) Australien kämpat mot ett oblidt öde; slutigen infinner sig lyckan. Fastän han under I denna långa tid af nedslagenhet aldrig haft I mod att skrifva till sin hustru, betviflar han I dock ej ett enda ögonblick att han skall återfinna henne lefvande och trogen. Före sin afresa från Melbourne hade ben skrifvit till henne ett bref, adresseradt till hennes jgemla bostad, och hvari han ber henne att med några rader, iolemnade i ett uppgifvet Thotell der ban ämnade taga in, underrätta honom när och hvar han skall kunna äterfiona henne. George Talboys anländer lyckligt och väl till London och träffar vid bangården en barndomsvän, Robert Åndley, brorson till siv Michsel. De följas åt till hotellet; der fions intet bref till Georges, och då han kommer att kasta ögonen i Times, läser han dessa förfärliga rader: ?Död: Den 24 denneg, i Ventnor på ör Wizht, Helen Talboys, 22 år gammal?. Hvilket fruktansvärdt slag! Robert följer sin stackars vän till Ventnor: man träffar Helens far, som lefver der i armod jemte Georges och hennes sonIntet wvifvel således; Helen är död — se der hennes graf; det återstår endast att begråta henne. Men George har icke styrka att stanna i Europa; han utnämner Robert till sitt barns förmyndare, och sje!f ämner han, om han öfverlefver det förfärliga slaget. återvända till Australien, Det lyckas dock den bepröfvade vännens bemödanden att rubba hans beslut; advokat till yrket, men tyeade klienter snarare än uppsökande dem. har Robert god tid att egna sig uteslutande åt sio vän. Han reeer med honom och besluter snart att jemte vännen tillbringa några dagar på sin farbrors gamla slott i Essex ; om icke för annat, så för att träffa den unga tanten, som omtalas såsom en skönhet och som Robert ännu icke sett. Men hvarför undviker den unga tanten så länge som möjligt att träffa Robert och George? Skarpsinnige läsare! om du också skul!e ha läst endast tre romaner i ditt lif, så anar du ändock orsaken, eller hur? Är icke — gisssr du — lady Audley f. d. Helen Falboys, som utgifvits för död och under hvilkens namn man begrafvit en annan ung flicka som man köpt af hennes mor på dödsbädden? Alldeles riktigt. Detta kommer också George soart under fund med, eedan han händclsevis fått se ett porträtt af milady. Han eger nog sinnesnärvaro att icke förråda sin upptäckt, utverkar sig slutligen ett möte med lady Audley, men försvioner spårlöst just samma dag. Förgäfves söker Robert honom öfverallt, förgäfves genomreser han alla de tre konupgarikena, förgäfves frågar han Helens far om denne icke återeett hans vän. Jo — förklarar deune — han har återvändt till Australien. Detta kan Robert icke tro; indicier hopa sig småningom, som ingifva honom först misstanke, derefter tro och slutligen moralisk visshet om att lady Audley är ingen annan än Helen Felboys och att det är hon som dödat George. En kedja af anledningar, dem han med en lagkarls ihärdighet och skarpsinne sammanbinder till öfvertygande bevis, lemna hocom ingen möjlighet till tvifvel öfrig. Sliten mellan det oemotståndliga behofvet att hämnas sin vän och den förfärliga forhågan att döda? sin farbror genom den sorg och skam, som l yppandet af hans hustrus brott skulle sprida öfver hans namn, söker den rättsionige unge mannen förmå lady Audley att fly; men, hor är ieke den qvinsa, som frivilligt öf11 vergifver en god position, köpt för så fruktansvärdt högt pris, och nu bötjas krigeti mellan Robert och lady Audley. Ett fruktansvärdt krig, fördt med skicklighet och djerfhet, rikt på skakande episoder! Mi: lady uppbjuder alla medel för att undan-: rödja so farliga fiende. Slutligen skyr bon icke ens alt anlägga mordbrand uti ett värdsi hus, der Robert tillbringar natten, men romanens gudar vaka öfver honom: han ut-;r går, lik salamandero, lefvande ur elden; !d han höjer sig, lik Phoenix, pånyttfödd ur? bålet. Nu ändtligen ger sig ladyn förlo iv rad och bekänner allt. Hennes man öfver-) lerenar henne åt Roberts omsorger och ! hämd; för att icke samka vanära öfver den !L gamles namn, låter man henne passera för, vansinnig, och Helen Talboys får efter så vexlande öden framsläpa återstoden of sitt:1 lif uti ett dårhus i Belgien. Emellertid är George Talboys icke röd. ir Nedstörtad af sin hustru i en gammal djup I och förfallen brunn, har han blifvit upp; dragen derur med lifvet af en sir Micaels:? tjenare — en genompiskad skurk för resten. i; Åf egennytta, för att grundligt kunna preja j milady, har denne icke för Robert upptäckt att George lefver, men på sin dödsbädd bekänner han allt. George, som hade begifvit sig till Amerika för att icke störta) sin ännu alltid älskade(!) bustra, återfin-;å nes; Helen dör på dårhuset, och Robert i( gifter sig med sin väns syster, som troget ( stått honom bi i hans oförtröttade kamp,!å och sålunda slutas allt väl. id Sådan är uppränningen i miss Braddons roman Lady Audleys hemlighett, — det bästa bland dem vi haft tillfälle att Jäsa ufi den populära författarinnans arbeten. (Hen-! nes nyaste roman The Outcastst, som för närvarande begynt utgifvas i svensk öfver-)1 sättning, känna vi ännu ieke.) Men — an-I 9 märker läsaren — så vidt man kan dömal? af den der redogörelsen, tyckas vömanens I personer och händelser, om också hopade, i icke vara så fasligt originella. Medgilves;l? och likväl väga vi påstå, att arbetets fram5 gång, fastän möjligen något forcerad, ingaI lunda är oförtjent. här hvarföre. I Först och främst är handlingens gång ; osökt och rask; inga eller högst få longö-F I 6 E r v S kh r Se 0 pm At AB okt da Our MH LR Y n rer, hvilket är en sällsynt egenskap hos en engelsk roman; vidare äro händelserna, om äfven föga ovanliga. väl sammanfogade, väl inoch utvecklade. Romanens arkitektur är god. Hvarje större stad harju samma innehåll: kyrkor, muster, rädhus, kaserner, boningshus; men hvarför är den eva etaden vacker, den andra ful? Jo, derföre alt den ena är väl, den andra illa anordnad. Så ock med romanen; det är alltid samma fakta, men miss Braddon handi terar dem skickligt. Oeh slutligen äro per-1, oo La us HB