oleons fredsförslag. Att kejsardömet skulle unna vara freden är för mången en paradox, liksom det för ej så få blifvit nära nog till en trosartikel att kejsar Napoleon ej kan hålla sig fast på tronen annorlunda, än att genom ständiga krig rikta fransmännens oppmärksamhet utåt. I trots af allt detta, tror jag mig med bestämdhet kunna försäkra, att, såvidt man får döma af förhållandena här på platsen, blir det ej från Tuilerierna som initiativet till ett krig denna gången kommer att utgå. Den allmänna stämningen i Frankrike är i närvarande stund påtagligen fredlig, såsom ock visat sig af hvad som hittills förekommit inom senaten och lagstiftande kåren. Om också en mängd röster fortfarande höja sig för Polen, aflägsHar man sig dock med hvarje dag alltmera från tanken på att utan pålitliga bundsförvandter kasta sig i ett vidtutseende krig, sedan man sett huru kejsarens bemödanden, att till gåmensam handling förena med sig England, misslyckats. Hvad roll Frankrike kommer att spela för den händelse atridigheterna mellan Tyskland och Danmark skul öfvergå till ett allvarligt krig, är i denna stund omöjligt att förutsäga. Kejsar Napoleon är utan tvifvel af samma mening som den der diplomaten, hvilken nyligen yttrade: SKrig kunna vi få hvilken dag vi behaga, och anser sig derföre ej behöfva skynda med att ställa sig. vid Englands sida och dela risken af dess inblandning i dansk-tyska striden, då England visat sig i allo så ogent mot Frankrike. Enligt hvad som förmäles från Danmark lärer lord Wodekouse alldeles misslyekats i sina bemödanden att få konungen af Danmark till att återtaga Novemberkonstitutionen. Lorden har lätit ana eller, ännu mer, anse som möjligt, ja till och med ganska troligt att England skulle komma Danmark till bjelp om det ville göra de begärda eftergifterna, det ville väl med andra ord säga, om intet krig blefve aft och således hjelpen vöre öfverflödig. Men förgäfves; Danmark är omedgörligt. Ej bättre framgång tyckas. de Russellska operationerna hafva i Tyskland, der äfven de engelska hotelserna börja förlora-sin verkan. Det är under sådana förhållanden och då England nödvändigt vil uppehålla freden mellan Danmark och Tyskland, likgodt om på det ena eller andra landets bekostnad, ej underligt att det börjar kraftigt uppmana Frankrike att lägga sitt ord medivågskålen. Engelska ministern i Paris har i dessa dagar till Drouyn de Lhuys öfverlemnat ett förslag till en konferens. för dansk-tyska frågans ordnande. Annu känner men ej hvad svaret blifvit; men det har allmänneligen antagite som troligt och äfven blifvit af Constifulionnel ganska tydligt insinueradt, att kejsaren skulle besvara engelska konferenspropositionen ungelär som Eagland besvarade ans inbjudning till allmän kongress. Om nu ock icke kejsar Napoleon ej går ända derhän, är det dock ganska sannolikt, att han ånyo framkommer med sitt modifierade förslag till kongress, sådant det blifvit framstäldt i Drouyn de Lhuys bekanta depesch. På rå sätt kommer England i en ganska kinkig dilemma och torde snart nog tå skäl attångra sin obenägenhet att ansluta sig. till Frankrikes politik. Huru som helst, så blir det dock alltid att beklaga, det ej England och Frankrike kunna, såsom man säger, ?draga jemnt.4 För deras kraftiga samverkan skulle många hinder, som .nu lägga sig i vägen för de internutionella frågornas lösning, lätt falla bort. Såsom saken nu står, tager man här i Paris för afgjordt, att England, oaktadt alla sina diplomatiska ansträngningar i Tyskland och Danmark, ejskall lyckas att förebygga utbrottet af ett krig mellan. dessa båda nationer, hufvudsakligen emedan kabinettet uti Tuilerierna för ögonblieket ej är böjdt för att blanda sig i saken. Till följd deraf väntar man postdagligen underrättelse att striden begynt och frågor sig endast hvilka fiender Tyskland skall möta på andra sidan Eidern. Lagstiftande kårens adressförslag har blifvit uppläst och diskussionen öfver detsamma lärer begynna den 11 dennes och fortsättas till månadens slut. Som vanligt är det i de flesta punkter endast ett eko af kejsarens egna ord; men i fråga om utrikespolitiken uttalar kammaren prononceradt sina förhoppningar, att de så kallade småkrigen, expeditionerna i sådana afläsgna länder som Mexiko, Coochinkina e., skola så myeket som möjligt inskränkas. Märkliga äro de vackra ord som ställas till Ryss-. Jand och på samma gång denljumhet, med I hvilken sympatierna för Polen yttra sig. 1 denna punkt torde man få höra mer än ett amendement föreslås. Naturligtvis fram-11 komma de olika Hdningsorganerna dag ef-Å. ter annan med de förboppningar, som dej! fästa vid den nära förestående adressdiskus-: sionen; men i allmänhet klaga de medl! rätta öfver att. de smulor, som falla från frihetens bord, äro vida tarfligare än man ! hade väntat. Såjlana koncessioner,; som t.l: ex. inympas af Gct nyss utkomna dekretet) om teatrarnes frihet, emottagas visserligen med tacksamhet, emedan man är tvungen, att vara tacksam för hvarje tuppfjät framåt; men pressens frihel — se der hvad man först oeh sist ropar efter, ifrigare för hvarje gång, . som nya tvångsåtgärder påminsa om hvad man saknar. Sådana bar man idkeligen at annotera och till de mera remarkabla : torde böra hänföras den, då helt nyligen: Courrier du Dimanche suspenderades på tvål månader för en artikel af Prevost Paradol.j, Allt sedan man i fjol vinter kort före den. nya boulevardens invigning från alla sidor j: hörde hviskas om en verklig krutkonspi-! ration4, gående ut på att illustrera högtid-! ligheten genom att spränga kejsaren och! hela hans hof i luften, hafva just inga ryk-1 ten om nya mordattentater mot kejsarens jc person låtit höra af sig tills för nägra fåll dagar tillbaka det åter började att man och man emellan talas om att något hotande; var på färde, ntan att man dock satte nåfn SYanerlig tro. dertill. La Patrie för i rgår bekräftade emellertid att ryktet denna säng hade rätt, och att man arresterat fyra talienare, som hitkommit från London vederbörligen utrustade med mordvapen, bland hvilka äfven orsiniska bomber: af en för: bättrad konstruktion. I en af de arrestevakt hos ms IE JAA RAR ae. I ————