Article Image
S5STOCEHOLM den 10 Febr. Enskilda bref från Köpenhamn, som vi och många enskilda personer här mottagit. ekildra i lifliga färger den sorg och förbitts riog, som underrättelsen om Dannevirkes utrymmande framkallade i Köpenhamn. Man hade visserligen beredt gig på hvarjehanda stämplingar och intriger, men detta slag kom dock nusalldeles oförväntadt, emedan man i alla bändelser dock hade trott att de Meza skulle handla någorlunda i enlighet med alla hans egna, ända intill sistu ögonblicket upprepade yttranden om den stora förlust, som Dannevirkes eröfrande skulle kosta tyskarne, och emedan man före: ställde sig, att han dock skulle något hålla å sin militäriska ära och icke helt och hållet förspilla densamma. Uto: de Meza. som på sista tiden skall ha varit något sjuk. funnos bland det högsta befälet tre enrage. rade haliatsmän och absolutister, nemliger generalerna Hegermann-Lindencrone, du Plat och Steinmann, hvilkas röster, sedan en mot dordre på förtrolig väg förut var gifven, säker. ligen varit afgörande. Sedan Bismarck förkla rat att krigets föremål skulle vara upprättandet ef ett Schleswig-Holstein? i personalunion med konupvgariket, mena dessa personer och det lilla reaktionära kotteri, som de till höra, naturligtvis att intet krig är nödigt. Ty på det sättet, skulle man icke blott för ögonblicket få fred med Tyskland, utan också få tillfälle att alldeles i grund kufva och binda det ?demokratiska pack, som hela danske folket utgör i deras ögon. Det hela utgöi en formlig sammansvärjoing, i spetsen för bvilken stå en mycket hög dame och er pgling, som skulie representera framtiden. an antager inom flera kretsar, att konungen allt intill det sista ögonblicket kunnat stå utanför denna plan, och att han först vid sin ankomst till Dannevirke blifvit öfverväl digad med hvarjehanda föreställningar och då gerna gifvit med sig. Eljest — skrifver en vära korrespondenter — skulle hans äkta käringaktiga proklamation vara ett mera full. ändadt hyckleri än man kan tilltro honom i hans verkligen naiva enfald. Värställning är nu förfärlig. Riksrådet kan icke bli valdt. Riksdagen är inkompetent i utrikes angelä genheter; vi ha säledes redan absolutismen atan statskupp ) och Slesvig har blifvit lemnadt till pris åt de tyska emissariernas tyranni. åt prins-pretendenten, som följer i österrikiskpreussiska armåns spår; åtminstone prokla.meras hen öfverallt i Syd-Slesvig under den preussiska militärens öfverinseende; hären är försvagad genom förlusten af materiel och framför allt genom förlusten af förtroendet till anförarne. Här i staden är stämningen djupt förbittrad. Jag har redan uttalat min förmodan om konungens otillräknelighet på visst sätt; men hvar jag kommer och går. inom alla klasser, bland män och qvinvor hör jag blott en enda mening, den att han är en förrädare, och att det gör alldeles detsamma, om det är af dumhet och feghet eiler med fullt medvetande och al ond vilja. Huradan stämningen varit och fortfarande är i Köpenhamn kan man för öfrigt sluta a! Fedrelandets ganska oförbehålisamma artikel med anledning af underrättelsen om Dannevirkes utrymmande. 4Slesvig är alltså lemnadt öppet för fienden utan svärdslagt — utbrister Fedrelan det — Månne någon af de generaler, som varit med om detta beslut, haft någon före: ställning om de politiska verkningarna deraf? kMånone ett beslut, som mäåbända gilfver fäderneslandets hela framtid till pris, borde varit fattadt innan den yttersta nödvänd:gbeten bjöd det? Vill man säga: detär sannolikt, att öfver roakten till eist skulle haiva tvungit hären att gå tillbaka, så svara vi: ja. Men attgå illbaka, sedan eit eller flera angrepp blifvit illbakaslagna, sedan våra fiender fält lida ofantliga uppoffringar genom våra kulor, genom klimatet och genom sjukdomar, se dan kanondundret skakat hela Europa och fört vårt lilla ötvergifna land och vårt hjel temodiga folk på allas läppar, sedan den sympatiska rörelsen utbredt sig icke allenast ill våra frändefolk, utan till hvarje folk, som har kämpat eller kämpar för att bibehälla elier vinna frihet och sjelfständighet, — det skulle hafva varit en belt annan sak. Det skulle hafva varit ett ärofullt återtåg, ill och med med glesnade leder och förlorade sanoner ; men detta är vanärande, vanärande för hären och landet. Samma ställning, men då alldeles oförberedd, då knappt nog tillräekligt undersökt och känd af vära trupper, der den man, vars förlust vi i detta ögonblick måste beråta bittrare än någonsin, der Frederik mssöe med 9000 mån vågade trotsa 27,000 oreussare och hannoveranare och efter att ia stridt med dem i 8 timmar, i god ording drog sig bort från valplatsen ; samma tällning, nu förberedd i två år, ou betäckt ned skansar och dessa späckade med stora ästningskanoner (positionsartilleri), nu beryggad på flyglarae genom öfversvämnin sar och uppisningar, genom Mysundes och rederiksstads befästningar, och nu besatt Vår korrespondent glömmer dock här att riksdagen enligt dessa fattade förbehåll åter inträder i sin fulla rätt för konungariket, så snart icke en helstatsförfattning består i erkändt ällande kraft. Riksdagen har också redan rjat förhandla öfver landets politik och ställning, utan att regeringen vågat göra det ringaste invändningar deremot.

10 februari 1864, sida 2

Thumbnail