Sacnade 1 land annhallet gods, nvylika samtliga VE-I slag fe rum vid visitationsförrättningar, deril!l icke någon af sjötullsinspektionens föreståndare lt deltagit; samt dessa Jungstedts och Svenssons i åtgärder, med undantag allenast af deras förfa-j rande att tilldela sig lott i målen avgående be-: slag vid kroppsvisitationer, hvilket kan ansesy hafva härrört af oförstånd om rätta tillämpnin11 gen af derom meddelade stadganden och således ) under antagande att Jungstedt och Svensson li voro till lott i sagde mål berättigade, för öfrigt skett i uppenbar strid mot gällande författningar och hvad generaltullstyrelsen dessutom, särskildt sjötullsinspektionen till efterrättelse, meddelat, vid hvilket förhållande Jungstedt och Svensson måste anses hafva insett, att de genom sina sist omförmälda åtgärder förskaflat sig olaglig inkomst; ty pröfvar Kongl. Maj:t, i anledning af advokatfiskalen Thams besvär och med afslag å Jungstedts och Svenssons klagan, rättvist att, med ändring af hofrättens utslag beträffande det Jungstedt och Svensson ålagda ansvar, döma, jemlikt de af rådhusrätten åberopade stadgan: den, Jungstedt och Svensson att för alltid mista, Juvgsted: sin på tullverkets stat innehafvande öfverinspektorstjenst vid härvarande sjötullsinspektion, och Svensson sin på samma stat innehafvande befattning såsom kontrollör vid nämde inspektion ; blifvande hofrättens utslag i hvad det rörer dels mot Jungstedt framstäldt yrkande om ersättning till tullvaktmästarne Lindström, Granberg, J. I. Jansso:, Aopelberg och Johnsson för mistad aflöning, dels ock vaktmästaren C, F. Janssons påstående om godtgörelse af Jungstedt för verkställda söndagsvakter, faststäldt; hvaremot, med ändring af berörde utslag angående öfriga uti nu itrågavarande delar af mälet emot Jungstedt och Svensson väckta yrkanden om ersättning eller skyldighet att återbära orätt uppbuina belopp, Jungstedt och Svensson förpligtas atc, hvad de uti bär ofvan uppräknade mål, angående beslag ej mindre vid kroppsvisitationer än ock andra visitationsförrättningar, af beslagareandelen sig tillegnat till konfiskationskontoret äterbära, begge gemensamt eller hvilkendera gälda gitter, med sjuhundrasextiotvå riksdaler sjuttiosju öre och, Svensson ensam, med etthundrafyratiotvå riksdaler sexton öre, att af konfiskationskontoret efter lag emellan vederbörande fördelas, äfvensom och då Svensson icke kan anses ega rätt att till följd allenast af den olagliga konventionen den 21 Mars 1861 behålla ät honom emottagna andelar i bötesoch konfiskations medel, Svensson ålägges, att allt hvad han på grund af omförmälda konvention uppburit, eller ett-tusentjugotre riksdaler fem öre, jemväl till konfiskationskontoret återbära till laga fördelning, hvarvid Svensson må ega åtnjuta den andel i samma mede!, hvartill han kan finnas i hvarje fall lagligen berättigad. Beträffande den sökta nåden vill Kongl. Maj:t med afseende å i målet förekomna omständigheter, af nåd tillåta, det Jungstedt och Svensson, med törskoning trån det dem ådömda ansvar af tjenstens förlust, i stället må skiljas från utöfningen, Jungstedt af sin öfverinspektorstjenst vid sjötullsinspektionen under ett år och Svensson af sin befattning såsom kontrollör derstädes under åtta månader, samt att derjemte alla till samma tjenster hörande inkomster under tiden mista; det vederbörande till underd. etterrättelse länder. CARL. (8ig.) Louis De Geer, Justitie statsminister. JR AR frre DÅ och Mn KR I MA KA KR masa po pre F. 0. Leuhusen. — Med anledning af ett i denna tidning infördt referat af ett viltnesförhör i en mellan stadsmäklaren Johan Holm och brukspatron G. A. Lundhqvist anhängig rättegång. öfver hvilken i sammanhang dermed lem nades en kortfattad öfversigt, har ena par ten, hr Lundhqvist, begärt platsi bladet för nedanstående uppsats. Vi ha icke velat förvägra dess införande, oak adt hr Lundhqvist deri påbördat ossen partiskhet i vår framställning af målet, hvilken viingalunda låtit komma oss till last, då vi, rörande der del af rätctegångsförhandlingarne för hvilken värt referat redogjorde, anförde hvad som andragits såväl å ena som å andra sidan. Att vi icke anfört allt som isaken förekommit är naturligt, då vi blott meddelat ett referat, men icke infört protokollen i målet, eller, såsom hr Lundhqvist uttrycker sig. publicerat rättegångshandlingarne i deras helret?, något hvarmed vi icke helier ämna! eller ämna taga befattning. Den insända uppsatsen lyder sålunda: Stadsmåkiaren Johan Holm met brukspatronen Lundhqvist. Under en sådan rubrik har Aftonbladet sistförflutna julafton offentliggjort ett referat ur nämnda rättegång, men dertill valt blott en obetydlig del deraf, eller ett vittnesförhör, som hr Holm näst före jul låtit anställa. En gång förut har Aftonbladet underrättat allmänheten om denha sak, men också då endast om hr Holms anspråk. d. v. 8 om hans stora förlagsfordran på 221.207 rdr 47 öre; och denna första underrättelse offentliggjordes till och med flera veckor före rärtegängens början, och innan jag sjelf ens visste något om stämningen. Begge gångerna sammanställde bladet detta mål med ett annat, nemligen ett mellan hrr Björnberg Lönegren; Björnberg, kärande, och hr Holm, svarande, ett mål som också låter stort till siffran och på hvilken siffra jag äfven försäkrades skola blifva ansvarig. — Under den vidlyftiga rättegången mellan hr Holm och mig har Aftonbladet för öfrigt haft ingenting att förmäla, hvarken om min genstämning å hr Holm eller om mina invändningar, upplysningar eller påståenden i saken. Det inses lätt, att en hvar kan till sitt anseende skadas och till sin välfärd förderfvas, om allmänheten ensidigt underrättas: att han är stämd för bortåt en gran million; att han derjemte oförtöfvadt skall bli lagsökt för betydliga summor; och att haa än ytterligare hotas med ersättningsanspråk på oerhörda belopp. Jag har nu i mer än ett års tid inför Aftonbladets publik stått i ett sådant anklagelsetillstånd, utan att ett enda ord till mitt försvar blifvit uttaladt! Då jag ej betviflar, att Aftonbladet med sina rättegängsmeddelanden endast åsyftar sakens belysande, för att underkasta densamma opinionens dom, så är jag viss, att tidningen nu äfven intager nedanstående meddelande ifrån mig, den andra parten — till äfven den sidans belysande. Hvad då först angår det af Aftonbladet refererade vittnesförhöret med stadsmäklaren Holms prokurist, med en hans yngre bokhållare och med hans advokat i saken, så får jag anmärka: att dessa vittnesmål i de flesta delar blifvit oriktigt refererade och ingalunda äro öfverensstämmande med rättens protokoll, ej en gång i afseende på mina jäfsanmärkningar; att referatet icke tillkunnagifver, detjag, som hade slutit skriftligt kontrakt om 2 4 lörlagsprovision, är beredd att med min ed betyga, det jag icke gifvit något muutligt löfte om 4 ; att vittnet, häradshöfding O. A. Beckman, sjelf bevittnat det skriftliga kontraktet om 2 ; att mitt af hr Beckman omvittnade bref från början af är 1861 ingalunda, såsom han uppsifvit, kan vara för honom förkommett, efierom det är af honom sjelf blott 3 veckor förut original inlemnadt till domstolen och i dess orotokoll i sin helhet intaget, men alldeles icke noehåller erkännande af någon skuld, vare sig vå 4753,000 rdr eller på någon annan summa; att i referatet hr BRoeckman väl gäcerg hafva mA MR AR mA —PD Pr NM i