respekteras af de tyska makterna en enda minut längre, än de sjelfva finna för godt? Men dessa aftal åsyfta en organisk förening mellan monarkiens delar; de leda oss till en helstat; de äro baserade på förutsättningen att en sådan är verkställbar; men ha vi då lefvat alldeles förgäfves, då vi ännu icke sett, att en fredlig helstat är en omöjlighet? Hvad som skett nu skall upprepas steg för steg, och under dei man nu blandar sig i våra förhållanden med åberopande af aftalen från 1851—52, skall man i sinom tid blanda sig i dem med åberopande af aftalen från 1864—65. . Om sin plan, sitt program vill Monrad icke uttala sig; men han lofvar, att ingentiog skall ske utan fritt samtycke af representationen. Det är intet tvifvel om att man, dels för att vinna tid, dels för att likasom på förhand skaffa Novemberförfattningen ett slags erkännande, dels för att kunna begagna eftalen från 1851—52 såsom vaen mot Preugsen och Österrike, men äfven för att tillfredsställa helstatslusten och slingra sig omkring Holstein, tillbudit de utländska makterna att sammankalla en församling enligt Novemberförfattningen och för denna församling framlägga förslag till ett nytt ordnande af staten, hvari Holstein ånyo upptages. Huru detta skall gå för sig, är knappt någon för närvarande i stånd attinse; huru förhållandet till utlandet och Holstein skulle vara stäldt på så redig fot, att förelg skulle kuona framläggas för en, vare sig under loppet af sommaren, eller under loppet af året sammanträdande gemensam riksdag, är temligen oförklarligt; men kan det ändtlien ske, så kan man lätt inse, att en sådan örsamling kommer att afgifva sin röst under en stark påtryckning, sannolikt med hela Europa vakande öfver sig. Emellertid bör man alltid fästa sig äfven vid den goda sidan, och visserligen är det godt att man kan lita på, att ingenting skall ske utan representationens samtycke, den representations, som folket i Mars månad skall välja och som vi då kunna välja med detta mål skarpt för ögat. Under adressdebatterna i Folkethinget -der Bille och J. A. Hansen voro de lyckligaste — och i Landsthinget — der Plougs utförliga och varma föredrag lockade Monrad längst fram — ställde bondevännerna sig bestämdt på den ståndpunkten, att ehuru de äro obenägna för författningen af den 18 November, så betrakta de den såsom det enda bindemediet, hvilket blott på laglig väg får och kan förändras. Men andra grupper visade sig der; der visade sig den intressauta jutländska gruppen, bakom hvilken krigsskatten framskymtade, hvilken icke ville kosta på mycket för Slesvig; der fanns en liten helstatsgrupp och der fanns Tsckerning, som hatar allt krig såsom pesten och fortfar att tro, att tysk och dansk mycket väl kunna gå tillsammans i spann. Ja, vi ega flera helstatsmän än vi tro, ty om vi skulle räkna upp dem, så måste vi räkna holsteinsmännen med, hvilka aldrig kunna tänka sig, att detta 400 åriga olyckliga äktenskap skulle kunna upplösas till fromma för de äkta makarna; de skola lappa och fabricera och röra ihop och qvacksalfva, på det vi ej skola släppa från oss Holstein. Och hofvet är naturligtvis alldeles enigt häri. De behöfva ej göra sig något omak för att behålla Holstein qvar; så som den ear peiska rörelsen för ögonblicket visar sig, kunna vi ej bli af med Holstein, så framt ej Napoleon skulle vilja spendera litet derpå. Den förbehållsamhet, hvarmed Monrad yttrat sig, har naturligtvis förskaffat honom opposition på riksdagen; han stödjer sig på och stödjes tydligen af bondevännerna, men de gamla Hallska vännerna resa sig till anfall. I Landsthinget yttrade etatsrådet Krieger: Ingen af oss vet, huru det har gått till, att den högtärade konsel!jpresidenten blifvit konseljpresident; ingen af oss vet hvad den ärade konseijpresidenten vill. Jag anser detta bra; skulle Monrads helstatsexperimenter framkalla en opposition, så ha vi nu två möjligheter, under det vi under Hall hade blott en; då hade vi blott en ministere Bluhme i utsigt, nu står likväl en föryngrad ministåre Hall på andra sidan. Valen till den gemensamma riksdagens folkething äro nu utskrifna till början af Mars, valen till landsthingen till samma månads slut. Gudarae gifve oss nu seger i vår hand och seger i vår fot och seger i alla våra ledamöterå, och hvad än må ske, gifve gudarne, att kriget måtte föras väl och grundligt, samt att bland dem, som komma att känna sig öfvervunna, äfven må befinna sig våra hemliga olyckliga älskare af Holstein. Nu börja de frivilliga anmäla sig från Sverge, bland andra kavallerimajoren Palle Rosenkrantz; vi ha äfven tillbud utom norden. Den polska nationalregeringens agent Demontowicz har erbjudit ett kompani polackar, och i dag tror jag tillbud har ingått från en skara iflalienare. Vär försigtiga regering vågar väl dock näppeligeu för Ryssländs skull antaga det första till budet. Det kunde vara ganska godt och vore lockande för de icke få polackar, som befinna sig i österrikisk tjentb att se den polska fanan i danskarnes led! Då jag ta