stan uteslutande anlitat en mot honcm så fiendtlig tidning. Tyskarne, och i all synnerhet Preussen, som har en fullständigt organiserad pressbyrå, utgifva här i Paris långt större summor, och uträtta dock ej stort mera. Emellertid är detta något, som ej med skäl kan ogillas; ty såsom ofvanför blifvit anmärkt, bör man, för att öfvertyga andra om sin saks rättmätighet, visa att man sjelt tror på den. Denna ifver från tysk sida och likgiltighet från dansk har onekligen i Frankrike under sednare tiden skaffat tyskarne en del sympatier, som dock de tillförne nästan helt och hållet saknat. Deras hufvudtaktik har bestått i att framställa den nationella principen såsom stridens kärnpunkt — med hvad rätt lemnar jag derhän — envist vidblifvand2 att förlikna Slesvig och Holstein vid Polen och påstå att danskarnes tyranni är lika stort som Murawiews och Bergs. Den tyska pressen har under de sista åren genom telegrafen och en mängd till Paris utvandrade öfversättare fått en ej obetydlig infiytelse, och genom att oupphörligen höra dessa jeremiader, som i alla tyska tidningar äro lika stående artiklar som titlar och annonser, begynte fransmännen att väckas till uppmärksamhet och förmena, att der dock måtte vara någon grund till skriket, och att, som man säger, så stora barn dock ej gerna kunde thyla för alls ingenting. Den tyska propaganda. som länge bar rört sig i Paris, utgitfvit och utspridt småblad samt grundat en revue (Revue germanique), har nu fått sin officiella Monitör i det halftyska Le Temps som oförtrutet aftryckt såsom trovärdiga de värsta klagohistorier ur de mest fanatiska tyska organer, om hvilkas existens man i Crankrike förut ej ens haft en aning. Le Temps, redigerad af en Elsassare (Nefftzer) betraktas af många som en auktoritet i tyska förhållanden, dess artiklar upptagas af andra blad, och den erhöll från sin londonkorrespondent, Louis Blanc, efter tyska emiranters diktatur, ett fullständigt uppkok på en SSchleswig-HolsteinskaX rättsoch tendenslegenden från 1460 intill den nyaste tiden. Emellertid började till och med den frisinnade och humana pressen att tröttna något på Polens afiärer? och Le Temps samt hela regementet af tyska öfversättare i Paris sökte, ej så alldeles utan framgång, att insätta töchleswig Holstein i den numera åt Polen sparsamt inrymda platsen. Till och med kejsaren, som ständigt har ögonen öppna för och ed uppmärksamhet följer den allmänna opinionen, kunde således komma till den öfvertygelsen, att Frankrikes sympatier voro delade mellan det nödskriande Tyskland och det t,ranniska Danmark, såsom det — åtminstone för en ytlig betraktelse — vill synas både af hans bref till Augustenborgaren och Drouyn de Lhuys sista not till de tyska småstateroa. Dock har på den allra sista tiden ett märkbart omslag i pressen till fördel för Danmark egt rum, och hvad som dervid synes hafva varit bestämmande för de flestas mening är det för alla lättfattliga faktum, att Augustenborgaren uppträder med anspråk på en rätt, som familjen redan frånsålt sig för penningar. Egentligen var det först Fredrik VII s död som gaf signal till invasionen af tyska artiklar och åsigter i franska pressen. Tillförne märkte man mindre till propagandan och till de talrika tyska agenter, som fungera i den inflytelserika nyhetsfabrik, som kallas Havas Bullier. Sålunda visade den franska pressen intill midten at November endast ringa uppmärksamhet och intresse för dansk-tyska frågan, hvilken af alla, utom de närmaste intressenterna, endast är berömd för sin genomtråkighet. Emile de Girardin, hvilken i sin hänförelse för freden q tout priz upprepade gånger hade förklarat striden för så pueril, att den omöjligt kunde föra till allvarlig konflikt, har dock nu, så gerna han ock vill anses för ett orakel. måst sysselsälta sig med saken och söker att hålla rättvisans våg i jemvigt mellan båda parterna. Ehuru ej utan sympatier för Danmark (isynnerhet såsom medlem af en skandinavisk union), begår La Presse ofta okunnighetssynder och gör sig skyldig till motsägelser. De flesta andra tidningar vågade sig på länge ej desto djupare in i den dansk-tyska frågans labyriot, utom när det behagade Havas-Bullier att citera ett fragment ar någon engelsk artikel. Men med ens började det plötsligt att hvimla af tyska havassare (ofta nog likbetydande med de fråo gammalt bekanta Börsenhallarne), och genom dessa tilltvang sig den uppträdande arfpretendenten och den tyske agitationen uppmärksamhet. Den regelbundna korrespondens från Miinchen (af Geffroy), som förekom i Monitören under och närmast efter Thouvenels ministere ute blef helt och hållet. De halfofficielia or ganerna Le Consltitutionnel, Le Pays och La Patrie, som tidigare hade en något oklar sympati för Danmark tystnade eller höllo sig tillbaka, och meddelade flera tyska ua derrättelser än de oberoende bladen. En fanskt sinnad redaktör af Le Constitutionnel, mr Vitu, försvann nästan alldeles ur tidningen och en preussisk agent E. Simon öfvertog helt och hållet dess dansk-tyska afdelning. En yngre, likaledes danskt sinnad