TaHUELB SVUTIUTSLE. Underrättelser från Danmark, I ett bref från Kristiania till en dansk tidning yttras om sinnesstämningen i Norge: Irgen enda man af nägon betydenhet har ännu i Kristiania uttalat sig mot deltagande i Danmarks strid. Inorn pressen representeras oppositionen af Dagbladet ensamt, hvars historia upplyser om anledningen härtill. Tidningen hette förut Christiania Posten, men bytte för någon tid seden om namn, utan att denna förändring dock kunde hjelpa det. Det föll från redsktör till redaktör, den ene sämre än den andra. Förläggarens ekonomiska omständigheter hade i lång tid varit utomord. nt ligt dåliga, kreditorerna ansatte honom och sökte slutligen utmätning å tidningen. Åtskilliga utvägar försöktes föratt undgå detta öde; det uppgafs t. ex. att tidningen egdes af andra personer än förläggaren, men alla menniskor förnekade med stor ifver all del i bladet. För närvarande är i högsta domstolen anhängig en rättegång om huruvida en af tidningens förre medarbetare har tillstånd ätt fr sitt till. odohafvande honorarium lägga seqvester på tidningen, hvilken förläggaren emellertid bar skriftligen aftändt sig. Denne hittade nemli en en vacker dag på att annonsera att han hade erfarit, det redaktionen ämnade grundlägga en ny tidning; för att få tryckningen af desna hade han beslutit upphöra med den gamla, men denna utväg lärer ändå icke kunna hjelpa honom. När pu danska frågan kom å bane var tidningen naturligtvis till sa!u för billigt pris De: berättas nu, att en eller ett por bekanta, i Kristiania bosatta ?schleswig-holstei nare? underhålla det; åtminstone är tidninen fullkomligt ?schleswig-holsteinsk?. Den örses med insända artiklar om arfföljden, legitimiteten, Londontraktaten o. s. v. samt med telegrammer från en Kielerprotessor i Hamburg och utvecklar en förvånande verksamhet, men utan synnerlig framgång. Tidningen var naturligtvis i hög grad förbittrad ölver studentadressen och trakierade med de mest hätska referater och beskyllningar mot studenter och regeringsadvokater; ännu mera uppretad blef den öfver folkmötet och påstod att den stora majoriteten i landet icke hyllade de i adressen uttalade åsigter. När ett möte skulle bållas i Prondbjem telegreferades dit att Kristiania-mötet hade bestätt af skoloch lärgossar, soldater 0. 8. v.; men det hjelpte icke, och alla -landsortstidningarne ha tfiktat tidningen. Sedan uppmanede den landets kommunal: styrelser att förklara sig emot kriget. Den fick en af dessa ett nappa på kroken och afgifva en förklaring, som i flera dagar förargade folk genom sin klumpighet. En stackars ordförande i ett unnat möte lät också norra sig, men dervid stannade det. Tidningens uppmaning följdes säledes ef 2, elter icke fullt så många, af rikets cirka 400 kommunalstyrelser. Det är den stora majoriteten i landet?. I korrespondens från Köpecharwn till Soallposten yttras: 1Gercerallöjtn, de Mcza, som efier lång ventilalion är anställd eom härens öfverhufvud, är ieke allt bvad man kunde ögska sig. Han är kosppast någon genielisk fältherre (änskönt för öfrigt en utmärkt bildad men), men han har en utmärkt egenskap, gom it. ex. Napoleon alltid frågade noga efter — han har lycka med sig. Ån bäitre är, at ban icke låter sig dekonptenanssera och är oförfärad, kallblodig till det yttersia. Man förtäljer om honom — han värdar eitt ytire och sin helsa till pedanteri — att han under förra kriget en gång stannade på ett ställe emellan någat artilleri, och då han gaf några anvisningar, sade han: Det värsta fir, att man smutsar siva handskar med den här krutröken?. Och dylikt fäger hon med största allvar, då han midt under kulregnet ordnar sina fina manchetter och tillägger: Blott jeg icke blifver förkyld af laftdraget från kulorna Autentiskt tr det, att han en gäng fick en kula genom sin kappa och sade då: Nu kommer vinden ja in genom detta bål: cest focheux!? Med oblendad tillit ser armån till stabschefen, som ju också är den ledande tanken, änskönt generalen fär äran eller, det ej lyckas, tet motsatta. Tv öfverste Haufmann, en man på 43 år, är mycket hegåfved, snarfyodig,. modig och kallblodig, skall vara i stånd till att utkasta goda plaper och skall icke gecon: någonting låta sig bringas ur fattningen, utan med lugn och ällvar mottega och gå alla besvärligheter till möte. Sådant loford har han åtmisstone om sig; man bar derföre anledning till att hoppas det bästa. Uti onedagenumret ef Berl. Tidende ytt