AS EE NM VÄERJUUDGMUG UBHOLE, UM UT ej vore någon fara vid nedsänkningen. På de mindre djupa sträckorna finner man, för det första, hastiga, men oregelbundna strömmar, vidare klippor, flintstenar samt ebboch flodböljor, det vill säga, den oupphörlige verkan af den mest förstörande makt som menniskan känner. Der behöfves styrka och tyngd; på de stora djupen deremot behöfves det mera lätthet med en för brytning så tillräcklig motståndskraft, att tåget kan bära sig sjelft på en höjd af flera tusen meter. Det skyddande ombhöljet, som är bestämdt att afvärja alla dessa faror, består af jerneller ståltråd, hvars diameter växiar allt efter den tyngd och den motståndskraft man vill uppnå. Det skulle vara oförsigtigt att sätta jernet i omedelbar beröring med guttaperchan; man lägger derför emellan dem en viss del tjärad hampa. Jerntrådarne anbringas sedan ofvanpå detta lager. Som denna hampa är lättare än vattnet, gör den tåget något lättare; likväl får man icke till skrifva denna lättnad en för stor betydelse, och den uppnås icke utan genom en ökning i diametero, som för de stora telegrafkablarne redan är så betydlig, att man snarare måste tänka på att förminska än föröka den. Den enklaste metoden för att bekläda en kabel med jernträdar bestär uti att rulla dessa trådar spiralformigt omkring den innersta delen (ledaren med isolatorn), emedan de på detta sätt hälla sig sjelfva sam lade, utan att man behöfver någon annan ombindning. Man har anmärkt mot denna metod, att kabeln derigenom får en stark benägenhet att rulla ihop sig, och följaktligen ait bilda knutar. an har äfven sagt att genom en stark spänning på längden måste jerntrådarne närma sig hvarandra för mycket och regelbundet intränga i det tjä rade hamplagret. Denna verkan frambringas i sjelfva verket endast genom spänninar, som äro alltför nära brottet för att learen kan tåla dem. De spiralformiga trådarne visa sig ypperliga vid de starka spänningarne;. de understödja hvarannan inbördes, trycka sig tätt ihop mot hvarandra, och göra samlade ett motstånd som om de vore en enda tråd. Men då man efter några års förlopp upptagit telegrafkablar med beklädning afjerntråd, har man funnit att dessa trådar här och der voro söndergnagna. Om jernet är begrafvet i sand eller gyttja, förutsatt att denna gyttja icke innefattar någon skadlig beståndsdel, håller det sig ganska väl, medan det hastigt förderfvas på en annan botten. Man insåg snart nyttan af en annan betäckning ofvanpå metallbeklädnaden, i afsigt att afsönlira denna från hafsvattnet. — Galvanisering åstadkom endast en ringa verkan. Man försökte tjärade och spiraltormigt snodda hampsnören eller också trådar af tjärad hampa, vecklade omkring hvarje jerntråd, och denna sistnämda metod gaf helt tillfredsställande resultater, utan att dock gifva jernet en bestämd varaktighet. Andra fabrikanter hsfva föresla git att omgifva metallbeklädnaden med ett lager af kautchuk eller guttapercha, eller slutligen med en eller annan isolerande sammansättning, som fullständigt skilde den från det omgifvande vattnet. Denna beklädnad skulle otvifvelaktigt blifva förstörd på många ställen genom handteringen under fabrika-, tionen och genom olycksbändelser vid nedsänkningen; men det är föga antagligt attl de blottade trådarne just skulle befinna sig nedlagda på den del af botten, som inne: håller en eiler annan orsak tll förstöring Just på det blottade stället. Frågan om metallbeklädaadens uthällighet är emellertid lånet ifrån att vara löst. Nyttan at den yttre beklädnaden har äfven blifvit bestridd. Man har för det första påetålt att den, åtminstone till en del, åstadkom det försinkande med telegraferiogen, hvartill vi nu bätire känna den rätta orsaken. Man har sagt att den är klumpig,:; upptager för mycket rum och att dess tyngd ! ökar svårigheterna vid nedsänkningen. Vissa ! ingeniörer, som dock motsägas af sednarej:! fakta, hafva gått så långt, att de påstått att i: en telegrafkabel med metallbeklädnad icke j:! utan att brytas kan sänkas ned på ett djup ar några tusen meter. De sednare årens erfarenhet och teoriens framsteg hafva tvärtom visat, att metallbeklädda kablar, tåla bättre än alla andra tyngden af den nedsänkta delen. Vi kunoa icke här utveckla de mekaniska beräkningar, som ligga till grund för denna metod; det torde vara tillräckligt att säga att med samma spänning bör omkläd naden komma att bli utsats för mindre ut: sträckniog. än den inversta delen (lednings tråden och isolatorn). Om de yttre trådarne äro af hampa, ett ämne som är mera sträck bart än kopper, faller tyngden hufvudsakligen på ledningstråden; om de yttersta trädarne äro af jern, så är det dessa trådar som bära nästan hela tyngden; om de äro af stäl (hvilket sträcker sig ännu mindre än jern), är den späoning koppartråden måste tåla, ännu mindre. Stål är således att föredraga framför jern, och användes nu för tiden till kablar, som skola nedsänkas på ett djap af två till tre tusen meter. En i vattnet hängande jerntråd brister, huru fin den än är, till följd af sin egen tyngd, vid en längd af omkring 5000 meter; en jernstång af stor diameter brister vid samma längd, emedan desa motständskraft står i förhållande till dess längd och följakt It ligen till dess tyngd. Men en telegrafkabel består icke blott af jern, den innehåller äf. I0 ven hampa, som har nästan samma täthet som vattnet, och gultapercha, som är lät-la tare; man kan ocksi utan svårighet fabri-it cera en kabel, som kan täla en höjd af aderIt ton till tjugo tusen meter utan att brista. d Då viioskränka denna böjd till hälften, förja att blifva inom säkerhetens gränser, hafva vilu tiotusen wetler; låt oss ytterligare afsorta In en fjerdedel, för att äfven medräkna denÅk tillväxt i spänningen, som beror af den form, o ett slags kedjelinie, som tråden antager un-j der nedsänkningenu, så skola vi se att de na för tiden fabricerade kablarne kuona nedsänkas på ett djup af sju till åtta tusen me ter utan att löpa någon allvarsam fara att brista. Då detta djup öfverstiger medeldju-j pet af hafvet på vår planet, kunna vi säga, 1 att underhafstelegrafien i detta afseende icke!F ; 4 q S mm mt MM —L dt ton un ov br mAK mm