(nsändt.) Den nya afgångsexamen. Af de allmänna tidningarne har man nyligen ned förvåning erfarit ett steg af den nye eckleiastikministern, hvilket ej endast för dess inconseqvens utan ock för de betänkliga följder, om derigenom kunna uppstå måste af hvarje änkande fosterlandsvän på det högsta ogillas. Ditt enskildt läroverk, Stockholms Lyceum, har på anjållan fått sig medgifven samma rätt att till universietet dimittera, hvilken tillkommer statens allmänna läoverk. Insändaren tillstår sig vara bland dem, som hysa ganska stora betänklighet r iafseende på fagnet af den förändring, hvarigenom den gamla studentexamen afskaffats. Han tror sig veta, att de allraflesta af våra elementarläroverk, Atminstone i ett och annat ämne, ännu länge hade behöft erfara den helsosamma inverkan af n utom dem stående tillbakaverkande kontroll, sålan som den nämnda examen verkligen varit. Hvad hädanefter i detta hänseende kan komma att inträda, vet man ännu blott ryktesvis. Men vare sig hufvudgarantien skall komma att ligga ati de tillämnade skriftliga profven eller i anordnandet af censorer, måste vi betrakta den såsom lika otillfredsställande. De förras lämplig: het i lägre stadier annat än som bihang till en noggrann mundåtlig pröfning af ointresserad person är likaså tvifvelaktig, som den sednare anordningens praktiska utförbarhet under den förhatlighet, som kommer att förenas med åligganlets samvetsgranna fullgörande, är osannolik. Att under denna förhandenvarande osäkerhet så ullständigt, som vid detta ofvannämnda steg skett, lemna ur sigte den gamla, goda grundsatsen för all laglig fastställelse, att så litet som möjligt bringa pligt och intresse i strid, torde lindriast kunna betecknas såsom i hög grad vådligt. edan deri ligger en oformlighet att sådan rätt medgifves skolor, hvilkas lärare anställas af enskilda utan någon af de offentliga garantier, som fordras vid statens. Men ej nog härmed; då dessa anstalter blifva så mycket mer vinstgifvande, ju större antal lärjungar vid dem ingå och lockelsen af en snabbare om ock ytligare skolkurs synes, dessvärre, fortfarande bestämma ej blott en god del af ungdomen utan ock dess målsmän, så inses lätt huru mycket lärare och ledare af dessa enskilda inrättningar utsättas för frestelsen att genom kunskapernas bibringande i möjligast knappa mått till det yttersta förkorta kursen, men å andra sidan genom alla möjliga medel söka att vid de offentliga pröfningarne gifra dem skenet af en grundlighet, hvilken i verkligheten ingalunda förefunnes, för att dymedelst tillvinna sina respektive läroverk en kortsynt allmänhets bevägenbhet. Till hvad grad detta skall komma att motverka hufvudändamålet för den nya förändringen, nemligen statsläroverkens allmännare anlitande, ligger i öppen dag. Det gjorda kan patorligtvis ej ändras. Derföre är iusändarens afsigt blott den, att genom offentligt påpekande af de sannolika följderna möjligen förebygga prejudikatets utsträckande till alla dem. som på grund af detsamma torde inkomma med dylika ansökningar.