culet. Underrättelser från Danmark. Från s:aden Slesvig skrifves: Ordningen här är suonerligen beundransvärd. Här ligga mer än 12,000 man, men indå böree aldrig oväsen på gatorna; mean ser inga soldathopar gå arm i arm och spärra gatorna uader vjud,; hvar och en sär sölla och beskedligt. Jag faitar mycket väl att deua fullkomliga lugn måtte ha synts så underligt för Times korrespondenten, sedan han i Holstein sett de tyska förbundstruppernpas stojande uppträdaude.? 1:sta infanteriregementet kantonerar i sta den Slesvig (Gouorpsa elott), den 2:dra i Ulsvees, det 3:dje i Kosel vid Eckernförde, der 4:de i Frederniksstad, 5:te i Rendsborg, 6::e i Hollingsted, 7:de i Alt Benebek, 8:de i Husby, 9:de i maden Slesvig. 10:de i Fok beck, Il:te i Slesvigs atad, 12:te i Ramstort, 13:de I Sönderborg, 14:de upplöst (officerarne i Köpenbamno), 15:de i byarne porr och vester om Köpenhamn, 16:de jå Foldskovbygaard (Angel), 17:de på Fahrenstedgaard, 18:de i Gettorf vid Eckeruotörde, 19, 20 och 21:sta i Slesvigs stad, 22:dra i Sönderbrarup. J.dje åregonregementet kantonersr i 5attrup, 4:de i Slesvigs stad, 5:te i Husby vid Flensborg, 6.te i Falkenberg ; husarregementet i Kröp. 7:de fälibatteriet kantonerar i Seeth vid: Frederikssiad, 5:de i Rendsborg, 9:dei Store Reide, 10:de i Skeleby, 13:de i Slesvig. Den aktiva armens högqvarter, 3:dje och Å:de armådivisionernas ömmando, högsta artilleri-kommandot, föstningsertilleri-kom mendout, ipgentörkommandot, chefen för ar rus intendentur och kärintendenturen äro förlagda i Slesvigs stad; 1:sta divisionens högsta beltöl är 1 Sönderbrarup. — 1:eta xavalleribrigaden bar sitt bögqvarter i Slesvigs stad, I:sta infantenbrigaden i Brodersby, 2 dra i Kckerotörde, 3:dje 1 Vedelspang, 4. de i Frederiksstad, 5:te i Rendsborg, 6:te i Carlsbyde, 7:de, 8.de och 9.de i Slesvigs stad, Försök, com srtilleriet anställt med att spränga is, lära hafva slogit ut särdeles iyekligt, så att man ser sig i stånd att spränga isen på Slien i sådan utsträckning. att den icke skulle kunna lända fienden till något gagn alls. Kostnaden för detta skall icke vara af någon betydenhet i jemförelse med hvad man vinner; den lärer ej uppgå till mera än högst 10.000 rdr. Hvad öfversvämningarne angår, så har man i slussarne rillräckliga medel i händerna att göra deras frysviog oskadlig. Ten bref från Hamburg till Weser-Zeit. klandras på det högsta Angustenborgaren, hvars inblaudniog har betänkligt iovecklat hela saken. Många ansedda holsteioare hysa denna åsigt, men kuvna icke uttala sig under den närvarande terrorismen; de påstå att slesvigarne icke hysa den m:nsta önskan utt skiljas från Danmark och att den slesvigska jemmern bara existerari de holsteioska agitatorernas inbillmug. I verkligheten är ej biott hela norra Slesvig alldeles danskt, utan uf södra delen äro äfven tvätredjedelar blandade, och den återstående tredjedelen består dels af tyskar, dels af frieser. Derför fions det ock ansedda, opartiska holsteinare, som icke vilja se någut Jörräderi i ett frånskiljunde af hela Slesvig. Af ett krig väntas ej något godt för schleswigbolst-inismen.? Le Constitutionael underkastar grefse Russells vacklande politik i den denska saken en skarp kritik: ?Den vinner hvarken bos Tyskland eller Danmark medhåll. Ingendera parten har glömt de oräkneliga vexlingarne i britiska kabinetiets ställving och hvilka olördelak: tiga resultater de medfört. Det vär Eogland, såga danskarne, som föreslog Slesvigs delning efter nationaliteterna. Det var sam ma makt som ursprungligen föranledde Londonprotokollet till upprätthållande af danska monarkiens integritet. Seden Jord John Russell sälugda gjort två olika systemer gälisnde, sökte ban ett par år derefter skrämma Danmark till att på in på fyska förbundets fordringar. Nu slör hen åter om med sin ;olitik och aflåter no: efter pottill förbundet för att få det till att erkänna 1852 ärs uppgörelse, medan han semtidigt råder konung Kristinn, under hotelse att förlora Englands vänskap. att upptäfva konstitutionen af den 18 November, som dunska folket ej vill afstå. Men ej nog med dessa motsägelser I Baglands politik: i Frankfurt fordrar han avtagande al Londvoprotokolet, i Berlin och Wien dess revision, Eugland afslår deltagande i en europeisk kongrese till lösning af alla de svälfvande frågorna, och föreslär sedan en kongress till algörande af en enda af dem: den danska. Kan det öfverraska att en så komplicerad politik måste misshaga både danskar och tyskar