öra den flanderske grefven Carl den Danskes stora rykte hade nått, till och med fann det ganska naturligt, att en riddare från samme Carl Danskes land sjelt måste vara dansk, (danus daneis). Denna hr Rothes anmärkping gäller för öfrigt endast tvetydigheten i allmärhet af medeltidskrönikornas begrepp om Danmark och dansk; han lägger den icke till grund för sin speciella undersökning, utan vänder sig tvärtom snart åt ett helt annat håll. Med Ogiers tillnamn daneist säger han, har aldrig menats dansk, (ehuru det, som vi sett, rätt gerna har kunnat betyda det, notabene: dansk flandersk ), utan ardennisk. Hr R. samlar med mycken uppmärk samhet på de minsta detaljer alla sådana uppgifter eller antydningar, hvilka göra det sannolikt att icke blott Ogier, utin äfven. hans föregifne danske fader kung Geffroi (Gotfrid), tillhört helt andra orter på medeltidens europeiska karta, än Danmark; kung Geffroi har sin hutvudstad i Mainz (såsom vi ofranför sett), och åter Geffrois fader är enligt Ogierkrönikorna den berömde Doon af Mainz och Vaucler, (allt temligen långt ifrån den sydjylländska kung Gotfreds landamären). Gefiroi som af sin son Ogier blir understödd vid det tillfälle då han be-j lägras i Mainz, kallas dock, äfven han, iettj par gamla franska krönikor Shertig af DaneMarche.? Hvad är då detta gåtofulla DaneMarche, Danemarche i Holgersagorna oeh; andra medeltidskrönikor egentligen för ett: stycke Isnd? Hr R. svarar oss: det är det: gamla Ardennerlandet. i Vi böra bär observera att Ardennersko-; gen — silva Arduenna — jå Julius Cee-: sars tid sträckte sig vida längre omkring än i våra dagar, den omfattade då hela den: Jaudsträcka , der vi finna städerna Köln, Mainz, Listich, Luxemburg, Namur, m. fl.,; med ett ord: den upptog största delen af: Lothriogen, Luxemburg, Limburg, Brabant, ; Flandern, ja hela landet mellan Maas, Mo-: sel och Rhein; ännu långt in i medeltiden: räknade man både Littich, Aachen och Cleve: bland Ardennerlandets många berömda städer oeh Mainz låg då, om ej ionanför Ar-; dennerna, åtminstone just vid gränsen deraf. i Då nu ordet marchet i flera medeltidsspråk har betydelsen af gränsland, (deraf markis, hederstitel för sådaua vasaller, hvilka inne-; hade den förtroendepost att bevaka gränsen), ! ligger den förtolkning nära tillhands, att Daj nemarche, (någongång Dennemarehe) i de. gamla krönikor, hvarom här är fråga, har; betydt en större eller mindre del af det ar-! denniska ;ränslandet, Ardenne marche?, (också SArdaneX -—) sedan förkortadt DennemarcheX, Danemarche o. e. v., och det är obestridligt, att den beskrilning, som i en af de ofta omnämnda krönikorna gifves på dotta hemlighetsfulla Danmark, att det är det lend, der furan växer (oU eroissent li sapin), vida bältre passar på Ardennernejden, än på de bokbekrönta danska öarna och det morasfyllda Eiderdistriktet. Härmed vare för öfrigt huru som helst, tillnamnet 4Perdennoist, Pardenois, är ytterst ofta förekommende om vissa af krönikornas favorithjeltar, såsom Berart Y Ardenois, Tierris I Ardenois; uppenbart hafva dessa kämpar il. historien eller i krönikeförfattarnes fantasi haft Ardennerlandet till sitt hem. Men det ij är härvid att bemärka, det dessa nämnda riddersmän, ofta buller om buller i en och och samma rimkrönvika, äfven kallas dan: skar, li danoist, (Ogier är alldeles icke engam derom), sålunda t. ex. Tierri, ömsom I Ardenois, örnsom li danois Tierri. Ar det då l: mer än en ren tillfällighet, att Ogier allti-j genom (blott med ett enda undantag, men :! detta vigtigt!) förekommer under blott det: ena tillnamnet li danois4, li daneis?4 Svår )! ligen. Antingen sagotexternas 1i danoistj: endast är en förvrängning af 4Pardenois, i! eller tillnamnet 4danoist är en naturlig kon-: seqvens af att man kallat någon del af Ar-! dennerlandet för Danmarche utan att dervid genera sig för det skandinaviska Daomsrk,j!l måste Ogier lika väl hafva varit en Arden j:! nerädling, som dansken Thierry, hvilkeni! uttryckligen tillika är från Ardennerna. Detta tyckes vara fullkomligt logiskt. Det är också ; f f f E t endast på detta sätt man kan förklara för sig Ogiers egna ord på ett ställe, der han väger om sig sjelf: tJag är från Frankrikes landsksper (des parties de France och af hertigarnes sf Denmark ätt, (de la ligre des ducz de Danemarche). Vi hafva antydt, ait Ogier en enda gång (i la Cheva: lerie Ogier) verkligen kallas VArdenoi3, också han, liksom Thierry, Berart 0. 8. v.; i! den lärde franske utgifvaren af sistnämnda j! rimkrönika betraktar detta för sin del föri ett alldeles tillräckligt argument och ett af-! görande skäl att hädanefter rentaf bortka-! eta tillnamnet den danske4 och i stället! skrifva tOgier I Ardenois4, Holger Ardenne-! ren. Den danske kritikern och forskaren !l lutar betydligt åt samma radikala mening !: och synes ej hafva synnerligt mot attrentaf! afstå Holger Danske, detta giimrende, Egen i! kjerligheden smigrende Sjmbol paa Dansk-1 hed og dansk folkecharakter, åt Belgien, lt der Ogier li danois ännu i dag gär igen il: alla fester och karnavaler, framför allt pålt lacdsbygden och i de mindre städerna. Men om den gamle kämpen under Kron borg sålunda förvandlar sig till ett stort missförstånd, om HBolger Danske egentligen är att söka i Ardennerskogen i sällskap med den berömde stridshingsten Bayard och elltså svårligen infinner sig till Danmarks rädd: ning med al!a toltårs tDrenge, när der icke är flera kämpar qvar, än som kunna sitta Somkring ett tunneband4, så skall Daumsrk icke falla med den urgamla sägnen. Det finnes en Holger, och en bättre Holger, för bvarje kämpande folk: nationalviljan, som är sig sjelf ful!t medveten, och nationalkratten, som vet att våga. Orvar Odd. me Mm BR FA Bo Mt FR PR RN Underrättelser från Danmark. Från London skrifves under den 21 den-j, nes till Köln. Zeit.4 följande, hvars pålitlighet vi naturligtvis ej kunna på något sätt bekräfta: Sir Henry Bulwer-Lytton, som hitkommit från Konstantinopel, för att särskildt rådslå om det nuvarande, mycket skakade tillståodet i Donanufurstendömena, är nu stadd nå Återresa Ach her i nnadrar att nacan me fn Re Ad