Tyskarne göra sig mycket omak, för att om möjligt vore söka vinna opinionen i Norge för sina inkräktningsplaner. En korrespondent från Kristiania till Fedrelandet yttrar derom bland annnat: I Hamburg har någon hejduk åt exaugustenborgaren gjort sig det besväret att skrifva ett mycket långt bref till norska studentsamtundet, beledsagadt af en tryckt skrift om förrädarens rätt och om Slesvigs tyskhet. Författaren finner, att om än simpelt folk af naturlig drift kan låta leda sig att sympatisera raed den svagare, så borde dock akademiska medborgare ha kritik nog att inse, att Tyskland har rätten på sin sida och att om Danmark går under, så är sådant dess egen sak och icke vår o. 8 v. Af större omfång är den bearbetning i tSchleswig-holsteinsk riktning, som Dagbladet i Kristiania försöker, och hvartill det hemtar hjelp af tyska författare, om icke af tyska pengar, såsom ryktet säger. Bladet har nyss, såsom ni kanske vet, innehållit en lång följd af eugustenborgska afhandlingar. Om dessa produktioner hittills icke framkallat några särskilda protester inom pressen, har hufvudorsaken utan tvifvel varit förakt. Nu har Morgenbladet emellertid börjat en serie af välskrifna framställningar af stridsfrågans utveckliog sedan sista kriget, åtföljd af goda upplysningar om nationalitetsförhållandena i Slesvig. För att närmare göra begripligt det förakt, som föranlåter den öfriga norska pressen att alldeles igaorera 4Dagbladetst utgjutelser, böra vi tilläg ;a några ord. Det är ett blad, som icke har någon publik, som icke har några åsigter och, egentligen taladt, icke har någon redaktion; det utgör för närvarande en helt och hället mystisk existens och ingen vet, hvarföre det finnes till och huru det kan existera. Hedan för ett par år sedan sökte den, som skrifver dessa rader, i Christiania fåfängt att få läsa ett n:r af Dagbladet: det fanns icke på offentliga ställen, äfven der man eljest hade ett stort antal af norska och utländska tid vingar. Detsamma lärer vara förhållandet i landsorterna, man ser det ingenstädes. Detta blad har under de sednaste åren, efter hvad vi tro, ungefär hvar tredje månad bytt om redaktion, och lika ofta, eller kanske något oftare, bytt om åsigter och öfvertygelse, hoppande från den ena ytterligheten till den andra. I flera repriser har det varit skandinaviskt. På sista tiden har det helt tvärt blifvit tysksinnadt, lika tvärt som t. ex. Nya Dagligt Allehanda blef protektionistiskt. Det arbetar nu i sitt anletes svett för augustenborgarens intressen. Det är detta blad, som D. Allehanda oupphörligt citerar, för att derigenom söka en motvigt mot den verkliga sinnesstämningen i Norge och de organer, genom hvilka den uttalar sig. Onekligen kunna också de båda bladen i. ett och annat hänseende ha skäl att taga hvarandra i hand och betrakta hvarandra såsom nära fränder. SAugsb. Allg. Zeitung? yttrar sig i en ertikel ?från bayerska gränsen? på följande sätt om kejsar Napoleons politik i afseende på Tyskland: Sedan Henrik IV:s tid har det, under