äfvensom den vid Eidern ovanligt stränga vinfern utvisar, huru skyndsamt detta bör lemnas. — Visgerligen kunde -et vara emickrande för danska kriesmän att bära plagg tillverkade af svenska damers egna händer. men det vore föra värdt, att under sådan. tillverkning kunde det gå med månget arbete, säsom ett par muddar, hvilka engång stickades för att göra tjenst under ett vies: krig, men blefvo färdiga först när freden slö:s Danmarks tappra här har icke tid att vänta så lönge. Arstiden och kölden bjuda oss ait skynda, Låt oss derföre på möjligaste snabba vis anskaffa och försända de erior derliga, värmande persedlarna, hvilka äfven sko!a vara våra danska bröder ett tecken att Danmarks patriotiska, hjeltemodiga folk har varma sympaticr, vänner oeh välönskare i Sverge. Undertecknade, medlemmar af Stockholms dame-komit, emottaga bidrag i penvingar eller in natura för det uppgifoa ändamålet. oo Afven kunna bidrag sändas direkte utder adress Till Dame-konittu? Stora Nygatan n:o 33. ,. Dessutom komma listor att blifva tillfäneliga ho8 bokhandlarne brr Bonnier. FPritae och Iamson Wallin för dem som der önska anteckna sig. Fra Arfwedson, Fru Bay, född Ashurst. född Weilbach. Fru Been, Fru Bildt, född Nyström. född Dufva. MN Fredrika Bremer, Fru Bavidson, född Meyersoa. Grefvinnan De Geer, Friherrin. De Geor, född Spreagsporten. född gretv. Wachtmeister. Fru Cervin, Fru Graversborst, född -Meurh, född Sick. Fru Huss, Grefv. Mazderström, född frih, Bergenstråhle. född Buanir. Grefvinnan Platen, Grefvinnan Posse, född De Geer. född Platen Grefvinnan Posse. Grefv Seheci-Plessen, föåd Bennet. född Lewenhaupt. Fru Schwan, Fru Sikbern, född Schön född Saone. Fru Sohlman, Grefvinnan tierneld, född Sendcberg. född Gyldenstolpe. Fru Wallenberg, född von Sydow. vän Den nordiska högtiden i Köpenhamn. Ett antal af 230 ekademiska och andra medborgare firade i onsdags afton en nordisk högtid i studentföreningens festsal, som var dekorerad med studentfanorna, de nortiska flaggorna och gravkransar. C Ploug, som förde ordet, inledde efter en sång af G. Rode, festen med den sedvanliga minneta och hoppets bägare. Bland de under förl. år hädargångne män voro, utom konung Fredrik. norrmännen P. A. Munch och P. Anker, sven:karne Riche:t, A!mfelt och Hagberg samt danskarne Moltke, Trier, Hassing, Bech rieht, Kall Raamussen och Edler Hagerup Sedan han nämnt det nationalekonomiska inledningsmötet i Göteborg i Maj förlidne är. uppehöll han sig längre vid de samtidiga grundlagsreformerna i Sverge och Danmark. genom hvilka två at de största svårigheterna för en politisk förbindelse mellan rikena 2ynas komma att blifva undanröjda, så tratt det hvilande svecska representationsförslaget blir anteget af nästa rikadag och eå frart det lyckag Danmark att mot utlandets på tryckning och våld upprätthålla erondlagen af den 18 Nov. Detta ledde talaren in på atällniogen för ögonblicket, hsilken han så Äppfatisde, ett man bör föredrogs kriget med alla dess faror och olyckor framför ev afgörsnde genom Europas stormakter, hvilka ombjligen kunna gifva Danmark dess rät. Hvad kriget angår, så måste det dock anses för en afgjord sak, att vi, om vi blifva an tfallne, skola tå vära brödrafolks verksamma bistånd; vi hafva gjurt dem orätt då vinågomin betviflat detta; deras tillbakadragenhet hade sin naturliga avlednivg deri stt deras försvarsväsende icke var färdigt att genast användas; men när det komme i ordning kunde vi tryggt lita på att våra brödrafolk och deras regering ej skulle lemna 0ss i sticket. Och komme de att kämpa sida vid sida med oss på Dannevirke eller för Slesvig. :å skulle detta föra nordens enhet ett stort sieg framåt, tv blodets band är star.kare än nögot nvnat Han uppmanade derföre till att — om vi ej kunde utan krig få vår rätt erkänd och bibehålla vår ära, eller med andra ord upprätthålla författningen af den 18 Nov. — övska kriget, i förhoppning att detta skulle mäktigt bidraga till befrämjande af nordens enhet. Kandidaten V. Rode utbragie skålen för nordens konungar. Konung Kristian hade genast erfarit hvar ban skulle söka sin styrka och ein lycka, nemligen bos det danska fol ket. Om kooungen söker den Ger, skall han vinna eamma trofasihet och kärlek, som folket visat hans företrädare, och skulle det än måhända blilva besvärligare för honom att viona folkets kärlek, så skulle den derför icke vura sämre. Kovung Carl skulle fortfarande sörja för nordens gemensamma sök. Han ville önska att begge konuvgarne måtte söka sin styrka i enighet. Theologie kandideten C. Richardt föreslog skälen för Danmark. Första gången nordboer och ty skar stötte tillsammans i historien var såsom Cimbrer och Teutoner; den gången voro de vänner och hode gemensamma fiender, och Cimbrerna hade blitvit mest bekanta för sit! tjut; nu togo Teutonerna den ären ifrån dem. Vår tid liknade för ö:rigt mindre fornåldern än medeltiden. ty det var näfrätten som tyskarn gjorde gällande mot Danmark. Han villt önska att striden nu som då kunde blifva efgjord genom Guds dom och jernbörd: oaktadt tyskerne vore starkt insmorda med salva, skulle de dock knappast stå sig der med. Vi kämpade nu för vår sjeliuppe bällelse, och han ville önska att det sven ska ordspråket: En riktig storm och er riktig man passa för hvsrannX, måtte bekrältas hos oss i den förestående striden. — Kandidaten 9. Nellemann föreslog skåler för Sverge och Norge. Vi hafva hoppats å en allions med våra brödraländer: den hufva vi ännu icke ernått; men vi hafva fått många vittnesbörd om f. kens sym putier,. hvilka icke alltid stämr.a överens med regeriugarnes politik. H-ua ville ön ska alt de skrankor, avm ännu hindre Sverge och Norge från alt stölla sig på vår sida, mätte fullo, — Professor M. Han merieb