dra honom på åtminstone skilnaden, som utgör 1107 rår 26 öre rmt.4 Deraf förmenar hr Hamberg det äfven vara tydligt att Hultman gjort sig skyldig till en grot osanning, då han inför rätten afgifvit den förklaring, att den omtvistade Svexeln icke varit i hans sluträkenskaper med Hamberg upptagen. och således var hans (Hultmans egendom, öfver hvilken han kunde fritt förfoga. Med anledning af hvad Hamberg sålunda anfört, har målet blifvit utstäldt till ny handläggning den 25 dennes, då parterna skola sig inställa vid dem hvardera förelagdt vite af 10 rdr rmt, Hultman vid enahanda vite beredd att vidare svaromål då afgifva. Lund. Stiölden i biskopshuset. Den länge efterspanade föröfvaren af denna djerfva stöld har ändtligen blifvit gripen i Engelholm. Det var förut bekant af ett bland de stulna sakerna funnet pass, utfärdadt af konungens betallningshafvande i Malmö den 27 Nov. 1863, att tjutven varit Sven Magnus Wernström, hvilken, samma dag passet utfärdades, frigafs från Malmö fästning, der han undergått bestraffning för 3:dje resan stöld. Den i Engelholm gripne, för stölden misstänkte personen har visserligen ännu icke erkänt sin identitet med ofvannämnde Wernström. men sådana omständigheter hafva mot ho nom kommit i dagen, att det är utan allt tvifvel, att han är den sannskyldige föröfvaren af stölden i biskopshuset. Stadsfiskalen i Engel holm, som efter tjufvens gripande begaf sig hit, har om förloppet aflagt en berättelse, som icke gifver det högsta begrepp om dervarande polismyndighet. I förra veckan, så lyder berättelsen, anlände till Engelholm en person, som inlogerade sig på ew af stadens värdshus och der, utgifvande sig för sjöman, lefde ett friskt och bullersamt kroglif, hvilket slutligen stegrades till den grad, att det väckte de öfriga kroggästernas misstankar. Slutligen infann han sig en dag hos en guldsmed och utbjöd till salu för 5 rdr ett stycke arbetadt guld, som föreföll guldsmeden ega stark likhet med ett fragment af ett biskopskors, hvarföre han om förhållandet upplyste stadens i samma hus boende fiskal. Denne fann sig af de inhemtade underrättelserna föranledd att kalia i förhör den glade sjömannen; för att inhemta hans förklaring öfver dels hvar est han åtkommit den misstänkta guldpjesen, dela hvarföre han ville sälja den för en summa, tom icke ens motsvarade en sjettedel af metallvärdet. Seda den misstänktes papper blifvit undersökte, berättade han, att han strax utanför staden köpt guldet af en fullkomligt obekant person, och då det icke kostat honom mer än en spottstyfver, hade han så mycket lättare blifvit i tillfälle att sälja det billigt: Dettasyntes antagligt. och då dessutom den öppne Hö mannen med öfvertygande vältalighet ådazalade, att om den ifrågavarande guldpjesen var ett fragment af ett biskopskors, så var det åtminstone icke något fragment af det, sym bortstals från biskop omander, det hade ju i tidningarne blifvit upplyst, att alla de i biskopshuset stulna sakerna blitvit återfunna? — så fann hr stads fiskalen sig så öfvertygad om den anklagades oskuid, att han ieke allenast återlemnade åt den förmodade sjömannen hans papper och den misstänkta guldbiten, utan äfven tillät honom att fritt och obehindradt draga sina färde från En: elholm, af hviiken tillåtelse han icke eit ögonlick försummade att begagna sig. Stadsfiskalen meddelade emellertid åt sin förman, borgmästaren, en berättelse om det sätt, hvarpå han nyligen skipat rättvisa, och denne, som fann, att man här möjligen var på väg att begå en faute, utfärdade ofördröjligen order att vidtaga de mest energiska åtgärder till den hemlighetsfulle flyktingens gripande. Vakter utställdes och ett ridande bud afsändes i den riktning, hvaruti tjufven förmodades hafva tagit flykten. Den utsände spejaren fullgjorde sitt uppdrag med den framgång, att han vid den i stadens närhet belägna kronoplanteringen upphann flyktingen, som emellertid icke var benägen att utan strid offra sin frihet, utan med en stor knif höll sin förföljare från lifvet, tills det slutligen lyckades denne att med tillhjelp af några bonddrängar öfverväldiga och bunden återföra honum till staden, hvarest man med otålighet afvaktat utgången. Den gripne broitsligen insattes nu i säkert förvar, och stadsfiskalen begaf sig till Lnnd, der man genast igenkände den misstänkte guldplåten för att vara ett fragment af det från biskop Thomander stulna korset. Man afvaktar nu endast brottslingens ankomst hit, för att med honom anställa vederbörlig polisundersökning. (L. V.)