STOCKHOLM den 5 Febr. Den första dusten, Holger Dansk vann seger öfver Burmann! Gammal folkvisa. Så ha de första skotten smällt, Och blod har redan flutit För nordens sak på Slesvigs fält. Och tysken bom har skjutit! Orubbadt bo med hurtigt mod Ännu vår broder eger, i ?Jensen? stark och stadig stod ot öfvermaktens öfvermod — Och första dusten blef en seger! Man log i Wien och i Berlin t krigaren från plogen, Som gick så glad att slåss vid-Slien, Allt under Dannebrogen; — Man tänkte: ?Danmerk dela vi, Som förr vi delat Polen ; Och bröt så fram med dån och skri, — Men herren stod de sina bi Och väldigt beto nordanstålen! Hell dig, du danske broder god, Som blödt för fosterjorden! Och du som än med säkert lod Står förpostvakt för norden! Så stark uti din goda rätt Bakom ditt Dannevirke. Kung Fredrik gjorde värnet tätt, Och gläds åt tyskarnes reträtt, Ifrån sin graf i Roeskild Kirke?. Och när de komma, tyskarne, På nytt att striden pröfva, Skall du nog mera stryk dem ge, Ty mycket de behöfva! Och blir den öfvermakt för stor Så fäll ej modet, broder, Ty trohet än i norden bor, Och kanske förr än du det tror Vi bröst vid bröst slåss för vår moder! Ty snart med vårens lösta våg Från fjellen ned mot söder, Skall skynda jublande ett tåg Utaf trofasta bröder! Blågula fanan högt på stång Och konung Carl i spetsen, Och svensk och norrman under sång Framåt till tyskarnes förfåog — Ty ingen är för leken ledsen?. Hell då den första dust så varm, Hell er, I danske bröder! Er seger i hvar nordisk barm Mod och förhoppning föder! Ja, hell dig, nordens förpostked På vakt, dess gräns att skydda! Håll stadigt i — vi komma med Och vapnen lägga vi ej ned Förrn Tysklands horder äro flydda! Hverb vet om gnistan här ej slår En luft, af åskor mättad? Om ej, elektriskt snabb, den når Hvar folkstam förorättad? Hvem vet om ej exemplets makt Förjagar tveksamheten Hos folk, som man i bojor lagt, — Och brusar ifrån trakt till trakt Som en revelj för menskligheten? —ed— smet — tea