jande morgon vexlades mellan fader) oeh son. Fadern började med att bestämdt förklara, att det var så godt att sonen med ens afstod från hvarje tanke på att få gå ut i kriget såsom frivillig, emedan något sådant aldrig kunde komma i fråga. i hafva redan gjort den anmärkningen, att män öfver femtitalet ej hysa något förtroende för frivilliga kårer. Om Ambrogio kände en bastämd fallenhet för att blifva soldat, hade han intet annat att göra än vänta till dess hans tur kom att blifva utskrifven, hvilket skulle inträffa inom tvenne års förlopp. Då, och först då, kunde Ainbrogios önskan, i fall den då ännu fortfore, blifva uppfylld; men om han ville blifva soldat, skulle han blifva det på fullt allvar ech med fuil insigt ati sitt yrkes beskaffenhet oeh åligganden. Amwbrogio gick beredvilligt in på dessa vilkor, och detta af trenne hufvudsakiiga skäl: först och främst, emedan han ogerna ville göra sin far emot, hvilken han uppriktigt älskade och högsktade; för det avåra, emedan han antäg sig öÖfvervusnen i ärlig strid, och derför borde uederkasta sig de ärligt erbjudna fredsvilkoren; och för det tredje, emedan han trodde att segern vid Goito och Peschieras intagande snert skulle göra ett slut på fribetskriget, Det samtal, som egde rure mellan Vineerzo och Barnaby, var ieke hellez mindre tillfredeställande. Det rörde sig för öfrigt nästan uteslutande kring det sätt, hvarjå underrättelsen om Vineeszos flykt hade blifvit mottagen i palatset, och den sipnesstämming han esnnoiikt an skulle finna der rådande. Barnabys orubbliga optimism förnekade sig ej heller i detta afseende. En. lågt hans uppfattning hade herr advokaten ; sig mera bolåten än missnöjd med sin