Inom Frankrikes lagstiftomde kår har nu omsider polska frågan kommit under öfverläggning. Tvenne särskilda amendementer till adressförslaget hade af Polens vänner blifvit föreslagna; det ena påyrkande polackarnes erkännande som krigförande makt, den andra innehållande en uppfordran till regeringen att afbryta alla diplomatiska förbindelser med Rysslaud. Diskussionen öppnades af en ung talare, baron Jerome David, den berömda skulptörens sonson, med ett varmt och lifligt tal, hvars slutpåstående utgjorde ett förordande af det förstnämnda amendementet. Ur detta tal, alltigenom hållet uti en rent demokratisk anda, anföra vi följande: Den kamp, som nu eger rum i Polen är under en särskild form ej annat än en fortsättning af den är 1789 började strid. Å ena sidan den gamla verlden med dess maskstungna tillbehör, dess principer om kronornas gudomliga rätt, dess klassväldn, priviligierade, fulla af fördomar och upprätthållna af den passiva lydnaden för bajonetterna. Å andra sidan 1789 ärs stora idger, menniskoandens frigörelse från auktoritetsprincipen, borgerlig jemlikhet, fri forskhing m. m. Polens kamp är blott en förelöpare till ändra ännu sllvarsammere strider, Bom stunda. Om furstårne ej vilja begr pa, att deras förfäders, brött rättfärdiga massornas resningar; om de ej vilja bryta med förhatliga traditioner, så skall folkens rättskänsla tvinga dem dertill, och det är å ruinerna af dervid fallna storheter som ättre tider skola uppgä.4 Den följande talåren, hr Kobb Bernard, en af det ultrakonservativa och klerikala partiets förkämpar, utgick från alldeles motsatta principer, men kom i afseende å Polen till samma resultat som hr David. Så följde i ordningen hr Pelletan, representant för Paris, påyrkande i ett emot Ryssland och dess kejsare föga skonsamt anförande franska ambassadörens återkallande från Petersburg. Inväodniogen, att Frankrike ej hade att påräkna några bundstörvandter, besvarades af hr Pelletan dermed, att det liberalå Eiropa alltid anser öss — säkert med