RIV ESTe RO SEVE PEN IBM NYSS TATE ORERNAE ffOnf Sn OM die vernnftigen Verehrer Galtss, Den engelska romanen i våra dagar, Hvar och ep som med någon uppmärk samhet studerat engelska tidningar eller engelska böcker har utan tvifvel fannit, att de engelska törfattarne, i stället för att, såsom t. ex. fransmännen, hemta sina bilder från det metafysiska området, helst söka dem i lifvets hvardagiiga företeelser. De likna gerna staten vid en familj, styrelseverksamheten vit maskineriet i en fabrik 0. 8. v. och inlägga en trygg hemtreflishet i sin stil, med en framgång, som fransman nen ofta törgäfves söker i ett slags konven tionel poesi, förmedelst hvilken han tror sig ifva relief åt sitt ämne. Och månne icke ransmannen härutionan begär ett fel, som engelsmannen undviker? Liknelsens främ sta ändamäl är ju att göra författarens tanke mera åskådlig för läsaren, och detta ändamål måste väl förfelas, då man drager den läsande allmänheten in på ett område, der ban vanligen icke dväljes. Man gör dermed måhända effekt på ett ringa antal privilegierude, men mängden af läsare begriper saken bättre utan liknelsen, hvilken snarare förvillar än upplyser dem. På tal om den engelska och den franska romanlitteraturen, bedja vi få tillägga ytterligare några ord om dessas inbördes ställ ning. Besynnerligt! hvad man för 20 år eedan beundrade i Frankrike, det slukar man i dsg uti Storbritannien, och hvad som gjorde lycka vid Themsen på 1840 talet är i dag en vogue vid Seinen. De båda län. dernas författare och publik hafva bytt skaplynne och smak. När vi blefvo studenter hemtade den franska romanen sin näring endast ur inbillniogskraftens äfventyrligaste skapelser, och publiken följde med klappande bjerta de förlärliga peripetierna i Eugene Sues och Alexander Dumes romaner. Vid samma tid bade den engelska publiken sin största uppbyggelse af Fåfängans mark nad, ?Snobbarnas historia? och ?David Copperfield? — fina, underhållande och spiritnella arbeten, utan någonting skrämmande, dystert, ohyggligt. Nu är allt förändradt. Eugene Sue är död och Alex. Dumas är vorden en quesipoikana den veke Jules Sandeau och den yperkritiske Octave Fevuillet diktera lagar för romanen från sina akademiska fåtöljer; den pigge Edmond About skrifver täcka skizzer, och Pouson du Terrail den siste friseglaren, bränner salt vid strand. 1 Englard samwa förändring till motsatsen. Heroerna hafva tystrat i det närmaste. Bulwer, Dickens och Thackeray, som nyss dog, hafva längesedan upphört att vara den engelska publikens gunstlingar; om de ännu någon gång slå sina strängar. så lyssnar man af pligtkänsla, och engelsmannen, slaf under så många vida sämre traditioner, aktar sig noga att visa en skymt af missaktning mot sina favoriter från 1845; men framgången, den lefvande, verkliga framången, som eldar, hänför, berusar, den öljer dem icke mera, den tillhör nu den uppskakande romanen sensation novel, brottmälsromanen, romanen med tvegifte, mord och gengångare. Det som var i fransmännens smak 1845 slukas 1864 af engelsmännen. Vi vilja härmed dock ingalunda hafva sagt, att den nya engelska skolan är blott en slafvisk efterapare af det franska mönstret. Vi hafva blott velat antyda, att importen af franska alster har förmålt engel ska fabrikanter att efterbilda dessa, på semma sätt som den engelska importen har lockat Frankrikes litterära industriidkare att omfatta den engelska genren. Frankrike har förvisso intet skäl till klagan öfver frukterna ef denna intellektuella free trade; männe England å sin sida har det? Vi tro det ej; den nationella litteraturen förlorar sällan på att uppspädas med: nya, utifrån hemtade elementer. 1 många former trifs det sköra, och det är ofiast bättre alt beträda nya banor än att inskränka sig till en matt och förkonstlad efterklang af väldigare toner som tystnat. , Den nya skolan gjorde först för tre år sedan sitt egentliga inträde i Eugland med Wilkie Collins roman ?The Woman in White? (Den hvitklädda qvinnan). Uppränoiogen är fyndig, händelgerna verkligen skakande, stilen jemn, klar och fängslande; framgången var således välförijeet. Kom si en ung miss Braddon och uppträdde med ett förstlingearbete kalladt ?Lady Audleys hemlighet?, Cl Detta ord synes vara inflickadt af öfversätfaren.