Nerkingar. Nina till Anna. Bästa Anna! Nu, min käraste vän, nu är jag bra af uedsjuk på dig! Icke att jag afundas di; hufvudstadens nöjen — jag skulle säkert ändå högre grad än du sjelf känna mig sorg gen oeh Peklämd på en grann bal? — nej men jag afundas dig din nyförvärfvade ri kedom; ty du är rik Anna, du är bra ril och lycklig, som eger ett rum i en så äde mans hjerta, en man som vill våga lif och blod för en rättvis sak, endast derföre at den är rättvis! Som antager sig den svara res sak utan att se på faran eller fördelarn: af sin inblandning! Ack! hvarföre är ha: icke premierminister i England eller kejsar i Frankrike? Då skulle Europas öden snar taga en annan vändning — men vi skol trösta 0os3 med att de ändå till sluts styra af en hand, som är mäktigare än alla kej sares, Jag har som du vet, mycken benä genvhet att alltid hoppes det bästa, Shoping against hope? som det heter i alla engel ska romaner, om alla kärlekstrånande en gelaka ladies, hvilka suckande vänta sin äl skades återkomst från Indien, eller Italier eller bara helt simpelt från Cambridge oct Oxford. Jag hoppas nu också det bästa fö de hederliga danskarna; det är välicke möj ligt att Europas ötriga folk kunna med kors lagda armar helt lugnt stå och betrakt: tyskarnas rofoch plundringståg. Ja, de tyskarna, de hafva då en oförbätterlig lus att spela die Räuber.4 Enapyast, säger pepia, knappast har et krig någonsin blifvit börjadt under en elän digare förevändning, än detta angrepp på Danmark. Den tyska eröfringslusten sade till sig sjelf, som en prest i Berlin en gång sade till en annan: Ich habe eine ganz gute Predigt; hätte ich nur einen guten Text daza! och vips kom den tyska stortaligheten fram med sitt ultimatum och sitt Schles. wig-Holstein4 och så hade man med ens både predikan och text. Nu önskar jag bara ati de danska kanonerna sjunga en ingångspsalm, så att hela tyska försanliogen ger både predikan och text på båten och skynda sig hem för att aldrig mer sätta sin fot i den sz yrkan ! Ack! hvarföre har jag icke en bror, en vän, eller — en kusin som vill följa din he lerlige Carls exempel! Min bror — ja han ir bara gymnasist gudnås och icke kan jag begära a:t min gamle beskedlige onkel skall pegifva sig ut i krig; peppa kommer naturiutvis icke med i räkningen — han får ej offra sitt lif för något annat än fädernestanlets väl. Litet af sitt tgodst deremot hoppas jag att han utan mvändning lemnoar till nsamlingen för de sårade och fallna danka soldaternas familjer. Onkel deremot, örklarar att han ej ger en skilling dertill; vore det för vära egua soldater, sade han, e då skulle han ej spara; detta kriget ansår icke 083, menade han, nej icke det bitersta. Pappa invände väl förståndigt och ogligt att när det brinner i grannens gärd, vör man hjelpa till att släcka innan elden attar i ens egen bostad; men onkel lät sig cke bekomma, utan upprepade blott åter vad han nyss sagt, hvaröfrer pappa blef å förtretad att han ej yttrade ett ord viiare — hvilket naturligtvis förebyggde en f de eljest vanliga dispyternå. Vore jag drottning eller prinsessa eller ninisterfru eller en rik grosshandlares hutru, så skulle jag bestämdt inhibera alla de ni dagar och baler jag eljest under vintern imnat gifva, samt gömma hvad jag sålunda obespart i grannlåt och andra kostnader t våra vänner, danskarne, eller ock, som onkel säger, åt våra egna soldater, hvilkas anske nog kuona komma att behöfva un erstöd om alla krigsrykten besannas. Men u är jag intet af allt detta, jag är blott en tackars flicka på landet och förmår ingen ing, alls iogenting. Jo, varma, hjertliga :rbönper, för den goda sakens framgång, kan eh skall jag dagligen uppsända och tbönen örmäårs ju mycket der hon alvar är heter jet. Just nu kom löjtnant H. på visit; han ade nyss kommit från Stockholm och m-djrde underrättelsen om träffoingen vid My unde (jag jublade) samt tillade att han emedan det låter så krigiski9, tagit afsked. öredragande hemmets sulla lycka framför rigets oroliga vexlingar (jag kände eti out ägligt förakt för honom; om han ändå sag: tt det var för sin gamla mora skull!) Och ig, som inbillade mig att en sådan docka unde ega hjerta i bröstet! Till ell lycka oppas jag dock att han eger få sina likar. Pappa är så glad öfver att preussarne fåt ryk?, att han till och med glömmer att laga öfver menföret som hindrar honom av körs i skogeu.? Jag -— jag är så gled at. ig ej med ord kan uttsla min fröjd! Faräl, glöm er dir tillgifna och glada Nina, ESRTRDIAR EN Rättegåugsoch Polissaker. Eldsvådan i Käselska egendomen. Undersökningen härom fortsattes i lördags på dhusrättens 5:te afdelning. Till dagens förhör