Article Image
underrättelser, som bekräftade uppgiften,; trängde denna såsom en löpeld genom sta-t, den och framkallade öfverallt utbrott afi smärta, harm och förbittring, Och under, hela dagen i går fortfor denna rörelse i sin-1) nena. På gatorna såg man hopar af men. i niskor samlade omkring de på flera ställen anslagna nya telegrammerna eller kring kolortörer, som försälde telggramblad; be-j anta och obekanta samspråkade med hvarandra; man hörde äfven menige man: tala; med ett sådant intresse om saken, så djupt beklaga hvad som skett och uttala så uppriktiga förbannelser öfver förräderiet, att man deraf kunde erhålla den klaraste föreställning derom, huru djupt sympatierna för Danmark och förbittripgen mot de tyska våldsinkräktarne slagit rot inom alla samhällsklasser i vårt land. Af de telegrafunderrättelser, som sednast ingått, erfar man från krigsteatern, atfienden redan i går stod norr om Flensborg på vägen till Aabenraa. Under reträtten ade en betydligare fäktning egt rum vid Oversö kyrka, der ett pass finves mellan tvenne sjöar och en bro öfver Treenefloden i dess öfversta lopp — samma plats der den 24 April 1848 en fäktning egde rum, vid reträtten efter slaget vid Slesvig. Bilskov Kro, som nämnesi ett annattelegram, ligger 3, mil nordligare. Danska högqvarteret var i går vid Graasteen, ett slott med en köping, före sista kriget tillhörigt hertigen af Augustenborg, nu Köpt af en grefve MoltkeHvidfeldt. Det visar sig häraf att danska armåns hufvudstyrka begifver sig till Als och den på fastlandet framför Alssundet belägna mycket starkt befästade positionen å Dyppethöjderna. rån Köpenhamn åter erfar man att, såsom lärt kan tänkas, förbittringen der är stor, och att folkrörelser der egt rum, sannolikt af större omfång och betydelse än telegrammerna kunna angifva, och hvilka föranledt drottningen att isemna Köpenhamn och konungen att på resan dit stanna i Korsör, hvarifrån han sedermera synes ha begifvit sig, utan att man vet hvart han tagit vägen. Riksdagen har midt på sönda en sammanträdt för att taga sakerna i sin and, och Monrad har inför densamma försökt ett misslyckadt försvar, som icke heft anoat resultat än ett dubbelt misstroendsvotum både till ministåren och konungen, i det riksdagen förklarat, att den skall veta att häfda landets ära och sjeifständighet (när icke konung och ministör göra det) och beslutit att inhibera de redan besiutna hyllningsadresserna till konungen. General de Meza och hans setabschel Kauffmann ha blifvit af krigsministeören kallade till Köpenhamn, för att få sitt förhållande undersökt af krigsrätt. Det skall bli eget nog att få se, om den förre är modigare än konung Christian och ofvanpå sin bedrift vågar begifva sig dit och visa sig för Köpenhamnsbefolkningens blickar. Geveral M. Lättichau, som nu blifvit i de Mezas ställe utnämnd till öfverbefälhafvare, är 63 år gammal, avancerade under sista kriget till öfverste i artilleriet och kommenderade i slaget vid Idsted första armådivisionens artilleri. Den 12 December 1854, då Örstedska ministören var störtad, blef hån krigsminister och fungerade såsom sådan till den 25 Maj 1856, då han afgick med generalmajors grad. Han hav varit kungavald medlem af riksrådet och bar der hört till centern. Öfverstelöjtnant Sijernholm, som säges vara utsedd till stabschef, är ansedd såsom en kunnig generalstabsofficer. Besynnerligt nog har den utmärkte general Thestrup, hjelten från Idsted, i hvilken armns allmänna mening ser den rätte öf verbefälhafvaren, äfven nu biifvit förbigången och måste ligga i overksamhet på Fyen. Hade ban blott funnits i armn vid Dannevirke — detta fäste, hvilket hanåterupprättat med så mycken omsorg och militärisk insigt, så skulle det skamliga förräderiet från den högsta viljans sida varit en omöjlighet Men sannolikt är det just med afseende här på, som ban hållits aflägsnad. Vi tveka icke att uttala, hvad som här är dea sllmänna öfvertygelsen, att hela konungens och Monrads resa ned till Dannevirke ej haft nägot annat syftemål, än att arrangera detta utrymmande och att om lyckan vore god kunna på egen hand öfverenskomma om en Villafrancafred med konungens frände, kronprinsen af Preussen. Danska skalder jemförde den till armn draande biskop Monrad med forntidens biskop bsalon. Det heter väl, att de Meza, etter hållet krigsråd, företagit utrymmandet på eget ansvar; men det är ju rentaf löjligt att tela om en såden egenmäktighet, då konungena och konseljpresidenten befiona sig i lägret, och då det gäller icke ett eller annåt strategiskt drag, utan uppgifvandet af en hel landsdel och af många ärs arbeten, förberedelser och ofantliga kostnader. Emot denna version af saken, hvarmed man skall försöka freda Glicksborgaren, sedan det vi sat sig omöjligt att sätta kronan på verket genom en statskupp, talar ju hans egen proklamation, der han motiverar uppgifvandet dermed att ingen enda makt velat understödja Danmark, och äfven det onda--medvetande, som uttalar sig uti hans rädsla att begifva sig till Köpenhamn. H Alla de argomesnter, som kunna anföras för att framsiälla åtgärden såsom ett rent militäriskt mått och steg, måste bli svepskäl, som icke tåla någon granskniog. Vill mani fran kasta det påståendet, att danska trupperna voro öfveransträngda och lätt kunde bli demoraliserade af att stå inom förekansningar och efvakta anfall, så ligger det genast för öppen dag, att en onödig och brådstörtad reträtt icke är rätta medlet till att stärka en armå och höja dess moraliska kraft, samt att en dansk soldat icke blir demoraliserad att kämpa på Dannevirke,; utan der måste känna större mod, lust! och uppoftringsförmåga, än på något annat ställe. Man må icke invända, att armån; funnit sig i återtåget och icke vägrat att lemna Duannevirke. Någonting sådant kan: man tänka sig i en fästning, hvars kommen dant onödigtvis vill uppgifva densamma; ; men i en armå, som i.ger fördeiad på en; flera mils sträckning och der de särskilda! afdalningarne hvar tör siv erhålla sina or-!

8 februari 1864, sida 2

Thumbnail