Frihandelspetitionerna åren 1853—54. Det kan ick e vara vår mening att besvära läsaren med en utförlig framställning af de strider, gom för 10 år sedan utkämpades i Sverge beträffande en reform af handelslagstiftningen. De två dokumenter från den tiden, som vi redan meddelat, kunna betraktas såsom en lika riktigt tänkt som väl uttryckt sammanfattning af dåvarande fribandelsvänners åsigter och ega äfven fullständig tillämplighet på vära dagar. De öfriga petitionerna, i hufvudsakligen samma sytt niog, kunna delas i två kategorier, af hvilka den ena, omfattande största antalet, icke stödjer sig på de då rådande höga lifsmedelspriserna, utan på den af hela landet delade sigten om nödvändigheten att införa en li-beralare tull lagstiftning, iötverensstämmelse med de åsigter, som K. M:t uttalat i sitt den 7 Dec. 1847 afgifna förslag till ny tulltaxa. Den sednare kategorien afser åter egentligen tullafgifterna ålifsmedel. Ispet gen för de till förra kategorien hörande står den af åtskilliga Göteborgs handlande och näringsidkare den 30 Nov. 1853 inlemnade petitionen, Redan åren 1848 och 1850 hade från samma samhälle till K. M:t afgifvits likartade framställningar och afckrifter af så väl dessa gom den af 1853 hade sf handelsföreningen i Göteborg blifvit kriegsända till handelsföreningarne i andra städer, med hemställan, om de skulle finna lämpligt att understödja de i dessa petitioner framställda äsigter och önskningar. Flera af petitionerna äro också lika lydande med den göteborgska och nästan aila åberopa denna, men några af dem också den af Stockholms handelstörening ingifoa. Den förra åsyftar jemväl fullständig handelsfrihet, men inskrän ker sig för det närvarande att yrka tullfri het för råämnen, arbetsmateriaher och halffabrikater (således i detta fall mer än den stockholmeka) samt billiga ekyddsafgifter. Särdeles betecknande är början, der det bland annat heter: Frägan, huruvida Sverge kan och bör följa efterdömet af de pationer, som fill grund för sin industriella verksamhet anita git ett frit och obehindradt varuutbyte men andra folk, har sedan åratal varit föremål för undersöknriog och alltmera framstått såsom afgörande för Sverges framtid. Bland de handlande och näringsidkande hefva meningarne föga varit delade, men äfven den större allmänheten, tillgänglig för erfarenhet och upplysning, har alltmera omfattat de grundsatser, bvi kss uttalande från tronen utgör en tilldragelse, som i all framtid skall förblifva en minnesvärd och löftesrik yttring af E, K. M:ts höga vishet och upplysta nit för fosterlandets väl. Denna tilldragelse var en vändpunkt i frågan, som sedermera hufvudsakligen varit inskränkt till bestämmandet af rätta tidpunkten för genomförandet at deraf beroende förändringar, hvilka för framtiden skola ät näringarne gifva stadga och säkerhet. Aberopande de af K. M:tredan godkända skäl, som visa att en iriare gemenskap med andra nationer ulgör ett vilkor för utvecklingen af landets handel! och jöfart samt för den svenska slöjdens och konsttlitens sanna och sjeljsländiga förkofrant, trametälla petitionärerna rörande reformens omfång och sättet för utförandet den anhällan, Satt hela tulltaxan underkastas en nosgrann revision ej blott hvad beträffar tariffsatserna, utan ock till uppställning samt varuartiklar nas klassifikation och gruppering, med af skeffandet af alla utförselstullar och af alla direkta och indirekta prohibitioner mot införsel af varor, med stadgande af billiga skyddsafgitter för inbemsk produktion och industri och utaf tullfrihet eller möjligaste lindriga afgifter å råämnen, arbetsmaterialier och halffabrikater samt hela tullbehand-: lingens grundande, så vidt möjligt, på vigt eller på mått och mål, så att värdeförtullningen med dess omgångar, chicaner, underslef och misstag må kunna helt och hållet undvikas. Då dessa förändringar fillvissa delar bero al rikets ständers tillgöranden, anhålles om nåd. propositioner till dem.