STOCKHOLM don 19 Jan, Bref från Slesvig. (Från Aftonbladets civile korrespondent.) Slesvig den 14 Januari. Under det att diplomaternas pennor äro i brådskande fart för att lösa den knut, som de visste att två månaders händelser slagit på den dansk-tyska frågans nästan oändlisa tråd, står den danska hären, hvilken nu räknar 30,000 man och som under loppet af en månad skall förökas till 70,000 man, uppställd bakom Dannvevirke och väntar lugnt och modigt på att tyskarne skola gå öfver Eidern för att taga Syd-Jutland i besittniug. Det tyckes som om den fortfarande för vårt klimat ovanligt starka köld, som isbelagt Sliens vatten och försvårat öfversvämningarne vester ut samt härigenom försvagat båda flankerna för Dannevirkeställningen, gifvit Dan marks fiender förökad appetit. Nåväl! låt dem komma! Det skall i alla fall icke bli brist på blodiga pannor, och mycket blod skall flyta på deona Danmarks mest klas siska mark, innan tyskarne få lof att hoppa öfver stängslet. Vi äro icke af naturen ett krigarefolk såsom det svenska. Vi älska allesammans, såsom det heter i en af våra fosterländska sånger, den livsalige Fred?. Men när förhållandena så bjuda, kunna vi bemanna oss oeh kunna utföra hjeltedater. Det ha vi visat åren 1848—50, och stormakterna, bvilkas sändebud nyligen sökte att med stora ord hota oss i Köpenhamn, skola åter få se, att ett litet folk kan föra krig?, bär dess tillvaro står på spel. Vi äro i alla händelser fast beslutna att sälja våra lif eå dyrt som möjligt. Vi föredroga kriget långt framför att se vår saa afgjord genom en europeisk skiljedom; ty vi veta att denna till och med i gynnsammesste fall blott skall skänka 038 en mer eller mindre dräglig helstat, och erfa renheten har lärt oss, att hvarje helstatsförfattning förlamar vära krafter, hämmar vår utveekling och bar till följd att tyskarne skola regera öfver oss. Den enda form, hverunder vi kanna ha någon förhoppning att kunna föra ett friskt, kraftigt och sjeltständigt lif, är Syd-Jatlands sammanslagning med konungariket och Holsteins frånsöndring ar all realförening med Danmarks rike. Denna statsform skall blott med svårighet kunna erhållas på fredlig väg, emedan Tyskland näppeligen skall beqväma sig till att afstå från sina gamla planer att beherrska hela Danmark genom dess förening med det tyska förbundslandet Holstein. Fråga vi nu oss sjelfva, om vi, hänvisade ensamt till egna krafter, skola vara i ständ att uthärda ett krig med det stora Tyskland; om ett folk Då knappt 2 millioner menniskor kan upptsga striden med en nation, som räknar 40 millioner inbyggare, så blir svaret det, att ett tolk, hvars tillvaro står på spel, bar den oafvisliga pligten mot sig själf och sina efterkommande att kämpa till det yttersta, utan att fråga efter motståndarnes antal. Men härtill kommer att vi alla ha en lefvande känsla af att vi ej skola komma att stå ensamme i kriget. Väl känna vi historien tillräckligt för att veta, att det ena landet icke räcker det andra en hjelpsåm hand blott afsympatetiska skäl; vi veta, att i politiken äro ie egoistiska driffjedrarno de förherrskande. Derföre skaka vi misstroget på hufvudet hvarje gång telegrafen bringar 0ss underrättelser om att en engelsk flotta skall gå till Östersjön för att bistå oss. Icke så deremot, då vi höra att Sverge-Norge rusta sig för att komma 088 till hjeip, ifall tyskarne öfverskrida Biden; ty vi veta att Sverge-Norge också ha egna stora iotressen att bevaka i en strid på detta ställe. Det är ett kännemärke för vår tid, stt nationaliteterna likasom i kraft af en naturnödvändighet sluta sig tillsammans i större kretsar till befrämjande af gemensamma inre angelägenheter och till försvar utåt. Starkast har detta fenomen visat sig i Italien, hvars enhetssträfvanden redan ha fört det italienska folket ewt väldigt steg framåt Samma föratsättningar och samma impulser fÖonaa i Skandinavien, hvars inre behof af sammanslutning icke heller underlatit att lemna vittnesbörd om sig på de sista 20 åren. Åfven det har Skåndinavien gemena8mt med Italien, att det har att kämpa moi den öfverallt omkring sig gripande erötringslystna germamsmen, hvilken likt en elastisk kropp sträfvar att utvidga sig mot norr oeh söder, när den hopklämmes frän öster och vester. Det är klart, att om det skulle lyekas Tyskland att eröfra Syd Jut land och derigenom alldeles krossa Danmarks motståndskraft, skulle ioke många generationer gå förbi, innan Sverge finge germanismen till närmaste granne och sjelf bleve föremål för dess eröfringslystnad. Det svensk-norska folket har ett öga öppet för att när den ena länken af Skandinavien väl först blifvit bruten och Tyskland derigenom kommit i besittning af en ansenlig sjömakt, skall sistnämnda land komma att spela medlare på Östersjön tillsammans med Sverpos dödskende Ryssland, och Sverge Norge skall då, inklämdt mellan Ryssland och Tyskland, bli ett lätt byte för dessa båda rofgiriga nationer. erföre ha Sverge-Norge vigtiga intressen sit bevaka vid Eidern, och derföre betvifla vi ej att de skola komma, när tiden är inne, jande morgon vexlades mellan faderj och I