drägtighet af 3500 tons och maskiner om 500 hästkrafter. Skeppets främsta del är så byggd, att det kommer att bli en mycket kinkig sak för andra fartyg att komma i kollision med denna vädur. Ditt och Datt från Stockholm. Femte brefvet. Ni torde erinra er, att jag i ett af mina föregående bref för några veckor sedan yttråde mig om en liten fin och vacker fransk komedi, som under namn at Ett barnlöst hem då gafs och sedan dess med stor framgån fortfarande gifvits å Dramatiska teatern). i min framställning sökte jag derjemte indirekt gendrifva en i min tanke alltför eynisk uppfattoing och tillrättavisa ett deraf härfytande nedsmutsningsförsök, som med afseende på denna lilla pjes med mycket buller och bång framträdt i ett annat blad. Man torde erinra sig, att jag icke nämnde hvarken bladet eller pseudonymen och ännu mindre syftade på någon bakom densamma stående personlighet. Men då den ofvan påpekade kritiska debutantens berserkagång väckt en allmän förargelse, så blef deraf en följd, att åtskilliga blad, som hafva sådsat för sed, företogo sig att smått drifva med förfastaren och derunder temligen tydligt utpeka personen. Det Sandra brefvet4, som blef synligt i Allehanda för i onsdags, slutar derföre med följande utrop: cOch nu mina värdaste motståndare — hvässen edra pennor, men uppfören eder som gentlemän i diskussionen och låten mig behålla mitt ärliga namn Conrad.4 Efter du, bror Conrad, mer än en gång vänder ditt tal till Thure i Aftonbladet, hvarföre skulle då jag längre förneka bekantskapen? Mina vänner (SHögtärade Publikum? känner honom redan), irina vänner, här har jag den ären att presentera min vän Conrad 1 Allehanda, en gammal ungkarl, efter hvad han i sitt första bref försäkrar, och ett Sungt snilleX, efter hvad ban påstår i det andra. Snillet synes sålunda icke vara något hos honom medfödt. Då han, för att inom publiciteten få behålla ett ärligt namn, anser det för sig af vigt, att man icke kallar honom hvarken Herman eller Erast Ludvig (såsom den oar tiga Puffen och den stygga Söndagsnisse gjort), så lofvar jag att aldrig kalla honom annat än Conrad, ehuru jag personligen har mycken sympati för de förstnämnda namnen, och anser att min nya vän Conrad har allt skäl att vara smickrad af jemförelsen. Conrads andra bref tOm Litteratur och Konst4 börjar med en förklaring, hvarföre man icke hört något af honom alltsedan den pompösa början för ungefär en månad sedan. Denna förklaring är uppenbarligen framkallad af den allmänt gängse förmodan, att br Conrad af ovana skulle hafva laddat sitt första bret med så mycket krut, att han vid explosionen sjelf sprungit i luften. Man trodde att man aldrig mera skulle få se honom. Jo pytt! Der står hanionsdags lika kry och treflig, utan tecken till synliga brännskador. Och hvad tror ni han jort medan han legat inne? Den hederliga ejälen, han har tänkt på mig, det vill säga på en stor u pfinning, till gagn för sig sjelf och sin vän Thure i Aftonbladet. Han vill uppfinna en logograf. — Hvad menar han med en logograf? — Jo, dermed menar han Sen tankställare, en maskin, som ögonblickligen upptecknade våra tankar, utan detta besvärliga medium af penna och bläck. Conrad lofvar att han skall blifva mycket produktiv när han en gång uppfunnit detta instrument. STänk4, utropar han, huru beqvämt för oss litteratörer, om vi kunde kasta oss ned på vår soffa, slå på klaviaturen till deona maskin och efier tio minuters förlopp finna — tidningsartikeln eller poemet färdigskrifvet. Som man ser, låtsar han alldeles icke om brännskadorna, han är bara lat att skrifva, icke att länka, derföre bar han så länge varit osynlig. Han gläder sig åt, att äfven jag skall hafva gagn af hans nya uppfinning och illa den. Fråga blott unga Thure i Aftonladet:, säger han. Han, som skrifver så sällan, skulle utan tvifvel mata hela den så kallade Litteraturtidningen, om blott en vänlig f6 — i form at en logograf — stode bakom honom och ögonbliekligen fäste på papperet de tankar, som blixtsnabt vexla i höns gsjäl.s Vänskapen för dig för långt, bror Conrad! Jag, Thure, som ibland skrifver litet om ditt och datt, som gycklar med bagateller (blif nu ioke ond!), jag skulle skritva som du Om Litteratur och Konst? Men på samma gång du öfverskattar min förmåga; underkänner du din egen, då du anser dig behötva en sådan der logograf, eller hvad du kallar det. Du vet då icke hvad man allmänt sagt om dina bref? Jo, att du måtte för tillfället hafva något oförsigtigt anlitat Ytankställaren, hvaremot du röjer stor färdighet på det litterära klaveretl. På grund af det ofvan sagda finner du alt jag måste lemna dina funderingar om sorgspelet Daniel Hjort4 åt sitt värde, och om jag yttrar några ord om dina ytterligare utgjutelser angående Eit barnlöst hem?, byvarmed du hoppas kunna gifva skält för ditt omdöme, så är det icke för att, sårom du, ar artistisk och litterär synpunkt återupptaga frågan, uten uteslutande för det lustiga i ditt sätt att ur sädan synpunkt gifva skäl för dig. Du har kaoske i din blygsamhet icke lagt märke till att du härvid uppfunnit en alldeles ny metod. Låt oss kalla den den logografiska eller ta.kställarmetoden. För det första får jag tacka dig för den värderika upplysningen att ett drama fordrar bandling, på grund hvaraf en själsmålning icke kan vara ett konstverk. Bevisningeo är i sanning slående. Likale des beundrear jag din fina iakttagelseförmåga och djupa eakkännedom med afseesde på Frankrikes kulturförhållanden, tlå du talar om familjelifvets innersta och heligaste förhållanden, hvilkas afhandlande det till 4 FE. SS SN a