utar förändring i form och utan märkbar förändring i omfång, kunna uthärda de betydligaste tryck, som det ofvanför varande vattenlagret utöfvar på hafsbotten. Då lodningslinorna tagas upp, sedan de varit nedsänkta 4 till 5000 meter, äro de betydligt förlängda, hvilket är en följd af den spän ning på längden, som de varit underkastade; tjäran är utdrifven ur spirallinierna, strän garne hafva ofta förändrat form, men hamptågan är ännu oförändrad. Då ett skepp undersöker riktningen för en hafstelegraflinie, företages lodningar med temligen korta mellanrum långs kusterna; så snart man derefter kommit ut på djupet, på ett vatten om minst tvåtusen meters djup, upprepas lodningen, endast med mycket längre mellanrum, om tjugo till trettio kilometer. Dessa punkter kunna nu händelsevis vara valda så, att de låta en mycket ojemn yta visa sig jemn, och isynnerhet äro de allt för långt från hvarandra för att vi kunna veta om det icke på hafsbotten finnes branta sluttningar eller afgrunder. I Atlantiska hafvet hafva tvenne kast med lodlinan gifvit en skilnad af 1800 meter; men då afståndet mellan dessa tvenne kast var omkring trettiotvå kilometer, kunde hafsbot tens sluttning möjligen icke vara större än en vanlig landsvägs. Vi hafva anledning att tro, att det på hbafsbotten verkligen finnes mycket branta sluttningar, klippor, som resa sig lodrätt till en ofantlig höjd, afgrunder, hvilka ej ega någon motsvarighet i den del af jordskorpan som vi kunna taga i ögonsigte, ty geologerna stämma öfverens uti att framställa jorden vid utgången från dess sista stora öfversvämning med en yla full et bråddjup och branta höjder. På fasta lan det har den omvexlande verkan af köld och fö samt vattnens aflopp jemnat de högre delarne af bergen och fyllt dalarne med affallet; i djupa hafvet deremot är temperaturen likformig och jemn hela året om och vattnet är i en nästan ostörd hvila, Den bottensats som samlat sig der i femti till sextio århundraden, har ännu icke blifvit. tillräckligt tjock för att jemna afgrunderna. Bergskedjorna på hafsbotten måste derföre vara ett chaos i jemfirelse med Alperna eller Cordillererna. Om man anställde några undersökningar medelst en mycket omsorgsfull lodning, med mgjcket korta mellanrum på ställen der fordna uppmätningar betecknat plötsliga sänkningar, skulle detta vara tillräckligt att afgöra denna fråga, som är af icke mindre intresse för ingeniören än för geologen. (Forta.) NR VE