LANDADE ÄMNEN. Båstads försvar mot ryssen. (Ur Skarpskytten.) Läsaren vet, att Båstad är en liten köpin vid Skelderviken på gränsen meilan Halland oc Skåne. Den utgöres af två rader kojor, för det mesta bebodda af sjötarande, hvilka under hela sommaren äro borta, då hela köpingens försvarsstyrka består af några gubbar, tjenstemän, qvin nor och barn. Men oaktadt stället är så litet och oansenligt att den, som besöker det första gången, ej stannar innan han når sjökavten, troende, hvad han under vägen dit ser, endast ett slags förstad till köpingen, är det dock ett litet beväradt ställe, så litet och oskyldigt det ligger der inklämdt mellan bergen. Sjökaptenerna hafva nemligen hemfört en och annan nickhake från något gammalt slopadt fartyg och dessa nickhakar begagnas vid högtidlidliga tillfällen, att genom dundrande, i bergen gen ljudande skott erinra om att Båstad äfven vet att skaffa sig gehör i verlden. Det var på sommaren en morgon under de sednaste krigsåren med Ryssland. När en af Båstads jungfrur, ty der fanns på den tiden inga mamgseller, blickade utåt sjön, troligen under en bön för sin älskade, som snart skulle hemvända, fick hon se en örlogsman ute på Skelderviken. Kaptensgubbarne väcktes upp och de kände strax igen ryska flaggar. Det blef ett springande i alla hus och sjelfva köpingens förman tappade pipan ur mun, då man varsnade, att en bevärad båt närmade sig land, Fartyget kunde ej gå inom skotthåll, nen båten, såsom min sagesman uppgifvit, en fyrtioåtta-huggare med en officer vid styret, såg alltför betänklig ut.