gen hade hållit till Vincenzo, det första redan för tof år tillbaka); men, såsom en hvar väntade, kom han ömkligen af sig midt i andra meningen — ett missöde, hvilket dock, när allt kom omkring, till sina följder, visade sig såsom en stor framgång, efter den del af församlingen, som stod ho nom närmast, smittad af hans rörda stämning, utbrast i gråt och snyftningar, Midt j den gråtande och snyftande samlingen råg man Barnaby, svart som en droppe bläck i sin nya svarta drägt och dithörande hvita halsduk, och hvars af naturen förvridna anletsdrag unader inflytandet af hans rörelse hade uppnått fulhetens beau ideal. Ytterligheterna mötas, och näst bruden var Barnaby den som tilldrog sig den största uppmärksamheten. Detvar nästan omöjligt att se på på honom i hans svarta drägt utan att utbrista i skratt. Klockan ett eftermiddagen satte sig femtiofem gäster ned till bords i den stora salen på nedra botten. Tvenne musikkårer, Rumellis och Ibellas, spelade taftelmusiken. Vi säga ingenting om matsedeln — den innehöll hvarje läckerhet man kan köpa för penningar och kokkonsten kan uppfinna; och hvad vinerna angår, så var palatsets vinkällare berömd i hela provinsen. Middagen genomgick alla de lagliga stadierna af crescendo, från det dämpade sorlet vid första rätten, ända till det samtidiga utbrottet af hvarje röst vid deserten. Då festen hade nått sin höjdpunkt och de nygiftas skål hade blifvit drucken och druckea omigen flera gånger, hviskade brudgummen, vid bruden och drog sig försigtigt undan. Rosa följde vid första lämpliga tillfälle hans exempel och gick obemärkt att utbyta sin brudtoilett mot en resdrägt; derpå förenade hon sig med Vincenzo och