såde Guiseppe, som icke ansåg lämpligt att tillägga, att, enligt en annan tolkning, bröilopet skulle stå straxt efter sedan signor Vincenzo slutat sina studier. Guiseppe var född till diplomat och inskränkte sig till det som var oundgängligen nödvändigt. Då herr advokaten blef allena, ref han sig tankfollt i åin halft skalliga bjessa. Det var ganska säkert att det, som var ett gängse tal i Rumelli, äfven var det i Ibella. Han insåg bu att det var föga risk att fråga Barnaby. Barnaby blef derför kallad och underkastad ett skarpt förhör. Hans vitt: nesmål var ett motstycke till Guiseppes, endast med den skilnaden att han vartika bestämd och vidlyftig i sin berättelse som Guiseppe hade varit försigtig och fåordig. Var ett sädant rykte gängse ilIbella? Herre Gud, ingen menniska talade om någonting annat. Hela staden helsade herr advokatens val med bifall. Man skulle finna sig bra mycket besviken i sin väntan, om bröllopet blefve uppskjutet till Michaelsmessan, eåsom somliga påstodo. För sin del hoppades Barnaby att minan skulle springa då incepzo hade tagit sin sista examen — ju förr desto bättre. De stackars unga tu hace länge nog legat på sträckbänken. Se bare huru de tynat bort. Hvad Vincenzo an. gick, så var han bara skion och ben... fur vet du det? Du har ju inte sett honom på mar än två månader. Utan att bekymra sig om afbrottet fortfor Barnaby: tCOch den stackars signoran sedan! Ja, hon är blotta skuggan af sitt förra sjelf; blommorna ha försvunnit från hennes kinder — intet leende sväfvar på hennes läp, sHvad pratar du nu för dumheter? ut. ropade herr advokaten. Rosa är ju blomstrande som en ros, så fet som en vaktel, så munter som en lärka...s sÄr hon det? Nåja, antag också att så är, så behöfs det bara att vänta i sex månader till; och man ekall få se hurndan