Napoleon befann sig bland senatorerna; senaten var nästan fullständigt representerad. Orsaken till detta ofantligt stora tillopp af åhörare var att Thiers skulle tala. Genast; efter sessionens öppnande företogs diskussiooen öfver adressen. Thiers var den första som erhöll ordet. Ea djap tystoad rådde i salen, då han steg upp för att tala. Hans anförande varv af följande innehåll: Jag sade er nyligen, mina herrar, att jagi: snart skulle begära er tillatelse att tala öfver: landets inre politik, och att jag skulle begagna detta tillfälle för att meddela er några person-: liga förklaringar öfver min närvaro i denna sal. Jag vet, att de stora församlingarne ha annat att göra än att sysselsätta sig med personligheter; men det är en pligt, hvilken jag måste uppfylla mot mina landsmän, som valt mig, utan att fordra någon trosbekännelse af mig, samt mot er, mina kolleger, hvilkas förtroende jag skulle skatta mig lycklig att erhålla. (Mycket bra!) För 34 år sedan inträdde Jag första gängen i denna sal. Derefter har jag varit medlem af alla kamrar från 1831 till 1843. Jag hade säte i republikens konstituerande och lagstiftande församlingar, och nu sitter jag slut ligen på lagstiftande kårens bänkar under kejsardömet. Under denna långa tidrymd har jag sett sakerna, männen och meningarne, ja till och med böjelsersa följa på hvarandra, och midt i denna ström. som tycktes rycka allt med sig, ha endast principerna förblitvit qvar — de 80ciala och politiska principer, på hvilka det moderna samhället hvilar. Och likväl ha vissa dystra dagar funnits, då vi haft ögonblick, i hvilka ordningen var så starkt skakad, att mar måste fråga sig huru den skulle kunna återställas. Sedermera tycktes friheten försvinna, och ändock har ordningen blifvit återställd, och friheten står på punkten att bli pånyttfödd. Utan tvifvel hafven 6 mina herrar, fäster uppmärksamhet vid den omständigheten, att menniskan, sjelf så liten i händelsernas storhet, blott genom insigten i dessastora principer och genom den trohet, hon bevarar åt dem, eger något värde... Hvad mig beträffar, har jag ailtid betraktat tre principer såsom regel för mitt uppträdande: nationalsuveräniteten, ordningen och friheten. Jag har lefvat i den skola, som man kallar 1789 års och som tror, att Frankrike har rättighet att sjelf förfoga öfver sina öden och välja regering åt sig. Jag tror att det blott sällan skall göra bruk af sin suveränitet Bäst vore det till och med att det aldrig gjorde bruk deraf, men der det fritt uttalat sig, måste detta gälla såsom rätt (mycket bra, mycket bra!), och det vore på samma gång att handla mot lagen och mot det sunda minniskoförståndet, om man ville ställa upp enskilda åsigter emot den klart och tydligt uttalade viljan. (Nya bifallsrop.) Men när man underkastat sig sitt lands lagliga regering, är det två ting man måste fordra af henne: ord ing och frihet; Utan ordning förfaller samhället 1 oro; det förvirrar sig, arbetar icke eller arbetar föga. Den rike behöfver stundom icke arbeta. men samhället är en arbetare, dömd att vara verksam frän morgon till qväll, för att förvärfva bröd åt sina barn. (Mycket bra!) Om ordning och arbete saknas, så riktas önskningar åt despotismen. Om det är friheten som saknas, lider samhället på annat sätt, men lider icke derföre mindre; det är förbittradt, är retadt, och likasom det, då ordningen saknas, strälvar efter despotism, så sträfvar det efter revolution, när friheten saknas. Sådana äro de principer, efter hvilka jag ständigt rättat mitt i midt i händel sernas virrvarr. När republiken proklamerades fogade jag mig derefter, ehuru den ej var mina antecedentiers regering, och jag ansiöt mig till de modiga män, som deri försvarade ordningen. Ordningen blef räddad. Frankrike har återvändt till den monarkiska principen; jag har fogat mig decefter af samma aktning för den nationala suveränitetens princip, men jag har stannat qvar i tillbakadragenheten. Hvad jag i denna tillbaka dragenhet gjort, vet hela verlden; jag har med öppenhet skrifvit mitt lands historia (bravol; jag skulle utan saknad ha tillbragt återstoden af mitt lif deri, om icke dekreterna af November 1861 och Februari 1862 blifvit promulgerade. Man vet, på hvad sätt dessa dekreter förändrat sakernas tillstånd. I voren här, för att nästan utan förbättring tillstyrka de af statsrådet utarbetade lagförslagen. (Nej, nej!) I voteraden budgeten per ministere och I lärden blott genom redogörelseräkuingen känna fyllnadskrediterna d. v. 8. för sent, för att ett allvarligt öfverva kande skulle kunna ega rum från er sida. Kej saren har ordnat detta sakernas tillstånd och öppnat politikens fält. Genom att bevilja er rättighet att diskutera en adress, har han ställt er gent emot sin regering förmedelst ministrarna utan portfölj samt till och med en minister med portfölj, statsministern; han har återställt offent igheten vid edra sessioner, han har tillåtit ati votera. budgeten i afdelningar och närmat tiden för diskussionen öfver fyllnadskrediterca till sessionens början. Dessa krediter innehålla utan wifvel icke alla friheter, men de äro en underpant för dem, man ytterligare skall tillkämpa sig, och för min del tackar jag kejsaren härför. (Bifall.) Från det ögonblick. då dessa dekreter utfärdades, har jag trott och sagt, att man härefter kan fritt afhandla landets angelägenheter och bidraga till frihetens återställande; att hålla sig undan är ej längre klokt, värdigt och patriotiskt. Jag har tilstyrkt att svära kejsaren tro: hetsed. Sedan jag gilvit detta råd. hade jag önskat att ej behöfva följa det. Efter det jag i ensamheten erhållit fred med partierna, medgifver jag, att jag hyste någon motrilja mot alt uppgifva den. Men det är en elak vana att gifva råd och ej sjelf följa dem Ett sista resone mang har bestämt mig, nemligen att man ej kunde anklaga mig för ärelystnad, om jag åter: vände hit; min enda ärelystnad består verkligen i att erbjuda denna församling min erfarenhetsskatt, samt att rådpläga om Tandets angeligenheter, och detta alit från statens, men aldrig från pariernas ståndpunkt (bifall) samt sålunda icke åta de sista dagarna sf min lefoad förflyta, utan att de varit nyttiga för mitt land.4 (Stort bifall): Thiers förklerade härefter att han icke vill: sysselsätta gig hvarken med finanserna eller med den ytire ställoingen, utan endast och allenast med de inre angelägenheterna. Han framhöil att man förklarat att författ ningen kuvde förbättras och att lagstiftande kåren kunde uvder diskussionen om adressen göra landets önskningar kända. Thiers påyrkade isynnerhet i sitt tal, som gjorde djupt iotryek och anses kanske vara det bä sta han någonsin hållit. att kammaren åter skulle -erhålia.sin fulla frihet och att mini steriel ansvarighet ånyo skulle införas. Han slutade med att förklara, att han utan förbehäll-lolyade: kejsardömet sitt understöd om . det förlänade frihet; samt att landet skulle trotsigt iordra frihet, om man ej be viljade det densamma nu, då det på ett vördnadsfullt sätt begärde den. LL Opinion nationale för den 35 har en artikel angående danska frågan, som går ut på att bevisa att förbundstrupperna icke i något fall hafva rätt att iniränga i Slesvig. SDet är solklart, säger den franska tidningen, aft Tysklands rätt ej sträcker sig utöfver Holsteins gränser. Om förbunds trupperna gå öfver Eidemn, så förbyta de den roll, g2om de nu spela, och blifva, i atälet för heskvddare. förtrvckare. hvilka