Jerfva den 14 Januari 15094. P. Hellhoff: Rättegångsoch Polissaker. — Vi anse-oss böra något utförligare redogöra för gårdagens förhandlingar inför rådhusrättens 5:te afdelning i det af bokhandlaren Maass anhänggiggjorda tryckfrihetsåtal mot denna tidnings utgitvare med anledning af ett i Afton: bladet ur Göteborgsposten aftryckt omdöme öfver tidskriften Familjevännen. Kärandens rättegångsbiträde, v. häradshöfdingen L. Möller, uppläste till en början ett långre skriftligt genmäle å svarandens förklaring, apostroferande deri ofta svaranden genom till honom ställda direkta fråa Vi AV här det hufvudsakligaste af skriftens innehåll. Efter att ha påstått, att svarandens förklaring skall innehålla flera antingen rent af diktade eller ock vrängda framställningar, anställer hr Möller en snärmare granskning af detta svaromålets innehåll och yttrar då först, att om, såsom svaranden anfört, den åtalade artikeln blifvit, sedan detta åtal väcktes, aftryckt i en mängd tidninar och detta med skärpa tillägg, så förmenas etta endast bevisa nödvändigheten af att sätta en gräns för hrr tidningsskrifvares fsjelftagna en-våldsmakt. Det ringaste begrepp om anständighet, heter det vidare; hade bort afhålla tidningarne ifrån att, då frågan om den åtalade artikelns brottslighet hänskjutits till jurys bedömande, återgifva densamma. Hvad anginge svarandens erbjudande att ställa Aftonbladsredaktionens landsoristidningar, som aftryckt omdömet om Familjevännen, med thy åtföljande skarpa anmärkningar, till hr Maass förfogande, så ville han betacka sig derför, enär han helst, då han kan träffa sjelfva hufvudet tAftonbladet) håller sig dertill; anseende det i sådan händelse gagnlöst att bry sig om svansen (landsortstidningarne) . Med hänseende till svarandens yttrade öfvertygelse, att det väl näppeligen kunde falla någon jam i vårt land in att vilja upphäfva sig till domare öfver huruvida en litterär kritik är rättvis eller ej, och att icke någon myndighet i vårt land, om det än vore sjelfva Svenska Akademien, skulle kunna tilltro sig att med verkli domsrätt bestämma, att ingen får kalla den eller den litterära eller artistiska produkten dåli och underhaltig, utan att komma i kollision me missgerningsbalken, förklarar hr Möller, att det icke lärer väl falla någon in, att vilja förmena hr Sohlman att tänka antingen som en klok man eiler en narr, men det kunde ibland ;vara farligt att tänka högt, ty dervid händer det stundom att man komme i kollision med tryckfrihetslagen. Mot svarandens mening att den åtalade artikeln utgjorde en litterär kritik, ed hr M. sin protest, under förmenande, att hr Sohlman har ett ganska klent begrepp om hvad ordet kritik innebär. Hr M. söker härefter göra för hr S. klart hvad med litterär kritik menas, samt kommer slntligen till det resultat, Satt ifrågavarande tidningsartikel i ett gement och ohyfsadt språk fördömer, i stället att undersöka och bedöma, samt ingalunda utgör någon litterär kritik, utan en emot hr Maass person och verksamhet såsom bokhandlare författad smädeskrift, och.trotsar hr M. svaranden att kunna uppleta någon jury, som efter dess genomläsaude skall utropa : se här en litterär kritik! Artikeln anses af hr M. vara underkastad missgerningsbalkens 3.5 11 och 12 mom., emedan den förmenas innehålla angripelser emot enskild man, hvilka för hans borgerliga rykte äro förklenliga, samt lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande. fi Det är endast den inbilske och arrogante tidningsskrifvaren, heter det vidare i hr Möllers anförande, som kan djerfvas inför svensk. domstol uttala den princip: att en tidningsskrifvare icke behöfver motivera sina i tidningen införda omdömen öfver litterära och artistiska produk: ter; att nbiadspahnEen skall blindt tro på denne tidningsskrifvares Pure ttrande om sFamiljevännens halt och beskaffenhet. Svaranden hade i sin förklaring yttrat, fatt han Aftonbladets vägnar erkännt. en. stor försummelse vara begången i förhållande till tidskriften SFamiljevännen i det att redaktionen icke för längesedan varnat den mera lättrogna delen af allmänheten för de puffar, som tidningarna icke kunna vägra införa i sin annonsafdelning, men som det i viss mån åligger dem att söka göra oskadliga genom att i sin textafdelning utreda det verkliga förhållandet. Hr Möller anser att hr Sohlman genom detta yttrande låtit till allmänhetens kännedom komma, att en tidning har olika moraliska förpligtelser, nemliger en i Stextafdelningen och en annan 1 fannonsafdelningen. Den första, anmärker hr M,, hvilken innefattar skyldigheten att förhindra spridandet af en moraliskt dålig produkt kan modifieras, ja läggas å sido för andra hinder och bemn men den andra, der det för tidningen är fråga om att af den moraliskt usla prod ukten förtjena penningar, den får aldrig hvila, aldrig säga nej. Angående svarandens yttranden om tidskriften SFamiljevännens spridning och kolportering, anföres, att svaranden gjordt sig skyldig till ett stort misstag, då han förmäles ha påstått, att tidskriften Familjevännen utdelas oberoende af bokhandlare. I hvarje stad, ja till och med i Stockholm och. Göteborg, säger hr M., sker utdelningen genom bokhandlare. Någon spridning i riket genom kolportering existerar icke, utan för att upptaga prenumeranter; utsänder hr Maass sina ombud, hvilka fömälas vara bildade unga män. Sedan de upptagit prenumeranter, öfverlemnas listan till den bokhandlare i närmaste stad, med hvilken hr Maass för sådant fndamäl träffat öfverenskommelse, och det är derefter denna, som emot erhållande af distributionsprovision utdelar tidskriften till de respektive prenumeranterna. Erkänn nu min bästa hr Sohlmant, afslutar hr M. sin ärgementation i denna del, att hans ordande om kolportering FRamilganent är ett groft misstag, som, om det tillkommit med aa förråder en stor elakhet, mefi innebär i alla hänseenden ett minAre ärligt sätt att försvara sig i ett tryckfrihetsu Lika oärligt förmenas svaranden ha. förfarit, 1å Lan i sin försvarsskrift tbehagat pipa en viss särdeles cynisk och fräck tysk skrift på svenska språket, som skulle ha spridts genom hr Maass bokhandel. TI dettå hänseende får svaranden anses Hoten en märklig okunnighet om bokhandelsförbållanden, hvarom lemnas den upplysning. att bokhandlarne här som annorstä des få sig LARS tillsända stora qvantiteter Böcker, och det blir således för dem äfven med Bästa vilja omöjligt att derom taga kännedom eller deröfver utöfva någon censur, liksom en sådan granskningsskyldighet icke heller rimligtvis ken af dem begäras. Bokhandlare hålla till salu de böcker, som utgifvas och kunna endast i andra rummet utöfva en slags litterär domsrätt, genom att arbeta för en större spridning af verk, som, enligt deras mening, förtjena en sådan. Om sålunda ni skrift af det smutsiga innehåll, som omförmälts, sålts i hr Maass bokhandel, försäkrar hn M., att hr. Maass icke kännt till innePållet. Såsom bevis att skriften icke hade något att skaffa med hr Maass förläggarverksamhet anföres att — den icke finnes upptagen på hans Sörlogakatalon; Angående de-arbeten af hr Maass förlagsartiklar, bland dem Carl XII och Hedvig ElisaBeth Charlotta? af Crusenstolpe, om hvilka svaranden fällt ett mindre gynnsamt omdöme, så att detta arbete kallats en vämjelig blandning af några delar sanning med många delar lögn o. 8 v., yttras: tillåt mig hr Sohlman säga, att ni AA Rn SL manliga Tittarvitra kritielka