;äkerhgen vart längt uran att tro, om naäason skulle hafva förutsagt det, att på ett lät af 35,000 kilometer (ungefär den nuvaande utsträckningen af det franska nätet) cke ett enda försök skulle göras till uppsåtlig förstöring. Man började nu att iträäonor lägga trådar betäckta med tjärad yomull; då denna metod sednare befanns lämplig, betäckte man trådarna med sautschukband; men kautschuken angriper sopparn och förvandlas hastigt genom be öringen med denna metall till ett klibbigt och halft flytande beck. Det var då som nan försökte guttaperchan. Guttspercha är den torra saften af ett träd, om växer vildt på alla öarna i den indiska oceanen, och isynnerhet på halfön Malacca, på öarna Borneo, Java och Ceylon. Guttakap cirkulerar i flytande tillstånd melan barken och trädet, och infödingarna göra en inskärning i barken för att iosamla den utan att förstöra trädet; men denna procedur ger en alltför ringa qvantitet, och man kunde ieke tillfredsställa den tilltagande ef: jerfrågan i den europeiska handeln utan att försöka andra iedel: Man insamlar nu guttaperchan på ön Java genom att fälla räden, vanligen då de äro femtifem år gamla, äro femton till tjuzo meter höga och ha ett omfång af två meter. Hvarje träd gifver till åtta tusen kilogram saft; man låter enna koka, och skär den sedan i remsor, för att bilda de kakor som gå i handeln. Iofödingarna använda detta ämne till olika bruk. Doktor Montgommery, en kirurg i SIDfapare, förde guttaperchan till Europa år 1822, och sedan dess har förbrukningen deraf tillväxt ofantligt. Som man ej tagit några mått och steg för att utbreda odlingen af de träd som frambringa den, blir en sällsyntare på de ställen der man hemtar den, och priset, som ursprungligen en dast var 2 francs pr kilogram, är nu tre eller fyra gånger högre. Detta har gifvit anledning till en mängd förfalskningar; de block, som ankomma till Europa, innehålla kåda, tjära af dålig beskaffenhet, ofta till och med jern och stenar, som öka vigten fabrikerna börjar man med att så godt sig göra låter, afskilja dessa främmande ämnen, erpå fördelar man blocken efter deras olika renhet mellan de olika arbetarne, och gömmer de renaste till telegraftrådarna; de skäras i små bitar och kastas i kokande vattea; då ämnet är väl upplöst, sållar man det genom fia gas, man ältar och sammantrycker det flera gånger, och sedan kan7det formas huru man vill. Den sålunda renade guttaperchan är en brun massa, föga elastisk, oföränderlig i kallt vatten, och kan åter uppblötas i kokande vatten, så att man kan ombilda den huru man vill. Den metod, som begagnas för att anbringa den på koppartrådarna, bar på sednare tiden blitvit betydligt förbättrad, och är ännu föga känd, emedan fabrikanterna ogerna lemnar tillträde till sina verkstäder. Guttapercha håller sig förträffligt i vattnet; på de stycken af telegrafkablar, som blifvit upptagna efter en längre eller kortare nedsänkning, var isoleringen i allmänhet bättre än vid fabrikationstiden, och detisolerade lagret hade ej lidit någon synbar! skada; men det förhåller sig icke på samma : sätt då denna gummi icke nedsänkes. I luften förderfvas den hastigt, blir skör, spröd och förlorar sina isolerande egenskaper. Detta, jemte fruktan för för att detta föriräffliga ämne snart skulle försvinna, har föranledt nägra fabrikanter att ånyo börja söka isolera telegraftrådarna med kautschuk. Kautschuken, somilikhet med guttaperchan fås af ett trädslag i de tropiska länderna, kommer till oss från Ostindien och Sydamerika. Den, hvilken tilskickas oss från Amerika, öfverträffar vida den förstoämnda i godhet och är dyrare. Den amerikanska kautschuken, äfven kallad Para gummi, koromer till Europa i form af flaskor; vid det den utrinner ur trädet uppsamlas den ij erformar; den stelnar på väggarna af dessa formar, och man afsänder den gådan som ij ten blifvit insamlad. I fabrikerna uppblöer man den åter genom att lägga den i varmt vatten, och ältar den för att gifva den olika former. Denna behandling förändrar betydligt kautschukens egenskaper; den blir Jerigenom mera porös och mindre elastisk. Det är bekant att de som sysselsätta si ned teckning föredraga de oregelbundet al kurna styckena ef kautschukaflaskor framör de regelbundet formade stycken som nan på sednare tiden börjat fabricera. Kautsehuk eger en förträfflig egeaskap: vepne nyss afskurna stycken, som vringasi veröring med hvarandra. hopfogas genast, tan att man behöfver värma dem. Dess nbringande på koppartrådarna sker också nycket lätt. Man sönderskär keutschaken tunna skifvor om en millimeters tjocklek; lessa skäras eller klippas åter i långa rem or, som man rullar på längden eller spiralormigt omkring tråden, meden snittena ännu iro friska; derpå fäster man alltsammans. senom att lägga det i vatten om 70 till 75 sraders värme. Föreningen är nu så full komlig, att det är omöjligt att urskilja fogiingarna, men, säsom ofvan blifvit nämndt, kautschuken blir genom beröring med trålen hastigt klibbig och löper af, i det den lottar tråden eller endast betäcker den med n tunn hinna. De, som föredraga använlandet af detta ämne, påstå visserligen också tt denna upplösning endast förekommer hog jet ältade gummit, och att det ej bearbeade Paragummit ieke undergår någon förndring; de tillägga äfven, att förändringen ndast eger rum på enskilda punkter, och synnerhet endast vid ändpunkterna, då åde kopparn och det isolerande ämnet äro tsatta för luftens inverkan. Några fnabrianter hafva till och med i detta fel velat e ett företräde; de säga att kopparn och ummit genom sin ömsesidiga inverkan på varandra komma i denna mycket nära före ing till fördel för kabelns varaktighet och soleringen. Emellertid synes det vera kloast att endast använda kautschuk i lager kiftesvis med guttapercha, i det den sed: are lägges uti det innersta lagret i omeelbar beröring med kopparn, Man har högt risat deona sammansättning, hvilken man åstår skall förena det ena ämnets spänstiget med det andras varaktighet och oförän-! erlighet. Den företaosgemhetsanda. som herrskat i