då ef England föreslagna konferensen, samt beklagade, att Frankrikes hållning nu gör hams ord till lögn. Drouyn de Lbuys påstod deremot, att detta lofvats endast på det vilkor, att författningen af den 18 November upphäfdes, men enär konungen ej uppfylit detta vilkor, vore ej heller Frankrike bundet af sitt löfte, utan kunde handla fritt efter omständigheterna. Kejsaren inblandade sig på försonligt sätt i tvisten, och beslutet let att icke principielt afvisa det engelska förslaget, men göra deltagandet i konferensen beroende af alla i frågan intresserade makters bifall till densamma. Detta skedde, sedan man redan inhändigat ofvannämnda depesch från Frankfurt. : POLEN. . En korrespondent från Warschau skrifver den 5 d:s: SJu mera tidningen Dzeiennik söker framställa resningen såsom fullkomligt qväfd somt genom militärchefernas i provinserna raporter bevisa, att alla insurgenbland blifvit upplösta och sprängda, desto mera söker å andra sidan det revo lutionära partiet upprätthåla resningen genom att utfärda ploklamationer och befallningar till nationen. Resande från provinserna och isynnerhet från trakten af Radom berätta också att insurgentefdelningar ofta visa sig. Det ovissa tillståndet forfar och repressivåtgärderna, arresteringarna och de-1. porteringarna vilja ej taga nägot slut. Denl: dennes upptäcktes åter ett tryckeri i ett hus vid Brogatan, hvilket tillhör en hr Leszezynski, föreståndare för en skola för gossar. Ehuru han bor i ett långt derifrån beläget hus vid 9:t Georgsgatan, der han äfven har sin skola, blef han dock genast häktad och förd till citadellet. I går skall åter ett tryckeri ha blifvit upptäckt. Annu alitjemt utgifvas tryckta skrifter från de hemliga pressarna. Såsom ett nytt exempel härpå ken jag anföra en dagorder af stadscheferna daterad den 29 Dec., hvilken angår verkställandet af nationaltvångslånet å 21 millioner. Om också ifvern för nationalsaken inom många kretsar ingalunda afsvalnat, är det dock tvifvel underkastadt, om invånarne skola taga del i detta län, emedan stockningen i affärerna och den allmänna penningbristen gör det omöjligt för köpmännen och många andra borgare att bidraga dervid. Natten mellan den 1 och 2 dennes depariorades åter 260 personer, bland hvilka 6 fransmän, italienare och preussare lära ha befunnit sig. Ett privatbref från Samogitien lemnar några detaljer om abb Mackiewics tilfångatagande af ryssarne. Förlusten af en sådan man är djupt känd af alla polackar. Han började förliden Mars månad sina fientligheter mot ryssarne och har sedan dess ej upphört att bekriga sitt lands förtryckare samt att uppresa befolkbingen emot dem genom sina pre1 dikniogar, ty han var en apostel lika mycket som soldat. Folket vördade honom likt ett helgon och samlade sig från alla håll kring hans fana. Då han i spetsen för sin skara intågade i någon by, föllo män, qvinnor och barn till jorden för honom der han tågade fram. Mödrar höllo upp sina dibarn att de måtte få se honom, visade på honom såsom deras frälsare och kysste fållen af hans klädnad. Hans minne skall länge lefva bland folket, hvilket betraktade honom som en profet; och klagan var stor då det blef bekant att ban fallit i sina fienders händer. Det var på aftonen den 17 December i distriktet Kowno, som abbe Mackiewicz och hans adjutant blefvo gjorda till fångar. De hade lemnat sitt detachement och ensamma vågat sig till en bondstuga på något afstånd i hopp att förskaffa sig en bitföda. Olyckligtvis passerade i detsamma en rysk trupp förbi, och ledda af en instinkt liknande blodhundens, inträdde soldaterna i hyddan samt upptäckte snart sitt rof. Mackiewiez och hans följeslagare försökte göra motstånd, men blefvo snart öfverväldigade. Följande dag fördes de till Kowno. Vid nyheten om denna vigtiga fångst tillställde ryssarne en pladjefest. Murawiews son hade just då återommit från Petersburg, der han blifvit emot tagen på ett sätt, som måste uppmuntra ho nom att fortsätta sitt ödeläggelsesystem. Han företog genast ett förhör med fångarne och 1 säges ha tilltalat dem med mildhet, försäk-Å rande dem att han ville göra allt hvad som stod i hans makt för att deras ställning skulle bli mindre pinsam, ifall de gingo in på att upptäcka når ot af hvad de visste om de upproriska. Härpå svarade Mackiewicz: Jag vägrar ej att upptäcka allt hvad som rör mig sjelf. Jag har gjort min skyldighet mot mitt land. Jag har kallat folket till vapen mot dess förtryckare. Krigets vexlingar ha kastat mig i edra händer; men ske Guds vilja! Gör er pligt mot czaren, ifall ni så behagar, general; jag har sagt allt hvad jag) hef att säga och skall ej yttra mig vidare, På morgonen den 28 December blef abbe Mackiewiez hängd i Kowno. ITALIEN. Uti deputeradekammarens session den 8) Januari försvarade Ratazzi lagen mot röfvarväsendet och sökte ådagalägga dess författningsenlighet. Csastegnola påstod att invänarne uti de sydliga provinserna visade sig gynnsamt stämda för denca undantagslag. Derefter afslutades den allmänna debatten rörande detta lagförsleg. Garibaldi har utfärdat en proklamation, hvaruti han med harm bryter etafven öfver diplomatiens handlingssätt beträffande Italiens stora frågor och yrkar att folket må bekläda Victor Emanuel med diktaturen öfver hela konungariket samt parlamentet förmås att afsluta sina sessioner. De frivilliga skarorna böra organiseras för att utgöra den reguliera härens förtrupper. Mas sor af nationalgarde böra uppställas såsom reserv och derefter skola italienarne marschera mot Mincio. Alla partier skola sammansluta sig uti Italiens och Victor Emanels namn. Röfvarväeendet, som fläckar italienska kronans skönaste juvel, skall utplånas, Österrikes bålverk ramla, Venetiens och Illyriens folk resa sig till deltagande i striden och Italien återeröfra sitt inflytande och blifva i tillfälle att taga i besittning sin hufvudstad. ADEYT ANN