komster för att ge fritt lopp åt alla Djutningsbegärets lystnader och fåfängans retelser, det är en af vägarne att rationelt motarbeta öfverimporten, utan att för slösarens skull betanga den idoga torftigheten med tullafgifter, som på den förre tör öfrigt ej ha någon hejdande inverkan. Genom för bättrad lagstiftniog samt spridandet af en bättre folkanda och sedligt medvetande, men ej genom tullrestriktioner, må man söka med enade krafter motarbeta detta onda, som visserligen är vårt folks sorgligaste lyte. För öfrigt hade det varit önskligt, om re geringen äfven borttagit tullarne på sill och salt, hvilket länge varit bondeståndets en hälliga önskningsmål och hvarmed man vi sat sig göra afseende på dess billiga anspråk. Sjelfva Kristian Tyrann blef ju populär genom att skaffa bönderna lättad tillgång på salt. Väger man emot hvarandra allmogens önskan af tullfrihet för sill och salt och någras Önskan af tull på ost, fläsk och spanmål, blir den förra säkerligen starkare. Fing2 den sedan nedsättniog af ett å två öre på raffinadsockret, hvaraf staten i alla fall skalle vinna genom större införsel a den högre tullbelagda raffinaden än af det lägre tullbeskattade råsockret, så skola genom dessa frihandelns fördelar prohibitisterna ej få eå lätt att drifva sitt spel i nästa riks dags bondestånd. ycket mer vore atti detta ämne tillägga; men vi förbigå det nu, i förmodan att vi ännu en gång få nöjet samspråka med den ärade korresponden i Dagl. Allehanda. — — —a den 6 Februari 1864. Nerkingar.