strid, som råckte i mer än sex dagar — från den 5 til den 10 Deceniber — och som slutade med österrikarnes fallkomliga nederlag och fördrifvande, med en förlust af ett tusen slagna och sju tusen fångar. Om det nägonsin funnits en populär seger, så var det denna, vannen, som den var, uteslutande af sjeliva folket, som icke ailenast hade att utkämpa en strid mot en talrik, väl disciplinerad och väl befästad arm, utan äfven deras egen styrelses illvilja att neutralisera, att skaffa sig en motstyrelse, högqvarter, anförare, en, kommissariat etc. samt att bibehålla ordning och manstukt. För detta sistvämnda ändamål voro galgar uppresta på Annuvziatatorget för att genast kunna straffa tjufvar, som grepos på bar gerning. Och väl kunde Giovanni Carbone, en ung man om tjugotvå år, och en af de tappraste under de sex daJe A BB. nr 1-—17 och 19—38.