svårt, om icke omöjligt, för den tyska öfver makten att helt och hållet tränga dem. efter hvad det förra treåra-krigets erfaren. het gifvit vid handen. Enligt en telegrafuppgift är det den muntre och treflige visdiktaren och följetonister Erik Bögh, som påtagit sig att i första hand efter uppgifter från åtskilliga militäre: sammanfatta de skäl, som talat för Danne. virkeställningens öfvergifvande. Det skal onekligen bli högst intressant att se i hvad mån det kan lyckas genom dessa framställ ningar och genom krigsrådsprotokollet ren: två öfverbefälet; ty detta sker icke genom hänvisningar på de svagheter, som positio. nen företedde och på de flerfaldiga svårig. heter som förefunnos att en längre tid hålla den, ty dessa voro hvarken generalerna eller krigsministeren tillförne obekanta, utan genom att lemna verkliga motiver för det sätt, hvarpå positionen blifvit öfvergifven. Antager man för god och riktig hela den officiella framställningen, att öfvergifvandet skett af rent strategiska skäl, och att konun:en och Monrad, då de lemnade armån, icke ade den ringaste aning om att någonting sådant skulle ifrägakomma, då är det trenne tor, som behöfva lösas, innan någon verk igt tilltredsställande förklaring af tildragelsen kan vinnas: 1. Hvad har inträffat under de timmar. som förflöto från det konungen och Monrad lemnade armån, till dess krigsrådet samman: kallades, som kunnat så helt och hållet förändra uppfattningen? Att inga krigshändelger under tiden inträffat vet man. Af underrrättelser från tyska sidan känner man också att Dannevirkebefästningarne icke lidit någonting af fiendens eld. Tvertom finner man i de tyska tidningarne uppgifter som häntyda derpå, att de tyska armåerna funnit dessa befästningar långt starkare än de hade föreställt sig och att man förutsåg, att en ganska rundbig tid skulle behöfvas för att försvaga och foreera dem; man finner att de tyska trupper, som störtat fram i ilmar:cher för att taga Dannevirke med detsamma, sedan de blifvit eå hurtigt tillbakaslagna befunno sig i ett mycket utmattadt tillstånd och ledo mycket genom klimatet, väglaget och bristen på kantonementer, och behöfde någon tid, för att kunna återställa och ordna sig och man erfar tillika, att genom det regnväder, som inträdt de närmast föregående dagarne, deras ställning och utsigter ännu mera hade försämrats. 2. Hvarföre höll man krigsrådets sammanträde och det med anledning ar de der utalade meningar fattade beslutet hemligt för krigsministåren under ett helt dygn? Till de iästruktioner öfverbefälet erhållit, till hela den politisk-militäriska plan, som från danska regeringens sida hade blifvit utkastad för fälttåget, hörde Dannevirkes behållande så länge som möjligt, dels för att derigenom ega mera hopp om understöd från andra makter, dels för att riksrådsvalen för Slesvig skulle kunna försiggå, innan landet af fienden ockuperades och nessa val sålunda blefve omöjliggjorda. Alla andra åtgärder och beräkningar stodo i full öfverensstämmelse med denna plan. Då så var, såsom ock klart synes af krigsministårens genast men för sent gifna order, att återvända och behålla Dannevirkeställningen, huru kan man då försvara, att ba velat hemlighålla sitt företag, icke blott för krigsministören, utan äfven, enligt egen uppgift, för konungen och konseljpresidenten, som straxt förut varit på platsen och ännu befunno sig blott få mil derifrån? 3. Hvarföre skulle icke danska armån nu lika väl kunnat inlåta sig på ett ärofullt motstånd mot öfvermakten, som i slapå samma ställe d. 23 April 1848, som ostade tyskarne så betydligt och efter hvilket danskarne kunde draga sig tillbaka i mycket god ordning, med bibehällen ära och med i hög grad lifvad nationalkänsla? Danska armen utgjorde då blott 10,000 man emot 30,000 tyskar. Fienden hade då sålunda tredubbel styrka. Efter all an ledning var han nu icke ens dubbelt så stark som den välrustade och med till största delen krigsvana officerare försedda danska armån. Enda skilnaden var, att då funnos i denna trakt endast gamla, osammanhängande fragmenter af de fordna Dannevirkevallarne, utan allt positionsartilleri; då funnos inga öfversvämningar, sådana som de, hvilka nu skyddade hela den svagare delen af den eljest starkt befästade linien; då fanns icke det ringaste tillstymmelse till förskansning vid Mysunde. Det nu verkställda tyska angreppet på sistnämnde pass lemnade ju endast vittnesbörd derom, att danskaroe, med bjelp af de nu befintliga förskansningarne, kunde mycket godt stå sig, en emot tre, och vid anlopven mot Bustrup blefvo österrikarne ju icke ens i tillfälle att försöka en stormning, utan blefvo tillbakaslagna ett godt stycke utanför befästningarne. som ett vittnesbörd derom, huru allmänlig den mening i Danmark varit, som